När han för fjärde gången kontaktar sin f.d. fru och ber henne om ännu ett försök, och tydligheten i hennes nej inte kan blir klarare slår chocken till inombords. Insikten om att det är över rasslar ner i hela hans fysiska/känslomässiga system.
”Jag tog henne och vår relation för givet! Jag tyckte att det enligt min mening skulle vara okomplicerat, och att hon gjorde det svårare än nödvändigt. Jag lyssnade inte utan avfärdade hennes försök till kontakt som gnäll. Med det jag vet idag, förstår jag hur många grundläggande misstag jag gjorde. Såg bara min egen snäva sanning!”
Det finns en kritisk punkt i parförhållanden; som när den överträtts visar sig vara skoningslös. Den stora majoriteten av alla avslutade heterosexuella förhållanden sker på hennes initiativ, och när hon väl har bestämt sig (oftast efter smärtsam vånda) finns det ingenting vi kan göra. Det färdiga hjärtat vänder inte om!
En man berättar: ”Jag körde ständigt över henne utan att ens märka det. Jag tog beslut och min väg var den enda rätta! Ofta hade jag en hård grabbattityd som inte hör hemma i ett förhållande. Jag var blind när jag inte såg hur jag kunde göra bort henne inför vänner och familj. Försökte köra på som vanligt mellan oss trots att ”kamaxelremmen” slitit av. Zoomade in min blick på andra kvinnor och tyckte inte att det var någonting allvarligt i det. Så är ju män! Ja, allt handlade om vad jag tyckte…”
Uppvaknade kan göra ont! Den känslomässiga baksmällan när hennes attraktion (och jag tänker inte främst på den fysiska attraktionen) har seglat iväg i horisonten, kan vara det värsta som du har upplevt.
Gör aldrig någonsin detta om du vill att det ska hålla mellan er:
- Vara den som ständigt ska segra när det uppstår konflikter. Vi behöver emellanåt vara så starka så att vi kan lägga egot åt sidan och backa ur den egna övertygelsen.
- ”Skoja” på hennes bekostnad, särskilt inför andra. Upplevelsen av att känna sig förnedrad är ett av de starkaste gifterna i en relation.
- Ha ”kontakter” vid sidan om på FB och i meddelandekorgen. Gör upp med ursäkterna som du bär på!
- Tala om för henne att hon bara ”krånglar” när det uttrycks avsaknad av samhörighet.
- Missa att se hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk i vardagen. Genom att kunna läsa av icke verbal kommunikation kan vi möta känslomässiga behov i tid.
- Dela på arbetet hemma! Det kan låta föråldrat och basic, men ändå ser jag dem som ignorerar det självklara. Balans är en naturlag i tvåsamheten.
Alla gester och handlingar är delar i ett finmaskigt nätverk som bestämmer utgången mellan er. I slutänden handlar det om hur ni får varandra att må. Utan leenden, beröring, tillit, inkänning och respekt för den andres känslor är det dödsdömt. Vi kan åstadkomma mycket genom att börja leva medvetet.
Det finns en hel del män som utsätts för det som står i texten ovan. De kunde lika gärna varit en kvinna som begick misstagen. Det finns många nyanser i våra parrelationer! Det finns många män som kämpar för att nå fram till sin partner – utan gensvar!
Michael Larsen – relationscoach
Förnedring. Det upplevde mitt ex att jag utsatt hen för. Jag tänkte mer på vägen som lett fram till händelserna. Jag borde inte hamnat där om hen varit empatisk mot mig. Och jag tänker att en kontrollerande människa kan vara lättkränkt? Känna sig kränkt av sådant som andra upplever vara småsaker? Och jag förstår att kommunikation, försöka se den andres perspektiv och förlåtelse är viktigt.
Jag undrar då VAD det var mannen ville ha. Varför var hon viktig för honom? Varför ville han ha tillbaka henne och fortsätta en parrelation?
Om hon hade ont i hjärtat och ville att de skulle bli bättre på att kommunicera borde det väl berört honom. Jag blir faktiskt lite förvirrad av den man som beskrivs. Förstår att man kan vara blind för sitt eget men…detta är alltid märkligt för mig. Jag kanske lider av nån sorts bullerbysyndrom .
Kan inte riktigt släppa tanken på ”mannen som vaknade för sent”. Han vaknade ju i alla fall. Det är det ju inte alla som gör. Hoppas att det går bra för honom i framtida relationer.
Beskrivningen av mannen stämmer väl in med hur jag ser på mitt x. Jag har ingen förhoppning om att han kommer att vakna.
Jag funderar oxå på vad jag själv har för omedvetna härskartekniker. Ofta beskrivs männens nedtryckande metoder. Jag vill inte tänka att det ligger i deras natur men att det kan vara ”blint” på grund av manlig kultur.
Vad ligger lättare tillhands för kvinnors beteende att, omedvetet och blint, nocka männen med?
Jag vet att män kan bli rädda för mig men jag vet inte varför. Jag har, självklart frågat men aldrig fattat.
Jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja se, vakna, och bli bättre på att inte använda ”härskarmetoder”.
Det lilla jag vet av män jag pratat med är att de upplever att kvinnor spelar ut barnen mot dem. Jag har inga barn men kan det vara så att vi tar nån sorts ”patent på känsligheten, sårbarheten” och använder den som vapen (omedvetet)?
Det här kanske låter lite ”intellektuellt” men för mig är det smärtsamt att se min bror, som jag står väldigt nära, kämpa i en vårdnadstvist. Han är med i något som heter ”pappa barn”. Där många pappor upplever sig starkt manipulerade av sina x. Jag älskar min bror och lider av att se det som händer. Jag önskar, av hela mitt hjärta, att det gick att få ljus på kvinnors härskartekniker också OCH jag är beredd att börja med mig själv.
Ni män som följer bloggen får väääääldigt gärna bidra med reflektioner ✨