Så här skriver bloggvännen emilienne
”Hur fasiken upprätthåller jag nyfikenheten på min partner, så jag låter bli att ta honom förgiven.
Det är mitt Mount Everest…”
Det ligger fantastiskt mycket i den frågeställningen. Att inte ta någon för givet. Att upprätthålla nyfikenheten. Hur gör vi det!? Den eviga relationsfrågan!
Hur gör vi för att utblicken inte ständigt skall vara en självklarhet i slitna mjukisbyxor, regelbundet gäspande som i bästa fall vaknar till liv när det är sex på g? Eller irritation, tjat, icke seende/hörande, tillrättavisningar etc.?
Frågan i allt detta kokas bäst ned till det vi faktiskt kan kontrollera: hur gör jag för att vara en attraktiv person inför mig själv, så att den inre tillfredsställelsen är nära till hands? Om jag inte tycker om det jag gör (vanorna igen min vän) och ÄR – vad ser då en annan?
HUR TAR VI HAND OM OSS SJÄLVA SÅ ATT LIVSGNISTA KAN BO HÄR?
Det ligger i vår natur att dras till människor som utstrålar livsglädje. Det handlar inte om att vi ständigt måste vara på topp (alla kan må dåligt i perioder), utan en grundinställning till livet. Vilka är mina automatiska ”koder”?
Och en annan tankegång: hur skall jag kunna tycka om mig själv om jag känner att relationen jag är i, inte är sund, upplyftande, kärleksfull och befriad från kronisk stagnation?
Människor lämnar inte platserna de tycker om att vara på.
Det talas om attraktionseffekten av att se sin partner på håll, bland andra människor där hon eller han är i sitt ”element.” Det vill säga, när den vi är tillsammans med gör det som är hennes/hans ”grej.” Nu handlar det inte om att alla skall stå på en scen eller liknande, utan att vara i sitt flöde av intresse och kanske t.o.m. passion.
Varianterna på detta kan vara många och behöver inte alls vara i närheten av grandiosa. Tvärtom. I mina ögon är t.ex. varma omtänksamma små gester något oerhört attraktivt. Hur responderar vi på barnet som visar teckningen hon/han gjort?
Ja, det är många frågeställningar. Det kommer mer framöver. Lägg gärna drygt 19 minuter på nedanstående klipp (har haft det här tidigare), men det säger otroligt mycket om attraktion och relationer.
Önskar dig en fin lördag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ja hur ska jag kunna tycka om mig själv om relationen inte är sund? Har snart varit separerad ett år efter min mans otrohet och insåg väl egentligen efter separationen att jag inte mådde särskilt bra pga att den blev osund. Jag var inte den glada person jag brukar vara. Nu tycker jag om mig själv igen, känner mig glad, sprudlande och nyfiken på framtiden. Trots allt det jobbiga som en separation innebär kan det absolut komma något gott ur den!
Återigen vaknar tankar och jag känner hur jag börjar reflektera över det du skriver. Även om jag just nu befinner mig sålångt borta från en relation som man kan göra. just nu vet jag inte ens om jag skulle våga ge mig in i en ny relation pga rädslan att tappa bort mig själv och att bli sårad..
Men för mig är de små detaljerna viktiga att ha någon som ser eller kan förstå mina känslor (naturligtvis tvärtom också) eller kan känna empati och respektera det jag säger, känner.. Även om man inte alltid tycker lika. Att känna en hand på min axel som säger jag ser.. Att få visa mina intressen och där jag är mitt bästa jag utan att ta över allt. Helt enkelt dela glädjen. Men först måste jag hitta mig själv, och få ordning på min tillvaro. Ha en trevlig lördag .
Jag drömde för ett par veckor sedan att en varm hand fattade tag i min hand och jag vaknade med drömmen vid liv. Den dyker upp ibland i mitt huvud på dagarna och gör mig glad över att jag nu producerar positiva tankar. Det är så skönt! Jag hoppas ni får en fin o avkopplande helg.
Hej där! Tittade på filmen och tänker att detta med sexuell attraktion kan man inte styra själv så mycket över. Man vill ha en lugn och harmonisk relation men om man tröttnar på ngt sätt avtar attraktionen direkt. Själv har jag varit i en relation i över 20 år där det mest var lugnt. Inte mkt attraktion. Efter det en intensiv särborelation i 7 år där attraktionen nog var det som höll ihop oss. Själva relationen var mkt tjafs och ständiga ”gå in i väggen” saker. Men sex och viljan att ha varandra fungerade otroligt väl. Jättekonstigt och svårt att ta sig ur en sån relation när man vet att man behöver ett lugn. Men då är det ju lätt att tröttna.. Jag tycker det är jättesvårt med att veta vad och hur allt ska vara för att på riktigt fungera? Jag känner mig vilsen…är ändå 46 år…
Kram alla som går omkring och funderar och funderar…
Shiiit, vilket bra klipp! Första gången jag verkligen önskade att jag kunde ta in alla 19 minuter… För se om det 4x då jag tydligen bara får med mig 25% varje gång jag är uppkopplad i ett möte:-))
Vilka sanningar, varför gör man allt så svårt?
Önskar dig en underbar dag med din familj, stor varm kram
Tack Barbamamman:-) Ja, det klippet säger en hel del. Kram