Varför sker 70 % av alla avslutade förhållanden på kvinnans initiativ och varför är det så vanligt att vi män står där med en min av smärtsam förvåning och undrar vad som gick snett?
Känner hur svårt det är att skriva om detta, eftersom det är lätt att bli hemmablind i mitt manliga huvud och generalisera. Men jag tar risken och slänger ur mig några tankegångar och ett par av mina ”sanningar” (som självklart är förhandlingsbara) – kom gärna med dina synpunkter.
– Kvinnors emotionella känselspröt är mer utvecklade än mäns och att det finns en förhistorisk förklaring till detta. Mannen var en gång jägare och krigare och hade inte utrymme till att ”känna efter” alltför mycket. En viss avtrubbning var nödvändig för att överleva. Men vi jobbar på att komma i kapp.
– Kvinnor är klarare än män med vad de söker i en relation. Känslan av samhörighet är kärnan.
– Män stannar i högre grad än kvinnor kvar i ett halvbra/halvtaskigt förhållanden: ”Fungerar bara det praktiska så… och det inte är alltför mycket bråk och vi har regelbunden sex…”
– Kvinnor är bättre på känslomässig kommunikation och män ser inte varningssignaler i förhållandet (eller så tänker vi: ”det löser sig.”)
– Kvinnor vill känna att förhållandet är under konstant utveckling.
Vad säger du: Har kvinnor högre krav på vad en relation skall ge? Är män trubbigare?
Michael Larsen – livscoach
Håller med, tycker det är bra prickat utifrån mitt perspektiv, samhörighet är en stor kärna likaså ärlighet, respekten och ansvar tycker jag,
och detta med att förstå sin partners bekräftelse behov och på ett naturligt sätt fylla varandras bekräftelse, det har förhållandet mycket vunnit med. Det blir en del av tilliten och grunden för relationen som skapar en harmonisk känsla och en trygghet tror jag. Först behöver man veta hur sitt eget bekräftelsebehov ser ut.
Bekräftelsen är ofta en dold ”agenda” för flera av våra agerande och attityder eftersom det är ett av vårt största grundläggande behov.
En fin dag/ Jessica
Tack för dina insiktsfulla inlägg Jessica och jag är säker på att de kommer andra till hjälp och glädje. Önskar även dig en fin dag.
Jag håller nog inte med dig där. Skulle jag anses vara ”manlig” då för att jag alltid är den som vill att relationen ska fortsätta även om den är sk ”dålig” (men man vägrar erkänna det själv)? Ska tilläggas att jag aldrig har dumpad någon, endast BLIVIT dumpad, hur jäkligt den än har varit i en relation såsom otrohet, lögner, svek och missbruk så har jag ALLTID varit den som kämpar men till slut blir dumpad ändå. Kan man säga att ”dumpning” är typiskt kvinnligt? Eller hur menar du?
Kanske verkar uppretad. Det är jag inte =) Men jag blev dumpad för drygt en månad sen av en kille som är missbrukare och som hade ihop det med en annan tjej. Om jag verkar irriterad så är det enbart därför.
Allt gott
Frida
Som jag skriver Frida är det lätt att det blir generaliseringar i ämnet. Men det är min erfarenhet att kvinnor över lag är mer uppmärksamma gällande tillståndet i ett förhållande och lämnar när det känslomässiga inte fungerar. Låter som om du behöver bli bättre på att lämna – utan att jag skall gå in och analysera, så fråga dig själv: varför stannar jag kvar trots otrohet, svek och missbruk? Jag menar inte att ”dumpning” skulle vara typiskt kvinnligt. Värme till dig.
Om kvinnors känslospröt är så pass utvecklade, varför väljer de att träffa fel män?
En mycket bra fråga du ställer där Anders. Jag tror att det ligger i mångas natur att se varningssignaler, men att man hoppas på att den andra personen skall förändras: ”ger jag bara tillräckligt med kärlek så…” En sk. räddande ängel mentalitet. Vad tror du själv?
Skulle kunna ha ett långt utlägg om kvinnor, män och relationer, men vill inte krascha din server. 😉 Sammanfattningsvis: Många kvinnor har ingen koll alls. Det har inte män heller. Men kvinnor sägs vara emotionellt utvecklade(?), så att de kör huvudet i väggen hela tiden är mer exceptionellt.
Intressant frågeställning det här, har själv kommit fram till samma slutsats när jag pratat med mina vänner som samtliga varit de som avslutat senaste relationen. Min teori har varit att kvinnan ofta tenderar att vara ”projektledare” i relationen och när det går utför blir det tydligare för den som håller relationen i tyglarna är den som har ” det läser sig tänket”
Du gav mig ett mycket fint tips där på en bloggrubrik Marina! Kvinnor som projektledare i relationer. Det ligger mycket i det du säger. Varma hälsningar.