Föreställ dig ett helt vuxenliv i  förhållande med någon. En kvinna eller man som vi delat 15, 20, 30, 40 år tillsammans med och så uttalas orden: ”jag vill skiljas.”

Två personer som kanske träffades då de var lite över tjugo år, och byggde sina identiteter till stor del kring varandra. Eller någon som vi träffade då vi knappt hämtat oss efter en tidigare relation, och som skänkte nytt livshopp.

Ett liv som kretsat kring just den personen. Drömmar och minnen som skapats över tid. Två personer som älskat, sovit i samma säng i hundra eller tusentals nätter. Och så en dag är det slut! En lampa som släcks ner i sovrummet och den karga ensamheten. Endast den egna kroppen och andetagen; ingen att prata med. Det som en gång var förutsägbart och tryggt har ersatts med frågetecken och tvivel.

Känslorna om kvällen då vi borstar tänderna framför spegeln och inte vet om vi kommer att få uppleva närhet och kärlek igen: ”tänk om vårt förhållande var det sista tåget som lämnade perrongen?”

Mannen berättar för mig: ”vet inte vem jag är utan henne! Känner en sådan fruktansvärd ångest i halsen då jag tänker på att jag aldrig kommer att få hålla om henne igen. Anklagar mig själv för alla misstag som jag begick under vår tid tillsammans. Varför lyssnade jag inte?”

De flesta av oss gjorde det som vi trodde var det rätta. Vi kämpade med att få ihop dygnets timmar och emellanåt var vi för trötta för att höra vad hon eller han sa direkt eller mellan raderna. Vi var absorberade av alla kraven, förväntningarna och målen i vardagen att vi inte lyssnade till det som sas i tystnaden. Önskemålen från henne eller honom. Vi tänkte: ska bara få ordning på det här först…”

Och så kom dagen som skrämt oss mer än någonting annat. Ridån drogs ner och vi konfronterades med den avgrundsdjupa känslan av att inte veta vilka vi är utan det välbekanta. Värmen och upplevda tryggheten.

Det är inte konstigt eller onormalt att vi förlorar fotfästet när ”klädhängaren” som livet vilat över rycks bort. Vi är människor: vi sörjer, läker lite, sörjer igen, läker ytterligare, överraskas, förundras, ler, älskar igen och hittar grund under fötterna. Att hitta förankring både tillsammans med någon och i vår egen person.

Allt det bästa till dig en fredag som denna min bloggvän.

Att ha barn tillsammans med en narcissist – webinar söndagen den 26/1 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach