Du undrar varför dejten eller partnern plötsligt drar sig undan, är otillgänglig och inte svarar i mobilen. För bara någon dag sedan hade ni det helt fantastiskt tillsammans och nu detta avstånd. Blodtrycket går upp av stressen och du gör nya försök till kontakt. Du förstår ingenting!
Kvinnan eller mannen kanske säger någonting i stil med: ”jag mår inte så bra och behöver vara själv i helgen.”
Ofta är det uppriktigt menat, men ibland handlar det om ”jag mår inte så bra” – manipulation, vilket är en metod som används av personen som inte vill få för många frågor. Som vill få dig att backa och gå in i ett bedrägligt ”det är ok”-tillstånd.
Hon eller han beter sig konstigt och misstänksamt p.g.a. ”förvirring, stress, för många tankar och känslor, behöver egentid” etc. när de egentligen är ute efter att ägna sig åt sina egna ”projekt!”
Jag vill verkligen betona att dåligt mående oftast är den egentliga orsaken till tillbakadragande. Men genom mitt arbete ser jag alltför ofta att de andra orsakerna. Bristande förmåga att se sig själv i spegeln kombinerat med konfliktskygghet. Så många människor som sårats av denna mix”!
En person som någorlunda väl känner sig själv kommunicerar öppet med dig! En partner som är mogen och har förmåga till att älska, är ärlig och vill dig väl i alla lägen. Det finns inga skenmanövrar och bortförklaringar.
För den som älskar finns inget: ”tajmingen är inte alls bra just nu. Jag måste bli klar med mitt ex först. Jag ska bara…”
”Jag mår inte så bra” kan komma från en genuin plats inom den andre, men även bero på skuldkänslor över att det pågår sådant som inte hör hemma i en relation. Därför vill de inte träffas!
Därför kommer jag tillbaka till det som jag så ofta nämner i mina texter: var tillsammans med den som har det här med självreflektion och handling i sig. Hon eller han sysslar inte med illusionistkonster!
Om du inte är tillräckligt attraherad, inte älskar henne/honom; var ärlig eftersom lögnen skadar så oändligt mycket djupare. Vet att många kämpar mot sina demoner och obehaget över att tvingas såra en annan människa, men att säga hur det ligger till är oändligt mycket mer omtänksamt än att slösa med någons dyrbara tid och sårbara hjärta.
Michael Larsen – relationscoach
Maxad igenkänning i den texten…
Spot on!
Skönt att läsa detta… sitter i skrivande stund med ångest på grund av liknande upplevelser som du beskriver här..
Träffade en tjej för 4 månader sen, hon med en 4-årig dotter sen tidigare förhållande, jag solo. Allt kändes superfint, attraktion på alla nivåer, länge sedan jag upplevt något liknande. Dessa känslor skall enligt henne varit besvarade. Vi var nära varandra och kunde prata om allt.
När vi väl bestämt att vi faktiskt ville att jag skulle flytta in, de sista kartongerna inlastade i lägenheten, vill hon att jag flyttar tillbaka.. hon känner sig vilsen och känner att hon tappat kontakten med sin dotter och sin mammaroll. Att hon på något sätt känner en viss skam över att ha hon gett mig hennes kärlek och att det på nått sätt blivit en konflikt i henne…
Nu sitter jag i hennes lägenhet och packar ner igen, hon och dottern bor hos hennes föräldrar och ger mig i princip kalla handen, hon behöver andas säger hon..
Jag förstår ingenting, har sagt till henne hur förtvivlad jag känner mig och att jag behöver prata med henne om vad som händer. Detta blir hon stressad av..
Jag vet att hon gjorde så här i den tidigare relationen, alltså lämnat vid mer än en gång, men hon påstår att hon upplever att hon mycket tryggare i vår? Varför drar hon då? Jag tycker detta är ett märkligt beteende vilket gör mig oerhört ledsen, jag trodde vi hade en fin kontakt och jag kan ärligt säga att jag älskar henne.
Hon har bett mig att jag ska flytta och ge henne tid vilket jag har sagt att jag vill försöka att göra, men jag brottas med tanken att det är så här hon löser sina problem, att sticka alltså. En sån relation vill jag då inte ha…
Tankeställare. När jag kommunicerar att jag mår dåligt, vilket varit lite väl ofta på sista tiden, så vill jag inte vara ifred, jag behöver få veta att dom andra håller ställningarna, så det är inte ett avståndstagande, tvärtom, Fast det kanske inte är tydligt. För jag upplever ofta att personen backar istället. Hm. Får fundera på vilka ord jag använder kanske.
Kommer att tänka på frasen ”jag förlorar energi”. Och vadå…… Det är legitimation att säga så och strunta i allt ansvar. Nån helig fras som blir väldigt diffus att diskutera. Självklart vill man inte peta på den biljetten för att ta reda på vad det egentligen handlar om. Känns som en helig ko. Skamligt att då ta ännu mer energi av någon som säger ”jag förlorar energi”. Önskar att jag hade en magisk nyckel att låsa upp den mystiska lådan och inte känna skam för det.
Jag har också varit med om detta flera gånger i den senaste relationen! Det har varit en bergodalbana i känslor som tagit mycket energi av mig!