resaTerapeuten säger till klienten att gå hem och slå på en kudde med ett baseballträ för att frigöra sin ilska. Kanske försöker han i sin yrkesroll egentligen kommunicera till den egna personen gällande frustration på insidan: ”jag borde uttrycka mig tydligare hemma? Så in i helvete frustrerad!”

Kvinnan som jobbar på kvinnojouren står hemma framför spegeln och tittar på blåmärket som hennes man tillfogat henne. Imorgon skall hon förläsa om våld i nära relationer.

Meditationsläraren som under femton års tid med grandiost självförtroende övertygat andra om att mindfulness motverkar sjukdomar, har just fått diagnosen testikelcancer av sin läkare.

När jag skriver blogginlägg känns det ofta som att sitta i en katedral med oändligt högt i tak. Från den platsen är tankarna klara. Det är ett skönt rus av kreativitet och självklarhet. Utanför denna zon kan tvivlet slå till. Inte på sanningen i orden, utan frågan om jag verkligen kan leva upp till det jag vill förmedla. Jag snubblar också. Big time!

Vi människor har en fantastisk förmåga att övertyga oss själva om en rad olika sanningar. Det är i högst naturligt! Vi känner dem ända in i ryggmärgen. Men emellanåt är det bra att stanna upp – tre andetag:

”vem är jag i allt detta? Vilka är mina sanningar? Var finns mina blinda fläckar?”

Om jag som person t.ex. har svårt för det sköra och utsatta i mig själv, och inte har tittat närmare på det, kommer jag med all säkerhet att reagera ursinnigt på det ”svaga” i en partner. Det blir rent ut sagt provocerande och vi gör allt för att städa undan. Allt!

Känslor i andra triggar vår egen shit! Känn på det en liten stund: ”vad i en annan har jag allra svårast för?” Vad vill du inte kännas vid här inne?

I de kärleksfulla vännerna har vi de sanna speglarna. De som även kan säga det obekväma till oss. När tilliten finns är allt möjligt. Min älskade familj och vänner.

En fin kväll till dig min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare