Det är en fantastisk dag, känner hur kroppen och sinnet är fullständigt avslappnat här på den sköna stranden. Det är ganska mycket folk men ändå lugnt och harmoniskt… tills ”curlingteamet” kommer med sina två barn. Atmosfären vid havet förändras fullständigt.
Tänk vad två tjänande undersåtar till föräldrar och en pojke på ca åtta kan göra med en strand. Dottern i familjen som är ca tio, VET att hennes familj inte är i bra skick. Hennes kroppsspråk och gester visar det. Det är inte hos den högljudda och tjatande pojken det egentliga problemet ligger, utan hos två fjäskande vuxna som inte vet hur en fot sätts ned och vad gränser är.
Vilka smällar kommer den här stackars lilla killen råka på om han inte lär sig vad som är ok och vad som inte är det? Scenariot visar hur livet mycket handlar om de två krafterna: bygga gränser och känna frihet. Enligt mitt sätt att se på saken gör sunda gränser oss fria.
Tänk den som blir partner till den här unga killen tjugo år från nu om det tillåts fortsätta. Om han vill känna igen sig och stanna med någon måste han hitta en person med tjänande läggning.
I mitt möte med människor ser jag det ständigt: hon (ja, det är nästan alltid en kvinna) som lever med en man som tycker det är ok att bete sig hur som helst. Som förväntar sig att hon skall finnas där och serva. Han som tycker det är helt i sin ordning att köra sitt race med otrohet, ser sig själv som ”barnvakt” till sina barn, är vänlig när han vill något för sin egen skull och hotfull när något går honom emot.
Det värsta är att den här s.k. mannen inte ser sig själv. Han läser t.ex. aldrig ett blogginlägg som detta. Det gör däremot den som tvingas leva med honom eller är ärrad efter att ha gjort så.
I morgon tänkte jag skriva vidare i ämnet och hur vi kan stärka våra egna gränser gentemot de gränslösa.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Det är ett viktigt och stort ämne du tar upp. Att sätta gränser kan vara så svårt i många relationer och situationer. Även om man vet vad som är ”rätt och fel” så handlar det väl mycket om det som du skrivit om tidigare; att om man respekterar sig själv så blir det lättare för andra att respektera en. Låter enkelt men ofta handlar det om så mycket mer än så. Att man söker bekräftelse och det får man genom att man finns där och hjälper och fixar och ordnar allting. Jag fick lära mig när jag var liten att jag blev sedd för det jag gör, inte för den jag är. Detta har jag tagit med mig i livet. Men samtidigt vill jag ändå inte skylla på det, för jag är vuxen nu och kan se saker på ett helt annat sätt än jag kunde som barn. Nu har jag mitt eget val att respektera mig själv. Men jag har ändå på något sätt ”fastnat” och självklart finns det människor som utnyttjar detta. Samtidigt är det mitt eget ansvar att sätta gränser….
Kanske svårt cj, men inte omöjligt. Vad kommer att hända om du blir ännu bättre på att sätta gränser och visa hur du vill ha det?
Oj, du skriver nästan om den man jag lever med ,det är lustigt det där ? I min relation har gränssättningen varit svår men till mitt barn inte alls svår och i mitt arbete inte heller . Det som är svårt är när det kommer till en själv som person . Undrar varför är det så ?
Varför svårt i din relation? Finns det risker med att sätta gränser? Lättare se andra än oss själva. Vi är ju den enda person vi inte ser i helbild – förutom genom spegel:-)