Sitter här och skriver med mitt obligatoriska kaffe som allierad.

IMG_4095

Funderar på varför vi ständigt lovar oss själva en massa saker som vi sedan inte håller: Bättre matvanor, förbättra tålamodet, gå ned i vikt, stressa mindre, ge mer tid för barnen eller vår partner etc. Hur kommer det sig att vi så ofta avbryter våra målsättningar? För några dagar sedan skrev jag om känslor och brutna nyårslöften  https://separation.se/kanslor-och-brutna-nyarsloften/.

Ibland handlar det om att våra målsättningar är orealistiska. Om jag t.ex. bestämt mig för att gå ned 23 kg på två veckor, så har jag redan från början gjort tiden till min fiende, vilket kan döda den bästa avsikt.

En annan sak som gör att vi avbryter våra resor mot ett uppsatt mål, är att vi saknar känslomässig övertygelse. Precis som för att ett förhållande skall fungera, måste vi KÄNNA: Passionen och ett bultande ”YES!” måste finnas där, annars blir det en konstant uppförsbacke.

För att nå upp till ett löfte vi gett oss själva, krävs det några ingredienser som bygger på känslomässig övertygelse:

  1. Målet måste vara KONKRET och väcka lust: Ingen vag längtan.
  2. Vi behöver VISUALISERA bilden av hur det kommer att kännas när vi nått fram: Den sköna känslan av framgång.
  3. PASSION är en enorm motivationsfaktor och när den väl är väckt, kan vi uppnå det mesta. Passionen hålls dessutom vid liv när vi agerar genom våra vanor.
  4. Vi behöver TRO på det vi gör och att det kommer att förbättra vårt liv. Tron gör att vi inte kastar in handuken under tider av mental lågkonjunktur.

Lycka till med dina mål: Stora såväl som små.