Jag är dagar som denna så oerhört tacksam för att jag kan besöka min inre katedral och skriva. Under den dryga timmen som jag fångar in ord är friheten på insidan fullständig, oavsett vad som händer utanför.

Mannen ser djupt in i ögonen och ansiktet på kvinnan som han älskar. Efter en liten stund lägger han märke till ett par knappt synliga små prickar, nästan mikroskopliknande. I det ögonblicket tar en idé fäste. Han säger ingenting till henne, eftersom hans omtänksamhet gör att han inte vill att hon skall känna sig obekväm, men tanken på att en osanning/lögn uttalats ett antal gånger gör någonting med honom:

”Om hon ljuger om detta, egentligen obetydliga? Vad mer är hon då kapabel att dölja och spela spel kring?” Hans negativa fantasier som kanske är mer än fantasier, gör någonting med honom. Han ser sig inte som en bra version av sig själv och börjar en slutningsprocess.

Kvinnan går runt med en fundering som plågat henne i månader, men hon vill inte framstå som kontrollerande och svartsjuk så hon säger ingenting till mannen. Han har ett tusental vänner på Fb och hon kan bara se ett femtiotal av dem:

”Varför?” tänker hon

”Vilka människor omger han sig med där? Vilka ord och bilder byter ägare?”

Kanske betyder det egentligen ingenting. Kanske är deras relation en illusion.

Terapeuten uttalar ett par tough loving ord:

”Du betyder bara någonting för henne i korta perioder. Hennes behov! Du är likt ett tuggummi och när den första goda smaken börjar falna, spottas du ut för att ersättas med ett nytt. Det finns människor som inte kan och vill komma emotionell nära en annan person.”

I filmen ”The Great Gatsby” säger en av huvudgestalterna, Mr Carraway:

“They were careless people, Tom and Daisy- they smashed up things and creatures and then retreated back into their money or their vast carelessness or whatever it was that kept them together, and let other people clean up the mess they had made.”

Jag tror egentligen inte att det är särskilt många människor i den här världen som kan definieras som onda, utan att det är förmågan att stänga av som gör oss vårdslösa med andras hjärtan. När vi är splittade i två eller flera ytterlighetslägen med on/off knapp på den mentala fjärrkontrollen. Det alltför stora avståndet mellan huvud och själ skadar skoningslöst.

De flesta av oss är oerhört måna om hur vi själva vill bli behandlade, men hur vi är mot andra är någonting helt annat. Där hittar vi alla möjliga mentala förklaringar och rationaliseringar. Att se sig själv naket och ärligt kräver en enormt stor människa. Vad hade fb mannen känt om det var ombytta roller? Om han verkligen såg och insåg?

Det är som om vi ofta tror att frihet är att kunna göra vad vi vill – hur fria hade vi varit i trafiken utan trafikregler? Hur fria hade vi varit i våra relationer utan basic rules?

Våra relationer och världen i stort är en glasklar spegling av vilka vi är. Tänk om vi på djupet verkligen började vara mot andra såsom vi själva vill bli bemötta.

Låt oss börja praktisera välvilja och kärlek i handling. Inte bara i ord och som filosofi.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se