Mannen är förtvivlad när vi inleder vår samtalskontakt: han har just blivit lämnad av en kvinna han älskar högt. ”Det fanns ingenting som jag inte var beredd att göra för henne”, börjar han sin historia med. Han är uppenbarligen omskakad och det syns att det inte blivit någon sömn på ett par nätter.
Frågan jag emellanåt ställer personer som blivit lämnade: ”vad är det som är så fantastiskt i henne?” klingar åter. Han fortsätter med brinnande intensitet och passion hur mycket han älskar henne. Upprepar frågan om vad det är som är så fantastiskt.
Nu verkar det som att han orkar känna på något som tidigare inte kommit fram: ”nu när jag tänker djupare på det, var det nog inte mig som person hon var ute efter, utan den livsstil jag kunde erbjuda. Mitt yrke och kontoutdragen lockade. Hon skulle aldrig erkänna det – kanske inte ens för sig själv. Jag älskade hennes själ, men nu när jag ser igenom… tänk om det var känslan hon gav mig som jag älskade. Kände mig riktigt manlig i början.”
Mannens berättelse är lång och skall inte ta allt här, men det finns något att lära: vad är motiven till våra känslor för en annan? Är säker på att han var uppriktig i sin upplevelse av att ”älska hennes själ. ”Men ytterligare ett element kan läggas till: kvinnan fick honom att känna sig attraktiv och den känslan blev svår för honom att överge när det tog slut.
Det är lätt att mixa ihop attraktion för en annan med djupare behov i oss själva. Vad är lust och vad är kärlek? Hur kan trygghetssökande genom en annan gestalta sig? Kärleken kan ha många imitationer.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
🙂 Det mesta går nog kanske över bara genom tid, men vissa upplevelser går inte över för de är sanna. Det finns en fin sak man kan göra och det är att se varandra i ögonen i 15 minuter utan att prata. Glädje är en vägvisare i nya som gamla relationer och lekfullhet 😀 Det finaste är att ur två människor kommer det något nytt, ibland är det inte tänkt att man skall ha en parrelation utan att skapa något nytt tillsammans ur det nya som skapas mellan två. Bekräftelsen är en svår del att arbeta med, vad är sann bekräftelse? With love Di.
Vilken bra fråga du ställer på slutet Di – du gav mig just en bloggrubrik. 🙂 Tack för att du delar med dig av dina tankar.
Så bra 🙂 Ja, den går väl lite hand i hand med frågan om hänsyn, hur mycket hänsyn skall vi ta till andra i vår egna utveckling och process. Önskar dig och alla en strålande helg, Di.
Vad är kärlek enligt dig Michael?
Viljan och önskan att en annan människa skall ha det så bra som möjligt, lycklig och känna sig älskad – se det bästa för hennes/hans ögon och vara/agera utifrån det. Osjälviskhet, omtanke, frihet. Att vila i en annans sällskap. Vad är kärlek för dig Katrin?
Bra o klokt svar Michael. Jag vet inte själv. Jag håller med om att kärlek är att vilja den andre det bästa. Det var en del av anledningen till att jag lämnade min partner. Jag vill at han ska ha någon som verkligen älskar honom och gör honom det bästa, och det känns som att jag gör honom illa hälften av tiden. Min partner och jag lider bägge av psykisk ohälsa (panikångest, periodiska depressioner, GAD, fobisk personlighetsstörning) och träffades via en förening för psykisk ohälsa. Vi blev vänner och så småningom ett par utan den ”normala” vägen via förälskelse och passion. Istället blev vi varandras tryggheter och flytvästar i en kamp att skapa ett gott liv trots svåra psykiska funktionshinder. Sedan start tvivlade jag på relationen på grund av att jag inte kände attraktion men samtidigt växte en kärlek (det känns iallafall som att jag älskar honom) fram då han stod kvar trots mina depressioner, det har aldrig ngn gjort förut. Vi är två mkt ensamma människor, och saknar ett normalt kontaktnät och nu faller bägge på varsitt håll. Det smärtar mig så oerhört att göra honom illa och förstöra vår dröm om en framtid tillsammans i motsats till den isolering som följer med psykiska ohälsan.
Jag har kommit på mig själv med att ha överseende med mycket i mitt förhållande för att han hade ett viktigt och krävande jobb, men varför ska det gå ut över mig egentligen.
Frågade även mig själv om jag hade tyckt om honom på samma sätt om han haft ett annat jobb, och jag hade nog med handen på hjärtat lämnat så mycket tidigare. Det är inte vad man gör, utan vem man är..blandas ihop ibland.
Visst kan man bli imponerad av vad folk gör, men det ska inte få styra och det ska inte få släta över att någon beter sig på ett sätt som inte är okej.
Ps. Verkligen fin och sorglig rubrik på blogginlägget.
Kram
Bra o klokt svar Michael. Jag vet inte själv. Jag håller med om att kärlek är att vilja den andre det bästa. Det var en del av anledningen till att jag lämnade min partner. Jag vill at han ska ha någon som verkligen älskar honom och gör honom det bästa, och det känns som att jag gör honom illa hälften av tiden. Min partner och jag lider bägge av psykisk ohälsa (panikångest, periodiska depressioner, GAD, fobisk personlighetsstörning) och träffades via en förening för psykisk ohälsa. Vi blev vänner och så småningom ett par utan den ”normala” vägen via förälskelse och passion. Istället blev vi varandras tryggheter och flytvästar i en kamp att skapa ett gott liv trots svåra psykiska funktionshinder. Sedan start tvivlade jag på relationen på grund av att jag inte kände attraktion men samtidigt växte en kärlek (det känns iallafall som att jag älskar honom) fram då han stod kvar trots mina depressioner, det har aldrig ngn gjort förut. Vi är två mkt ensamma människor, och saknar ett normalt kontaktnät och nu faller bägge på varsitt håll. Det smärtar mig så oerhört att göra honom illa och förstöra vår dröm om en framtid tillsammans i motsats till den isolering som följer med psykiska ohälsan.