lev braHälsosamma människor tvivlar emellanåt på sig själva. Maktpelaren gör det ytterst sällan, eller aldrig. Det ligger i deras natur att inte se sig själva i spegeln (i alla fall inte djupare än till ytan).

Jag ser balanserat tvivel och tvekan på sig själv som sätt att försöka leva harmoniskt med andra. Finjustera hur vi säger saker för att inte såra, granskning av egna motiv och frågor till vänner: ”vad tycker du? Tog jag i för mycket?” etc. Ödmjukhet är vackert.

Men hur gör man i kontakten med människor som är aggressiva, ständigt pekar ut oss som skyldiga till allt elände, som gång på gång dumpar skulden i knät på oss och gör att vi känner konstant otillräcklighet?

Vi behöver påminnas:

Att vara alltför negativt påverkad av ditt ex spiller över på relationen till dina barn och inställning till en framtida parrelation. Det kväver drömmar och håller nere självförtroendet. Vet vad jag pratar om eftersom jag befunnit mig där. Vi behöver befria oss, men frågan är hur:

  • Skilj på åsikt och verklighet: människor älskar att tycka till. En partner eller f.d. sådan vill ibland gärna tro att de känner oss utan och innan. Det gör de inte. Han eller hon kommer att säga saker om och till dig. Om vi ständigt lyssnar kommer vi att leva deras liv och inte vårt eget. Lyssna på dig egen sanning.
  • Var alltid rak i ryggen, hur svårt det än känns. Psyket lyssnar till din hållning och speglar den. ”Fake it until you make it.” Det är inget ytligt trick, utan ankaret som gör dig stadig.
  • Om hon eller han baktalar dig inför barnen: det slår förr eller senare tillbaka mot personen själv. Det finns en naturlag: det vi sänder ut… (Smutskastning utgör den mörka sidan i en del separationer, och därför kommer jag att skriva mer om detta i ett separat blogginlägg).
  • Du kan inte vara alla till lags. Livet är inte en popularitetstävling med flest likes.
  • Jobba med såren på insidan, så att självvärdet inte läggs i händerna på de självupptagna och kritiska personligheterna. Fråga dig själv: ”behöver jag verkligen hans/hennes godkännande och erkännande?” Upprätt hållning.

Känner att det behöver skrivas mer i detta ämne.

Vad tänker du min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare