En påminnelse min bloggvän:
Att bli lämnad av någon vi älskar är bland det värsta som finns. Den vi valt att leva med, lägga all energi och drömmar på, beslutar sig för att inte vilja dela sin tid och kärlek med oss. Det kan få även den starkaste på knä.
Det är inte konstigt att ett oändligt antal filmer, musik, teater och böcker genom historien handlar just om brustna relationer. Det ligger djupt inom oss. Hur många tårar har inte fälts i kärlekens namn?
Vem har inte känt den avklädda maktlösheten då en annan person fattar ett beslut som ändrar riktingen på vår framtid?
VI MÄNNISKOR VILL TILL VARJE PRIS UNDVIKA MAKTLÖSHET.
När den värsta sorgen, tomheten och frustrationen lagt sig finns det faktiskt några bra saker att ta fasta på. Jag vet: det tar tid, ibland lång tid innan vi kan känna något positivt över huvudtaget, eftersom intellekt och hjärta bor i olika hus.
”Den rätta lämnar inte när det är svårt.” Smaka på orden: ”den rätta lämnar inte när det är svårt.” Det kan ta tid innan det sjunker in. Vi vill ju så gärna. Hela vårt väsen skriker efter att den andra skall inse misstaget, ångra sig och komma tillbaka.
DEN VILKORADE KÄRLEKEN LÄMNAR ALLTID FÖRR ELLER SENARE, MEN INTE DEN VILKORSLÖSA.
Det finns faktiskt några saker som är bra med att bli lämnad/dumpad:
– Det blir tydligt vilken person som inte är den rätta för oss.
– Vägen rensas så att den som är bäst för oss kan kliva in i vårt liv.
– Kriser kan få oss att växa som människor. Det är ingen gammal klyscha utan faktiskt något som många ser när de fått perspektiv i backspegeln.
Vad säger du min bloggvän: vad kan det finnas för gott i att bli lämnad av någon?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
”Den rätte lämnar inte när det är svårt”.
Men den rätte lämnar ju inte överhuvudtaget. Vare sig när det är bra eller dåligt Den står kvar och reder ut INNAN den lämnar!?!?
Jag förstår inte riktigt citatet, svårigheten börjar enligt min uppfattning först när man inser att man inte är rätt för varandra längre och måste lämna för att det ska bli bättre?! Men när man sviker och bedrar blir svårigheterna dubblerade. Det går förmodligen att lämna på ett ärligt sätt.
Jag skrev så för att det är lättare att vara kvar när allt flyter på. Det är när det stormar omkring som vi ser hur starka banden är. Finns inte kärleken, kan vi naturligtvis inte fortsätta eftersom det kommer att skada på sikt. Vi kan lämna på ett ärligt sätt, men däremot inte utan smärta.
Jag tar fasta på det du skriver i svaret till Lollo. ”Vi kan lämna på ett ärligt sätt men däremot inte utan smärta”. Jag håller med, jag tror att någon slags smärta alltid finns med när någon lämnar. Man läser ibland om ”lyckliga skilsmässor”. Jag har funderat mycket över det uttrycket. Kanske om båda inser att de har glidit ifrån varandra och är helt överens om att inte fortsätta tillsammans.
Kan det finnas något gott i att bli lämnad av någon som man älskar? Jag vet inte. Ännu har jag inte kommit till den insikten.
Hej Michael,
Den 31 juli sa min sambo till mig att han inte visste om han älskade mig längre. Sen flyttade han till egen lägenhet ett par dagar senare, försvann helt och hållet i 2 veckor utan ett livstecken.
Sen hörde han av sig, sa att han ville fortsätta träffas, men utan att behöva möta mina barn. Det resulterade i att vi setts hos honom 1dygn/vecka i 3 veckors tid. Jag har under alla dessa veckor lidit oerhört, haft panikångest, gråtit, slutat äta.
Igår kom Dagen. Han hämtade sina sista saker, sa att han inte längre älskar mig, inte tycker om mina barn och inte tycker att de är normala (de bråkar ofta med varann, syskonen). Han sa att semestern varit katastrof, han önskade de 3 veckorna att han varit nån annanstans. Att vår relation blev såhär var enligt honom bara mitt fel.
Här står jag nu, besviken över hur han förändrats så under det år vi var tillsammans, besviken över att min framtid suddats ut. Jag vet inte var jag ska ta vägen…?
Jag lider med dig, Marie. Vet precis hur det känns….
Varm kram <3
Vet hur ont det gör Marie och jag vill att du skall veta att det kommer att bli bättre. Inte nu, men på sikt och fram tills dess (det kan låta lite krasst), handlar det om att härda ut. Prata med någon, ha vänner och familj nära och ta en dag åt gången. Skickar dig all värme! Kram
Tack, det värmer:( Vet inte hur jag ska få dagarna att gå, hur det ska kännas okej. Jag skäms för tankar som ”hade han älskat mig om barnen inte fanns?”, men vet ju hur dumt det låter och att jag aldrig skulle byta bort dem mot något.
Det gör ont i kroppen och jag har svårt att ta in att han bara gick? Att han vill leva sitt liv utan mig, och att han kunnat behandla mig såhär och samtidigt påstå att han älskat mig? Handling och ord har ju inte stämt alls?:(
Det han sa till dej om dej o dina barn visar bara att han är en idiot. Lyssna inte! Du är värd så mycket bättre!
Det är det som gör mest ont. Lämnade mig gjorde han ju egentligen redan i juli då han sa så första gången. Sen har jag bara hängt i ingenmansland och mått skit. Det som gör ont nu är hur han har ändrats, blivit kall och elak när jag känner honom som den varmaste finaste nånsin. Jag såg det inte komma, och det är en chock för mig:(
Det är säkert ingen tröst för dig, men det är inte alls ovanligt med: ”jag såg det inte komma.” Lägg inte all skuld på dig själv (helst inte alls) – det gick kanske inte att se på förhand. Personen som lämnar vet inte alltid själv i förväg vad som är på väg att hända, så hur skulle du kunna… Det är säkert en klen för dig just nu, men tiden kommer att läka, liksom rätt människor nära dig. All värme och styrka till dig Marie.
Ja, det är ju så att det är så svårt att förstå! När man blir lämnad så rasar hela tillvaron och det känns som om man ramlat ner i en djup avgrund. Samtidigt så måste man fungera normalt i vardagen, det är nästan det som jag tycker är svårast. Runtomkring går livet på som vanligt och man vill bara ställa sig och skrika rakt ut på gatan ibland. Bara för att man är så ledsen och förtvivlad.
Min make sa i förrgår att han vill lämna mig, han vill inte det här längre….
Jag har påbörjat universitetsstudier för två veckor sedan.Vi har två barn, hus osv o levt med varann i 18 år. Han är en del av mig.Hur gör man? Hur tar man sig igenom det här?
Det gör ont att läsa om det du går igenom maja. Det finns inga enkla lösningar. Det handlar om att få sörja, ha vänner nära sig, prata med någon, gråta och försöka ta en dag åt gången. All värme till dig. Kram