”Det där kan jag inte ha på mig en helt vanlig vardag. Jag kommer ju att se ut som om jag ska på fest.”
”De tittade på mig som om jag var från en annan planet då jag bar munskydd i mataffären. Kände nästan för att ta av det för att slippa de undrande blickarna.”
”Jag hade åtminstone någon vid min sida. Bättre det än att behöva vara ensam och känna sig misslyckad.”
Tillrättavisande kommentarer i förhållandet, under en middag med vänner och bekanta eller på sociala medier. ”Experter” som recenserar det du säger och tycker.
Det sitter djupt inom de flesta av oss: oron över att kollektivet, de andra där ute ska tycka att vi är fel på det. Vi längtar efter uttrycksfrihet men lika snabbt som vi ler inombords då vi går vår egen väg, rätar vi in oss i ledet.
Vi vill inte sticka ut alldeles för mycket eftersom mikrotillrättavisandet ständigt försöker ta sig in under vårt emotionella skinn.
”En dag blir det min dag! En dag ska jag…”
Avstår du från att köpa den där bakelsen bara för att någon tycker att du borde ”ta hand om din kropp”, ger dig en blick, eller för att domaren inombords höjer ett ögonbryn? Eller låter du bli för att din hälsa ber om det? Den psykologiska verkligheten har olika ansikten!
Som jag ser på det så är vi i det här livet för att lära och utvecklas. Och njuta av de små tingen! Vi kommer att möta orättvisa och otur. Vi kommer att utsättas för svek. Planer kommer att slås omkull.
Men vi har friheten att möta det som sker och som skakar om oss i grunden (när den första chocken har lagt sig) med en attityd av: ”jag kan inte förändra det som har varit, men jag är inte tvingad till att fortsätta använda mina gamla mönster. Vad kan jag göra i den här stunden? Vad behöver förändras?”
Vi har friheten att stanna eller gå. Med det sagt: våndan och beslutsångesten kan vara enormt paralyserande, men fröet till förändring kommer att blomma ut. Våra tankar, reflektioner och handlingar är näringen!
Ta på dig det som representerar du och snåla inte gentemot ditt jag. Var generös mot kvinnan eller mannen i butiken, på kaféet eller var det nu är. Vänlighet är extremt smittsamt! Liksom välviljan vi visar oss själva.
Jag sitter där med kaffekoppen i Köpenhamn timmarna innan de stänger gränsen mot Sverige, i ett enastående sällskap och känner den djupaste tacksamhet över att livet kunde gå åt rätt håll. Att jag trots en fullständigt tät dimma och stundtals avgrundsdjupt mörker, klev upp om morgonen, gjorde mig iordning, skrev, lyssnade till människorna som även de kämpade…
Sök efter rösten där inne som representerar ditt mest äkta du och hitta dess uttrycksform. Det kan ta sin tid, men du andas och är här så möjligheterna längtar efter att få upptäckas av dig.
Behandla dig själv med värdighet oavsett vad.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Tack för ännu en underbar text som gör att jag läks o inspireras❤
tack!