I min värld är det avgörande att tillåta sig själv att älska med hela hjärtat och ge allt det bara går för en annan person. Men inte enbart. Vi måste tillåta en ännu större bild att få finnas.

Det är inte en partner som skall få dig känna att du nått bergstoppen. Han eller hon bör aldrig vara målet. Utan reskamraten. Någon att känna sköna vindar med.

Tänk vilken börda att lägga på en annan om vi resonerar: ”du ger hela mitt liv mening och innehåll!”

Då försvagar vi oss själva enormt. Vi behöver därför hitta det som inspirerar den egna personen. Livströtthet, ”jag lever genom dig” och fastklamrande som grundinställning är inte attraktivt. Med detta sagt: vi kan och kommer alla att hamna i svackor emellanåt, men hur ser viljan att resa sig upp igen ut?

Vad får dig att känna mening och glöd? Eld i hjärtat även då han eller hon inte är nära?

Jag vet att det här kan vara en väldigt tuff utmaning för många. Vi vill så gärna att någon och ett förhållande skall ge oss all den mening och trygghet vi så starkt längtar efter.

Tänk på att det behövs två personer som kan dansstegen för att det skall bli behagligt. Som är i sin rytm så att det är möjligt att ge.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare