Idag behövs det en varning för generaliseringar. Nedanstående text gäller naturligtvis inte alla! Det finns flera undantag, men jag vet att det mesta som jag tar upp här handlar om oss män i separationssituationer.
Vad är det som gör att en del personligheter vaknar till med ett ryck, först när deras partner säger: ”jag vill inte längre!”? När polletten om skarpt läge trillat ned. Nu vill vi plötsligt börja jobba på förhållandet.
Det är inte alls roligt att höra: men de flesta som får kallduschen är män. Var där själv en gång och vet de psykologiska krafterna av frustration, förnekelse, maktlöshet, ilska, tomhet, sorg etc. Ensamheten i det som är, kan vara fruktansvärd.
Ju snabbare vi inser att det färdiga hjärtat inte vänder om, desto bättre för oss. Vi kan påbörja läkningsprocessen (som gör ont!) och börja ett liv med nya stigar.
Fällor en del lämnade trampar i:
- Övertalning och logiska argument i syfte att få tillbaka henne fungerar aldrig. Du tröttar bara ut dig själv och ökar beslutsamheten i din f.d.
- Att servera skuldkänslor är det sista som har positiv effekt. Vem vill vara i närheten den bittra smaken?
- Att mörka egna beteenden och handlingar inför sig själv och exet. Om du t.ex. varit otrogen – kör inte med klassikern: ”ingenting hände!” Ärlighet befriar.
- Ilska och kontrollbehov skrämmer. Ta hjälp för att jobba med känslor av maktlöshet.
- Försöka få tröst av den som lämnar: hon är den siste i världen som kan förlösa dig ur smärtan. Du strör salt i de egna såren när du söker läkning hos din f.d.
- Att köra med ekonomisk och emotionell utpressning blottar den egna karaktären. Du vet vad som gäller.
- ”Du kommer aldrig att hitta någon som jag igen!” Den är för flitigt använd – var inte en av dem.
- Avslöja dig själv när du manipulerar genom smicker, hotfullhet, hjälplösa barnet på insidan och andra omedvetna eller medvetna strategier. Vi kan hitta styrka genom att orka härda ut den egna sårbarheten.
- ”Jag bidar min tid… ” Vet du vad detta säger om dig? Du lyssnar inte på vad hon säger (vilket är en av anledningarna till att hon lämnade): de romantiska känslorna är borta. Den djupare kontakten och samhörigheten finns inte där längre. Du slösar med det dyrbaraste i livet: tiden!
Jag vet att en del av det jag skriver här kan låta hårt och t.o.m. anklagande. Om du är en personlighet som slår alltför mycket på dig själv, behöver du lägga fokus på att förlåta. Vi gör alla misstag – ibland många gånger om. Det är mänskligt.
När vi jobbar med oss själva, här och nu, kommer vi att kunna skapa bättre, helare och mer kärleksfulla relationer för framtiden. Det är någonting som ligger inom vårt kontrollområde.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Känner igen detta… Men kan inte till fullt klandra mannen… Jag som kvinna vill ju heller inte såra så jag försöker trösta… Konflikträdslan gör mig mesig och jag fixar inte riktigt vara så tydlig som jag borde… Blir glad för de smickrande orden, hans tappra försök att gottgöra det som inte fungerat tidigare… Separationen är dock inte ifrågasatt om man lyssnar till orden…Men i hans handling ser jag en desperation/ önskan att allt ska bli bra igen…och vad händer när han inser att allt detta fina han nu gör ändå inte kommer kunna rädda relationen?? Ibland ser jag detta som en normal process i en separation och i nästa stund känner jag en rädsla att jag ska ramla tillbaka för att jag inte orkar stå emot…. Mitt i allt detta jobbiga så känner jag en otrolig lycka över den personliga utveckling som man går i genom…Tack för en fantastisk blogg som allt som oftast berör djupt inne i hjärtat…
visst är den konstig, dualiteten? kram
”Du kommer aldrig hitta någon bättre än mig”
Dem orden sa jag till mitt ex. Och vad gjorde han… Hittade en bättre tjej än mig
🙁
Ja sa även att jag bara ville ha en ny chans. Men det fungerar inte så för mig sa han då. 🙁
Jag har nu i 6 månader kämpat med att försöka få honom tillbaka till ingen nytta tyvärr. Han älskar inte mig längre utan någon annan tydligen. 🙁
Jag önskar verkligen att jag kunde acceptera att det är slut men hjärtat vill inte lyssna. Det var jag som flaggade för att vi hade problem och då sa vi båda att vi ville kämpa för oss men två månader senare så visas det att han skaffat en ny lägenhet och flyttat ut medan jag var på jobbet. Jag kan inte låta bli att hoppas att han ska ändra sig samtidigt som jag inser att han förstört all tillit mellan oss genom att hålla flytten hemlig i en månads tid.
Tillit är så otroligt viktigt, förstår dina sårade känslor… Kram till dig
Jag känner som dig. Jag önskar också att jag kunde acceptera att det är slut men mitt hjärtat vill inte heller lyssna, jag älskar honom än fast han lämnade mig för 6 månader sen.
Rasmus Seabash säger just detta så bra i en av sina låtar: När en kvinnas hjärta blivit kallt finns det ingen väg tillbaka.
Jag var den som ”gick” för 2,5 år sedan. Jag försökte vara den som ändå ställde upp när det behövdes ”akut hjälp” med att tex köpa kläder, skriva jobbansökningar, fixa gardiner etc (sådant som jag hade gjort i vårt förra förhållande) Jag tyckte mig vara ”snäll” men nu efteråt förstår jag att jag var ”dum-snäll”. Jag samlade inga ”pluspoäng”. Jag tyckte att jag bara gav lillfingret men plötsligt så togs hela handen. Det enda som hände var att nästa gång när jag behövde hjälp så fick jag skit tillbaka o kommentarer som: ”om jag hjälper dig nu vad gör du då för mig?”
avslutningsvis vill jag skicka ett råd till andra i min situation – var inte ”dumsnäll” – det hörs ju redan på ordet är det inte är bra för någon av parterna….
Näe, dumsnäll är nog inte heller en god ingrediens i ett lyckligt liv… Men man tror man underlättar separationen genom att visa att man fortfarande bryr sig om även om man inte kan fortsätta livet tillsammans… Å de e klart att det är en sorg att inse att relationen inte blev det man från början hade tänkt sig… Men ju förr man lyckas släppa varandra fria desto tidigare finns möjlighet att för oss båda finna lyckan…. Ska intala mig själv detta!! Kram
Jag är den som blivit lämnad och för 3 dagar sedan flyttade han ut. Jag kan inte släppa taget. Jag kan inte förstå. Vill bara att han ska ge oss en andra chans. Vår kärlek har varit större än något annat jag upplevt. Jag kan inte bara ge upp. Vi separerade för några år sedan på mitt intiativ. Då vaknade mannen upp. Precis som du skriver. Vi började dejta igen och jag ville försöka igen. Nu några år senare så vill inte han längre. Han som ville allt då. Då var jag stark. Nu är jag en spillra av mitt forna jag. Nu väljer han att lämna. I helgen såg jag honom bära ut sina saker. Han älskar mig inte längre. Jag kan inte släppa taget. Han är mitt livs kärlek och i mitt huvud finns det bara en sådan. Dessutom anklagar jag mig själv väldigt hårt för att jag valde att gå för 3 år sedan. Mannen har inte kunnat komma över det. Jag ser ingen utväg. Mår bara väldigt dåligt. Kan inte sova. Kan inte leva. Vill bara att han ska förstå!
du är inte ensam! styrkekram
Tack! Behövde det idag. Känns just nu helt omöjligt att överleva natten. Paniken kryper på. Och ångest. Oj vad ensam man är på kvällarna.
Du kommer att överleva. ❤️
Varma styrkekramar till dig!
Varma tankar till dig Jenny.
Jag vill bara tacka för att du skriver så det berör Michael. Dina texter och dina frågeställningar tränger in under huden och skapar möjlighet för mig att komma vidare på min resa. Jag är oerhört tacksam för det verktyg dina texter varit för mig. Ibland är det jobbigt att läsa, ibland gör det ont, ibland känns det som att du skriver direkt om mig eller till mig. Din blogg är som en vän som alltid finns där med kloka ord och säger det precis som det är. Att få mjölighet att ventilera det jag har inom mig, i bra liksom dåliga stunder är befriande. Och tack vare alla som skriver här så är det skönt att veta att man inte är ensam.
Värme till dig Michael!
Tack fina Emma! Det inspirerar enormt att höra!
Hmmm, jag gjorde väl de där grejerna på din lista i ca 3 veckor. Det var väl chocken som fick mig att reagera så, helt naturligt.
Men ganska snabbt insåg jag att det inte gav något. Att han inte hörde ett ord jag sa.
Så, då gick jag. Många beslut togs alldeles för snabbt, livsavgörande och ekonomiska beslut som aldrig borde tas i sådan hast. Men när man befinner sig i helvetets vakuum är det svårt att göra rätt.
Men det betyder inte att jag inte lider, det betyder inte att min smärta, saknad, sorg etc har varit och är enorm. Jag genomgår alla de där stadierna som efter ett dödsfall. Men, jag låter inte honom se det. Jag förnedrar mig inte inför honom.
Mina vänner säger att jag kan vara stolt över hur jag har hanterat situationen, men ibland kan jag bli galet avundsjuk på de som har fått skrika, gapa, kasta och slå på sina ex.
Och jag kan avundas de som har fått processa en separation tillsammans, där inte den som lämnar behandlar den lämnade som paria eller skit. För så här i efterhand, så kanske de kan vara vänner.
Jag förlorade inte bara mannen jag älskade och pappan till mina barn, utan även också min bästa vän.
Veronica: en separation är en emotionell process, där vi är ensamma. Förstår att det smärtar mista vännen i honom.
Jag har både lämnat och blivit lämnad. Du har rätt i det du skriver, att hamna i alla fällor. Jag tycker inte att du är hård. Sanningen är ju den bästa. Trots att jag själv varit leds och lämnat och den lämnade har hotat, gråtit, blivit arg, vädjat, så har det inte tjänat något till. Jag blev bara ännu mer trött och likgiltig. Jag tyckte t.o.m att det var patetiskt och oattraktivt. Sen var det min tur att bli lämnad och då gjorde jag exakt samma saker som mitt ex, trots att jag hade facit i hand. Lustigt eg. Antar att man blir så förtvivlad och ledsen att man släpper all stolthet och självrespekt, vilket är mänskligt men till ingen nytta. Polletten trillar ju ner förr eller senare förhoppningsvis. Jag är inne nu på mitt 5:e förhållande. Vi har det jättebra. Inget bråk eller tjafs. Vi pratar om allt, och tar upp problem och funderingar så fort dom dyker upp. Vi är oxå väldigt lika varandra. Jag tyckte att det du skrev igår var en AHA-upplevelse. Det är så jag har det nu. Lugn och ro. Jag kan andas. Jag är inte orolig. (Vilket jag Alltid varit förr) jag törs visa när jag blir ledsen. Kanske är han den rätta?! Lite för tidigt inpå för att säga Hej än, men jag har en bra känsla i magen. 5:e gången gillt då kanske. Tack för din blogg!
Härligt Linda!
5:e gången gillt! 🙂
Lycka till!
Tack Linda! Du lärde dig något av de tidigare förhållandena och det är till din fördel idag. Grattis:-) Låter som ett bra ställe att vara på.
Känner igen allt som står på listan. Kan fortfarande inte förstå varför man vill/väljer att jobba på förhållandet efter att man blivit lämnad… Som om man vill ha en förklaring varför den andra gick… Men borde inte man tänkt på allt detta innan man blev ensam…
klart att man vill ha ett bra avslut? eller en förklaring iaf…. så man vet vad man gjorde ’fel’…..så man kan om inte åtgärda det , i af är medveten om problemet………eller nåja, det är så jag har tänkt …..
Svårt när man får olika svar på varför det tog slut
Tack för dina kloka ord!
Känner igen det du skriver träffar ju alltid rätt!
Har börjat dejta efter 9 månader som ensamboende m barnen varannan vecka.
I början var ensamheten knäckande. Idag inser jag vad viktig den tiden var att få läka. Nu uppskattar jag att vara helt själv i min lägenhet, sover gott och längtar efter barnen ibland och kanske en man- men det är känslor som är helt ok att leva med!
Jag tänker verkligen inte hasta in i något!
Ser din etikett på tepåsen!
Mitt favoritte, yogi Tea och fina visdomsord
Ni som behöver sörja låt det få göra ont. Det går över .
Styrkekramar till er❤️❤️❤️
Jag sörjer en massa men det känns som tiden bara försvinner
När man blir lämnad har man bara sig själv, sina tankar och alla obesvarade frågor i huvudet. Det känns som att man nått botten. Jag är där nu men ser också att det bara finns en väg och det är upp. Det finns inget som är värt att må dåligt över om man vet att man är en bra person som gjort sitt bästa och inser sitt eget värde. Ska det inte vara så ska det inte. Så enkelt är det. Intellektet vet detta men hjärtat har en tendens att släpa efter. Jag måste träffa mitt ex i träningssammanhang, en del i mitt liv som får mig att må bra, och funderar på att ta paus i ett halvår eller så för att kunna läka ostört. Känner mig svag inför honom men känner att jag måste göra det för min skull. Samtidigt ger jag avkall på något jag älskar. Man förlorar så mycket på en och samma gång och det gör mest ont.
det finns väl andra sätt att träna???? sök nytt!! glad midsommar!
Hej Mikael!
Tack för din fina blogg och dina tänkvärda texter. Jag har en annan typ av separation som jag skulle önska om du kunde skriva nåt om. Jag är ”den andra kvinnan” till en man som jag hade en intensiv tid med. Inte bara sex utan allt, han hade allt jag sökte. Han var på väg att skilja sig och vi skulle fortsätta tillsammans. Efter ett tag fick frun veta att mannen hade intresse av någon annan men inte hur långt det hade gått, hon blev då len som ett lamm varpå han blev förvirrad. Han har nu backat ur vårt engagemang och kvar står jag… Det gör ont! Vad kan du ge för tips om att kunna släppa detta? Vi har inte fått något ordentligt avslut heller utan kontakten är bara bruten. Hur tar jag mig vidare? Hur får man tilliten tillbaka igen till att det finns bra seriösa män där ute?
Önskar dig och din familj en trevlig midsommar!