Hon berättar om alla negativa egenskaper hos sin f.d. och hur illa han har behandlat henne sedan det tog slut. Hur han träffade en annan kvinna samtidigt som de var tillsammans, att han aldrig hjälpte till hemma och var ointresserad av att röra vid hennes kropp. Och samtidigt vill hon ha tillbaka honom!
Det är inte svårt att se skillnaden mellan psykologisk fixering (för att använda ett annat ord i detta sammanhang: besatthet) och kärlek. Hon tror säkert på att hon älskar honom, men ju mer jag lyssnar desto tydligare blir det att den genuina omtanken dog för flera år sedan. Hon är sårad och har tagit samma vändor om och om igen i tankarna. Känslomässiga motorvägar har byggts i sinnet och det finns ingen annan adress inmatad än just denna: mannen som träffade en annan!
Jag ser hennes ilska, men framförallt det bakomliggande sorgen som hon inte verkar vilja kännas vid. I alla fall inte offentligt. Berättelsen om honom och alla hans dåliga sidor har uttalats tusentals gånger. Hon är säker på att om han bara inser sitt misstag och kommer tillbaka, blir allt bra. ”En dag ska han vakna!”
Det handlar, som du redan har förstått, inte om honom utan henne: den djupa, djupa ivern efter upprättelse. I en svepande magisk rörelse skulle allt som hon har tvingats älta under alla dessa månader, plötsligt ges mening. Lidandet skulle förångas och bytas ut mot lycka. Det är vad hon är övertygad om!
Egot försöker ständigt förföra oss med sina sköna ”sanningar”!
”Koden” som enligt henne skulle befria dem båda är att han inser hur fel han har betett sig.
Hon är sedan barnsben hårt tränad i att inte ge upp. Kämpa tills det värker i hela kroppen! Varenda muskelfiber ska lida! Kvinnan är OS-mästare i råstark vilja! Men hon har ingen aning om hur man ger upp! Hur befriande det kan kännas att överlämna sig till: ”jag kan inte ständigt styra över andra. Människor måste inte hålla ihop till varje pris. Emotionell smärta är inte det självklara tecknet på kärlek.”
Gamla ”dokument” kan behöva slängas så att nya rader kan ta form.
Finns det någonting som du behöver släppa taget om? Vad?
Strax före min separation för 13 år sen… ja, vi gick väl ett tag på familjerådgivning, skrev jag ned allt som var bra och allt som gjorde att jag inte kunde fortsätta att leva tillsammans med den här mannen jag älskat i nära tio år och var gift med. Allt jag skrev då, var flera år senare efter vår skilsmässa just detsamma! Ingenting hade förändrats i mina känslor (och förnuft) och jag kastade så med beslutsamhet det jag skrivit och började mitt liv. Jag ångrar att jag lät honom såra mig under så lång tid men jag gjorde det också för att jag kan, är så stark, uthållig och av godhet. Idag vet jag att han älskar mig så som jag älskar mig själv och att jag är den lyckliga av oss. Har varit singel i snart 9 år nu efter ett nytt försök i förhållande och barn som sprack efter mannens otrohet en tid med min bästa väninna och arbetskamrat. Jag tror inte på något längre men valde tidigt att inte köra in på bitterheten väg. Några har försökt, misslyckats med att få mig att vara den där pusselbiten som passar in i deras livspussel. Det känns hursomhelst som att kärleken väntar, som ”Kent” sjunger. Det är en skön känsla att kunna njuta av och vara i. Lite som i min ungdom och minnena av att vara oskuld. /Héléne
Hur gör man för o ta bort egot?