Jag flyttade igår och är därför extremt trött idag (men glad) och kommer säkert ha en del oflyt i formuleringarna i det här inlägget. Bor nu i en underbar vindslägenhet som ger en fantastisk känsla.
Så många minnen som kommer upp under en flytt – gamla bilder som sorteras, faser i livet som gör sig påminda, beslut kring spara eller slänga, saker att lägga bakom sig. Jag är ingen extremsamlare vilket gör det relativt lätt. Vilket är du?
Några av er skrev igår om hur vänner i omgivningen tycker att det är dags att gå vidare och hur klyschorna serveras trots att ingen beställning gjorts: ”tiden läker alla sår… sluta älta… det finns någon bättre för dig” etc. Det fungerar inte så – vi är mottagliga när vi är det. Timingen på kommentarer och goda råd är A och O. Alla fungerar inte på samma sätt och den känslomässiga sammansättningen kan se fullständigt olika ut hos oss.
Under tiden vill jag ge dig några frågor:
– I vilka situationer och sammanhang är du som mest dig själv?
– Hur ser ett bra liv ut i dina ögon och finns det något du kan göra för att komma en bit på vägen?
– Vad behöver du höra från andra då du känner mig tom och ensam?
– Vilka två ord tycker du allra mest om?
Det är inte de omedelbara svaren som är viktigast, utan fokus på något är MER ÄN situationen du befinner dig i.
Michael Larsen -livscoach och mental tränare
Vad härligt med ny lägenhet ! Även jag har ÄNTLIGEN hittat en egen som uppfyller nästan alla mina ” krav” och befinner mig mitt i flytten . Hag har läst här men inte kommenterat.. Känner igen klyschorna, hör dem själv sägas till mig. Blev trött på det i början. Men nu tänker jag att de vill väl , givetvis. jag försöker att inte hänga upp mig på det fast det kan bli lite tjatigt. Det går ju inte att sätta sig helt in i en människas innersta efter en separation , allas är ju olika men kanske ibland liknande eller av samma orsak. Och processen att komma på banan likaså. Jag vet att jag är en rätt bra människa 🙂 men någonting i min separation påverkade mig så djupt in i mitt innersta att jag ändå har stunder av tvivel på mig, livet, framtiden, min förmåga vad gäller allt, en oro som fladdrar, en ny värld att röra sig i och våga möta. Det tycker jag är otäckt, att jag kan se hur förändrad jag blivit .
Tack för att du är så öppen Lin. Vet du att det hjälper andra? Att se sig själva i dina ord. Hur ser en stark person ut i dina ögon?
En stark människa är för mig någon som anlägger moteld och har ett inre driv i svårigheter och motgångar. Och som är tillitsfull, hjälpsam och ger en känsla av att vara trygg i sig själv.
Fin beskrivning Lin:-)
Jag fick inte med mej mycket när jag skilde mej. Men fotoalbumet tog jag med. Kan efter två år fortfarande inte titta på bilderna där mitt ex är med utan att må illa. Tiden läker kanske alla sår, men ingen vet hur lång den tiden är för mej.
Jag har fantastiska vänner och de brukar säga att det kommer att ordna sej. Det behöver jag höra. Men det vore ännu bättre om jag kunde tro på det också. Funderar ofta över varför just jag skulle vara så speciell att allt ordnar sej när jag ser så många andra som inte klarar sej. Det blir som ett ankare runt min hals.
Jag har trots mina erfarenheter av att ha levt med en narcissist över tjugo år en barnslig dröm att hitta en man som kompletterar mej. Någon som är som jag fast tvärtom, så vi har nåt att prata om. Nån att stötta och älska som vill görs det tillbaks bara för att det känns rätt att göra så. Såna män är tydligen sällsynta eller redan upptagna. Mina två favoritord som jag skulle vilja få använda är ”Min kärlek”
Jag är än så länge mest mej själv med mina barn och nära vänner men ännu mer när jag är ensam…
Mitt liv skulle vara perfekt om jag hade en något högre inkomst så att jag slapp oroa mej för det ekonomiska. Den oron hindrar min läkningsprocess. Visst söker jag kärlek, men jag klarar mej utan. Har ju gjort det under många år nu.
Två år är inte lång tid och såren är fortfarande öppna märker jag. Vet hur lätt det är att se det mesta i grått när det är mycket praktiskt som är emot en. Tänk på att inte jämföra dig för mycket med andra – vi vet inte vilka osynliga kors de bär runt på. Hur ser ”Min kärlek” ut för dig?
Man kan se ”Min kärlek” från två håll. Från mitt håll, det som jag bär på, är något stort, underbart, närande, omhändertagande, seende, lyssnande, givande osv. Sett från andra hållet syns den som ska få detta av mej. Hur han ser ut vet jag inte. Men det är min förhoppning att han vill ge sin kärlek till mej…
Hade velat ”lyfta” dig ur allt det där amq. Kram till dig.
Tack för de orden Michael! Men jag vet att man måste gå den vägen med egna ben.
Två år är inte så lång tid, men jag är inte purung och det känns ibland som att tiden inte kommer att räcka till att leva mitt liv efter att såren från exet läkt. Ärren som blir kvar får jag lära mej leva med.
Har funderat en hel del ,, Vänner omkring vill bara väl och jag har också varit vän och stöttat mina vänner , men när man hamnar i situationen själv så vill iallafall jag höra jag finns om du behöver prata eller vill ha min hjälp . Alla människor reagerar olika och känner olika .För mig betyder orden” jag finns ” otroligt mycket. Det var länge sedan jag var mig själv den rätta Linda ,men jag jobbar på det ? Önskar dig en fin sommar Michael, Och ett stort tack för alla inlägg som hjälper till på vägen .
Håller med dig Linda om ”jag finns” är kraftfullt. Önskar dig detsamma och tack för att du berättar.
Omgivningen som kommer med sina visdomsord, de vill ju förstås bara hjälpa, det förstår jag. Men det blir så fel när mitt inre egentligen ”skriker” efter någon som vill/orkar lyssna. Då blir jag inte hjälpt av att höra att jag ska rycka upp mig. Då blir jag bara mer ledsen.
Det är bland det värsta vi kan höra i de svaga stunderna cj. Håller med dig.