separation.se

En påminnelse från tidigare: kvinnan/mannen ger partnern uppmärksamhet och kärlek. Dagliga gester av uppskattning som inte når fram. En smygande känsla av att inte känna sig sedd börjar ta form. Ytterligare kamp för att skapa kontakt: ”Om jag bara gör så här…kanske en dag?” Dagarna blir till månader som utvecklas till år.

Varför lägger vi alltför ofta energi på någon som inte anstränger sig för att behålla oss i sina liv? Vad är det som gör att människor försöker trots ointresse från den andres sida?

Ett par saker som är oerhört mänskliga: hopp om förändring och obehag/oro för ensamhet. ”Tänk om jag inte möter kärlek igen?”

En mental bild: föreställ att du befinner dig på en internationell flygplats. Du är på väg mot ett exotiskt resmål och sitter med bagaget i vänthallen, sprudlande av förväntan. Du riktar blicken mot avgångstiderna och ser att flyget blivit försenat en timme. En lätt rastlöshet infinner sig men du tänker: ”bara en timme. Det går fort!” Timmen passerar och ett nytt meddelande informerar om att avgångstiden flyttats fram fyra timmar. Det blixtrar till i tinningarna: ”Shit!!”

Du går med frustrerade steg i riktning mot informationsdisken som visar sig vara obemannad. Panik tar över och du undrar om du glömde sätta på deo. Timmarna går och nya avgångstider flinar åt dig. Du är trött, hungrig, arg och fullständigt desillusionerad.

Precis som i exemplet, kan vi befinna oss i ett känslomässigt stand by läge när vi kämpar och anstränger oss för en icke närvarande partner. Känslan är hemsk och den nöter ned. När är det dags att lämna flygplatsen och boka en ny resa?

Förväxla inte rädsla för ensamhet eller revanschinstinkter med kärlek. Den senare bara ÄR.

Ett budskap: det finns någon där ute som inget hellre skulle önska än att få ha dig i sitt liv. Och göra det som behövs för att behålla dig.

P.S. Vet hur svårt det kan vara att lyfta blicken och släppa taget. Fruktansvärt svårt, men frågan är hur alternativet ser ut?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare