En man berättar för mig att han äntligen träffat en kvinna som han blivit djupt förälskad i: ”Mina känslor är besvarade”, säger han med ett leende. Efter en stund frågar han: ”Hur vet jag om det kommer att hålla?”
Det här med garantier. Kan vi få fullständiga löften om evig kärlek från en annan person? Eller från oss själva? Vi kan komma väldigt nära när det gäller föräldrar/barn-kärlek. Men när det kommer till den romantiska kärleken…
Föreställ dig att du ska göra en utlandsresa: du har valt resmål, boende, flyg/charterbolag, eventuella vaccinationer, sevärdheter i området m.m. Vi gör så bra förberedelser vi bara kan. För visst bokar vi inte en semesterresa till ett krigshärjat område? Ett flygbolag som tummar på säkerheten? En period på året då det regnar som värst?
Vi kan göra allt vi kan för att skapa de bästa förutsättningarna. När det kommer till kärleksrelationer, är det grundläggande att respektera, tycka om/älska den egna personen och att känna sig själv. Självkännedom ger riktning. En inknappad destination på vår emotionella gps ger trygghet till jaget, så att vi inte enbart ”kör på känslan” (för visst har den ibland gett oss oinbjudna överraskningar?)
Desperation, panik inför ensamhet, relationssår från tidigare förhållande som vi inte sett om, nollkontakt med vårt inre liv, är ingen bra plattform att utgå ifrån.
Om vi ska kunna hitta kärlek och skapa de bästa förutsättningarna för att den ska hålla, måste vi först tro på att vi är värda att få vara älskade.
Visst, vi kan träffa någon som någorlunda väl fyller i luckorna i vårt inre, som fungerar som sällskap i oktobermörkret, tillfredsställer sexuella behov, bidrar till ekonomin…Men någon som verkligen är närvarande i tvåsamheten är någonting helt annat.
Om vi ignorerar varningssignaler som: mannen eller kvinnan som inte är färdig med sin f.d. partner, personen med bristfällig eller ingen impulskontroll, som bemöter främmande människor med respektlöshet, missbrukar, är ointresserad av att växa som person, som är redan är i ett förhållande som de inte har för avsikt att lämna, inte lyssnar till och respekterar dina känslor; har vi inte tagit oss själva på allvar.
Om du vill att kärleken ska hålla över tid, så bjud inte in till relationsdrama genom att bl.a. enbart gå efter sexuell attraktion och social status. Det är så många andra kvalitéer som måste ingå. Liksom insikten och acceptansen om att finns sådant i livet, som vi inte kan tvinga fram utgången på. Men under resan, kan vi leva och njuta så mycket det bara går. Du är en av de två huvudingredienserna i det som är ni.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Tänker lite som så att man kan jämföra en relation med en materiell sak. Om du tex tar en cykel eller gammal bil och ställer den ute i regn och blåst och aldrig sköter om den så kommer den att rosta och förfalla. Men om vi vårdar den, smörjar,putsar och grejar så kommer cykeln,bilen eller vad det nu är vara fin även när den är gammal, den kommer skina och vara en fin klenod. Likadant med en relation, tar vi inte hand om den och vårdar den så kommer den också förfalla men om vi vårdar den, tar hand om vår relation så kommer den också när den och vi är gamla vara en fin relation. Det är ju så att gräset är inte heller grönare på andra sidan staketet utan det handlar om hur vi tar hand om vår egen gräsmatta. Dock kan det vara så att gödningen och gräsmattan inte alltid är kompatibla och då kan det vara bäst att lämna.
Det är nog den farligaste fällan, att ta allt för givet och inte ta hand om vår relation och vår partner. Det är ingen som tycker om att sällan eller aldrig bli uppskattad, att oftast ta för given. De flesta människor tycker om att bli uppskattade, så även i en relation. Att göra det där extra för varandra, små saker som betyder så mycket, att visa att man tycker om varandra, att man bryr sig om varandra, det gör så mycket och kan bli det som gör den stora skillnaden.
Detta inlägg sätter verkligen fingret på helheten med relationer och vad man bör lägga sin energi på.
När man hittar den där personen där bägge plockar fram ens bästa sidor utan ansträngning och man älskar, förstår, respekterar varandra och relationen på djupet. Ja då bara vet man…
Tack för listan på varningssignaler. Den stoppar jag i fickan å bär med mig. Jag har ignorerat några av dessa några gånger, och låtit min längtan efter bekräftelse, närhet, samhörighet och kärlek leda mig till ohälsosamma återvändsgränder. Men min medvetenhet har växt med den här bloggen. Jag har börjat välja bort det som inte är bra för mig, Sen är det jobbigt att fylla 37 år och känna att det här med att hitta sund kärlek är hopplöst. Men det beror väl på att jag gått in i fel gränder om och om igen. Sen funderar jag över mina egna brister. Dålig impulskontroll har jag ju fått höra att jag har. Och det är nog sant, att jag är väldigt känslostyrd. Men samtidigt funderar jag ju väldigt mycket på mig själv och mina känslor, tankar och beteenden. Så jag tror att jag skulle gå bra att kommunicera med i en relation även om jag säkert skulle reagera för snabbt och känslomässigt på olika saker ibland.
Hm Petra jag förstår dig, men du är inte lika hopplös som jag som är +50 och fortfarande letar… Problemet är var hittar man en man som är seriös och intresserad av att ha givande kärleksrelation. Det är mest hopplösa kickjagande män som bara jagar status och ytlighet som inte klarar av verklig närhet och samvaro, som lovar guld och gröna skogar men det är bara tomma ord om du synar deras kort eller så är de redan i en relation med annan kvinna.
Även om du har dålig impulskontroll Petra så skulle du väl om du var i en relation ha relationen som prioritera nr 1 och inte vara otrogen även om någon annan man stötte på dig?