Det finns ett stort problem i många relationer, och det är att vi inte vet vad vi tänker, känner och vill. Vi känner partnern och oss själva – tror vi.
Vi är övertygade om att vi är individer med KOLL. Visst är vi i mångt och mycket medvetna, men minst lika ofta är det andra krafter som influerar och styr våra beteenden. Du frågar din partner eller hon/han dig: ”är det något som är fel? Du verkar lite frånvarande.” Svaret blir inte sällan: ”jag vet inte” eller ”nä, det är ingen fara.”
Hur skall du kunna beställa från menyn på en restaurang om du inte har en aning om vad för slags mat du tycker om. Kött, fisk, soppa eller vegetariskt? Vitt, rött, mousserande, rosé eller alkoholfritt? Ingen aning! Så ser det ut i våra innersta vrår – något känns, men vet inte vad och varför.
Hur skall vi kunna ge och ta emot i ett förhållande om vi inte känner vår egen smakriktning av drömmar, rädslor, mening, längtan, behov och mål? Hur skall vi ha möjlighet att känna personen bredvid om hon eller han inte ens känner sig själv?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Intressant det där att vi kanske inte känner oss själva eller vår partner så bra som vi tror…..Det ligger mycket i det.
I eftermiddags bestämde jag mig för att ta fram papper och penna och skriva ner alla tankar och känslor som rusar runt inom mig nu. Allt känns som en enda röra. Kanske kan jag även få fram mina innersta tankar om vad jag vill och tycker och tänker. Värt att försöka i alla fall. Men ännu har jag inte fått ner något på papperet!
Jag har en anteckningsbok, där kan jag ibland skriva ner en mening, ett ord. För det fungerade inte heller för mig att sätta mig ner och skriva av mig. Ibland bara skönt att bli av med ett ord i tanken, att sätta den på pappret istället.
Tack för tipset!
Skrivande är en fantastisk metod för att få struktur på känslor och tankar.
Bra cj – du jobbar med dig själv och det kommer säkert att ge resultat. Skriv där du står: ”jag vet inte vad jag skall skriva…”
Jag känner igen detta , hos andra men också faktiskt hos mig själv. Jag kan känna något som kanske just då inte går att beskriva eller formulera med ord, för de finns inte där ännu. Eller så behövs det tid för att just få känna efter vad det rör sig om. Man kanske har en aning nånstans men av flera skäl så dröjer det…. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt i just mitt fall… Men förr eller senare så kommer det till uttryck i en mer fast form…. Chemically speaking …, 🙂
Ja, precis så känner jag också, att jag inte riktigt kan formulera tankar och känslor i ord!
Tills det växer fram av sig själv…
precis!:)
Tilliten till att vissa saker mognar fram kanske?