Många av dem som jag pratar med, lever med det smärtsamma dilemmat av att vara tillsammans med någon som inte är bra för dem. Det finns en attraktion till personen som inte plockar fram de bättre sidorna här inne. Som gör att vi inte förstår oss själva och valen vi gör. En magkänsla som tydligt säger en sak, men handlingar som gör någonting helt annat.

Förhoppningar om att partnern en dag skall vakna och förändras gör att många försöker och försöker. Besvikelser på repris, men ändå fortsätter vi i förhållandet som gör att vi fäller tårar som inte verkar vilja upphöra. Eller så har vi sedan länge tvingats stänga av för att orka.

Obehaget, eller t.o.m. paniken för ensamhet får oss att stanna i parrelationen som nöter ned förhållandet till oss själva. Ditt högre jag vet exakt vad som behöver hända, men såren i personligheten håller tillbaka. Stannar därför att:

”Tänk om jag inte träffar någon igen…”

”Tänk om jag tvingas leva ensam för resten av mitt liv…”

”Tänk om jag aldrig mer får känna den där enorma attraktionen…”

Attraktionen till vad? Ett liv med kronisk oro? Ett in och ut vändande på dig själv, dag efter dag där det dyrbaraste av allt rinner bort: tiden!

Vi kan analysera och förstå vår uppväxt – hur den påverkat oss och se alla mönster. Du kan vara den mest förnuftiga och smarta personligheten, men ändå göra det som inte är bra för självförtroendet/känslan. Så starka psykiska mekanismer!

Vi släpper inte taget om honom/henne som trycker ned, förringar, lever med blindhet inför vår persons skönhet, är självupptagen, härskande, svartsjuk och kontrollerande – därför att en del av vår känsloarsenal bedrar oss med det förföriska i sexuell attraktion. Eller övertygelsen om att vi inte klarar oss på egen hand.

Vi nöjer oss med någon vid vår sida, oavsett kostnaden för personen här inne, därför att klivet in i ovisshetens ensamhet kan verka så enormt skrämmande:

”Jag vet ju vad jag har.”

Så fråga dig själv:

Vad är det du har!? Vad är det för känslor och upplevelser som du lever med vecka efter vecka? Hur respekterad är du (av partnern och dig själv)?

Vilka relationsvanor har blivit cementerad tradition? Vilka bedövande rädslor behöver du konfrontera?

Vad behöver du göra, hur smärtsamt det inledningsvis än kan kännas för att kunna slappna av och känna dig stolt på insidan?

Jag vet att det inte ”bara är att lämna!” Det är en process i hjärtat som kan och får ta tid. Ditt växande framåt gör att du kommer att fatta allt hälsosammare beslut. Lyssna till magkänslan. Lär känna ditt högre jag.

Känn andetagen, ryggraden och fötterna mot underlaget och kom alltid ihåg:

En hel relation ger energi, tillit och leende!

Vem vill du dela tiden med där vid bordet?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se