”Jag är så himla trött på att försöka tycka om mig själv och hitta på saker för att det ska kännas ok att vara singel!”

”Varför är det så svårt att träffa någon som är normal? Någon som inte efter sex månader visar sig ha krångel med sig själv, exet, råkade hamna i en dejtingapp. vid sidan av oss…”

”Jag längtar efter någon att få älska! Har så mycket kärlek inom mig.”

Ja, varför ska det behöva vara svårt att träffa någon?

Det är mycket som ska stämma: attraktion, rätt geografiskt avstånd, personliga egenskaper och värderingar som rimmar väl med våra egna, en person som är någorlunda klar med sitt ex och sitt gamla liv. Två som både kan ge och ta emot kärlek!

Ju mer en person har koll på sig själv och beståndsdelarna i sitt liv, desto lättare är det för tilliten att slå rot. Trädet som har ett alltför ytligt rotsystem kommer att falla under de första höststormarna.

Hur många har inte inledningsvis pratat med henne eller honom i telefon, tagit steget till en dejt, eftersom kemin upplevdes så rätt, men när ni sedan möttes i det verkliga livet, kändes det bara fel?

Eller personen som var helt enastående det första halvåret, men som sedan visade sig vara ett mänskligt haveri: som ljög, missbrukade, saknade impulskontroll, var emotionellt otillgänglig etc.

Vi kommer troligen att trampa på de känslomässiga minorna! Vi kommer att konfronteras med illusionerna kring vem hon/han egentligen var. Besvikelser är en del av livet!

Men även det enastående!

Mina upplevelser/erfarenheter från mitt eget liv och det stora antal klientberättelser som jag har lyssnat till, är att vi alltför ofta dras till och håller fast vid personer som inte matchar oss på ett djupare plan, och i kölvattnet av detta håller vi fast. Vi vill inte känna oss misslyckade för att ytterligare ett förhållande gick om intet. Vi vill undvika den där tomheten som omedelbart efter att det tagit slut hånler åt oss: ”då var man här igen! Singel! Jag hatar det är letandet efter någon!”

Och i vakuumet efter dejten eller förhållandet, börjar psyket idealisera henne/honom. Så vi håller tag i det som varit istället för att släppa och se vilka andra dörrar som finns att öppna.

Eller så har vi hamnat i ett tillstånd, där vi isolerar oss, eller endast sysslar med dejtande, eftersom ”kärleken är komplicerad”.

Vi har det i vår DNA att få älska och vara älskade. Är då så konstigt att längtan kännas så oerhört starkt?

Blunda inte för varningssignalerna som blinkar och vill dig väl genom att kommunicera: ”fara!” Men ge också människor en chans att visa vem de är, även om ytan kanske inte är den som du förväntade dig.

Följ inte enbart attraktionsinstinkter, utan även förnuftet. Prata om de känsliga och djupare frågeställningarna i början av er kontakt, men glöm inte den lättsamma attityden. Se upp för självanklagelserna. Kemi och förnuft är likt två vingar som behövs för att planet ska kunna lyfta.

Det är ensamt och tomt emellanåt. Men nya möten tar även form, och det är min övertygelse att kärleken är en ”infiltratör” som ständigt ”hemsöker” oss. Den vill oss väl!

Att ha barn tillsammans med en narcissist del 1 – webinar tisdagen den 13/10 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach