Tidigt imorse tittade jag på reprisen av fredagens ”Skavlan”(ett i mina ögon riktigt mys program). En av gästerna var den f.d. secret service agenten Clint Hill som var med den sorgliga dagen då president John F Kennedy mördades. Jag berördes av hans historia och sättet på vilket han berättade den. Så starka känslor bakom denna gentlemannamässiga personlighet. Mr Hill kunde än i dag, trots att det gått 51 år, inte komma över tanken: ”jag/vi lyckades inte skydda presidenten.” Han var märkbart berörd och hur många gånger har han inte tänkt: ”om jag bara…” Hur många gånger har den där dagen 1963 inte spelats upp inom honom. Ögonblick som förändrar historien och människor.
Vi andra som haft turen att slippa undan alltför traumatiska ögonblick i våra liv kan lära något av Clints berättelse: samla inte på dig alltför många ”om jag bara…!” Lev istället med lyxen som du och jag förunnats, där vi en dag kan blicka tillbaka och säga: ”jag gjorde det. Jag gled inte undan för mina drömmar.” Vi får inte ta något för självklart – inte ens den här dagen.
Michael Larsen – livscoach, mental tränare och rådgivare
Hej hej!
Jag hade en dröm om ett yrke innan. Jag ansträngde mig och gjorde allt för att komma in, vilket jag gjorde och var jätteglad för. Men plötsligt fick jag en massa tvivel och det slutade med att jag tackade nej till utbildningen.
Jag förstod inte varför jag kände som jag kände och vad som hände med min stora dröm, men jag tror det var en blandning av rädsla och tankar om det verkligen var det jag ville, på riktigt. Detta var några år sen, men just för att jag tackade nej och aldrig ens gav det en chans så ältar jag det. Det är inget jag vill längre, men jag förstod nog inte riktigt vad som hände.
Hur släpper man sånt här och går vidare, för jag vill inte vara en sån som tittar tillbaka och ångrar..utan jag vill hitta ett sätt att släppa det, lära mig av det och bli bättre..men varje gång jag läser om sånt här så tänker jag på det.
Hoppas du har en bra helg, kram!
Intressant fråga Johanna. Ja, varför hoppade du av en utbildning du drömt om och blev antagen till? Brukar du få kalla fötter när du närmar dig ett mål? Hur förhåller du dig till dina egna drömmar? Jag är nyfiken på varför just detta håller sig kvar i dig. Det är inte allt vi skall skäppa taget om.
Det är inte första gången jag velat något och sen avslutat, men jag har alltid gett saker en chans först. Jag vill ofta saker, men tvekar nog när det närmar sig o hittar förklaringar till att inte göra det.
Det är precis som jag inte låter mig själv lyckas. Men när jag tar besluten känns det som jag inte vill utan hittar snabbt nåt nytt att satsa på eller nån bra förklaring till att inte göra det. Förvirrande…