Här kommer en repris från ett tidigare inlägg.
Häromdagen satt jag och pratade med en manlig vän om vad vi fann attraktivt i en kvinna. Det som kom fram under samtalet var i våra ögon högst relevant även för män och många intressanta tankegångar kom upp.
Vi diskuterade bl.a. hur de sociala medierna formar oss till att sortera upp våra liv i det presenterbara och det som inte är det. Det ”lyckade” livet har blivit SÅ viktigt och det påverkar oss – tron att ärr och bristningar är något oattraktivt.
DEN INRE LÅGAN LYSER IGENOM SPRICKORNA, VILKET ÄR ÄKTA OCH TILLTALANDE.
Här är ytterligare några tankar:
– KÄNSLOMÄSSIG TRYGGHET: dvs. styrkan att kunna visa sig sårbar och inte bygga upp pansar av konstlat självförtroende – både inombords och i relationer. Villigheten att våga blotta det mest sköra på insidan för en partner gör att den andre känner sig behövd och älskad.
– SJÄLVMEDVETENHET: inte att förväxla med att vara egocentrisk och uppslukad av den egna personen, utan vara i kontakt med ett SYFTE och veta VAD som har betydelse i livet.
– TRYGGHET I KROPPEN: det handlar inte ett dugg om att vara atletiskt byggd, utan känna sig hemma under skalet. En utstrålning av: ”här är jag med allt som ÄR.”
– Finns det något som får oss att känna sådan kontakt som när en annan visar med gester och ord: ”JAG SER DIG” – bortom förväntningarna och ”det här vill jag att du skall vara.”?
– GENEROSITET – MEDKÄNSLA – AUTENTICITET: visar att du bryr dig på riktigt och kommunicerar: ”jag har alltid ditt bästa för ögonen.”
– FÖRTROENDE KRING ATT LIVET BÄR UPP: alla går någon gång igenom ”the shit” – smällarna som tillfälligt slår ut, men att trots detta kunna leva med TILLITEN och behålla gnistan, hur liten den än tycks vara, gör oss vackra.
Vad gör en person attraktiv i dina ögon?
Önskar dig en fin lördag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det är svårt att se sig själ attraktiv när man är mitt i skiten. Jag har tappat den inre glöden, orkar inte med det yttre. Vill bara försvinna, vill inte att någon ser mig. Tror inte någon kommer att se mig efter detta, för även om det är jag som lämnar honom så har han tagit allt. Han fortsätter att såra. Det som är det sjuka i det hela är att han uppför sig som den perfekta pappan nu, mitt i allt och det får mig att bli så arg och ledsen fast det är detta jag velat så länge. Han säger nu att jag ger upp för lätt, han förstår inte hur hag kämpat i alla år. Hans ord går rakt in i hjärtat.
Varför nu??
När man är mitt i kanske man måste få vara just det. Du kommer igen när du är redo. Man måste få vara ledsen och ”kraschad” en stund. Det är ju en livskris. Man kan inte orka allt på en gång. Var snäll emot dig själv och tänk på hur du skulle bemöta en kär vän som befinner sig i kris. Vänd sen de orden till dig själv. Det blir bra.
Kram
Tack Charlotta
Jag känner igen mig, även om jag blivit lämnad. Jag ser ingen morgondag vill helst bara försvinna från jordens yta och aldrig komma tillbaka.
Du vill bort från det som gör ont. Du skall inte behöva ha det så Emma. Har du någon att vända dig till med det som tynger? Kram till dig.
Ja, mitt i stormen är det svårt att veta varken ut eller in. Man blir ett enda stor sår. Allting gör ont. Så kände jag innan jag skilde mig för några år sedan. I flera veckor innan jag bestämde mig för att skilja mig fanns det bara tårar. Jag undvek alla för jag kunde inte kommunicera med någon. Jag avskydde både min man och mig själv.
Det blev något bättre redan strax efter separationen. Fast då var han väldigt arg på mig. Men så småningom blev vi rätt så bra vänner, efter ca 2 år. Jag ville det för barnens skull. Med tiden lyckades jag förlåta mig själv också och med det fick jag tillbaka mitt självförtroende. I dag vet jag att mitt beslut var det rätta och att jag inte är någon dålig människa. Tvärtom, om jag får säga det själv 😉
Tack för dina ord om vad du gått igenom. Det ger mig hopp om framtiden. Det jag tycker är jobbigast nu är min ilska över att han försöker nu, jag vill inget hellre än att skulle försöka och nu när han gör det för barnen så blir jag bara arg. Förstår mig inte på mig själv. Jag vet att om jag hantera detta lugnt och sansat så blir det bra för barnen. Men just nu klara jag inte av att vara ordentlig.
Att vara arg på någon och älska honom utesluter inte varandra. Det är inte på något vis tecken på att allt hopp är borta. Kan ni inte ta reda på vad ni verkligen känner för varandra? Kanske vända er till någon för hjälp? Om såren inte är alldeles för djupa och det finns kärlek och respekt djupt nere under ytan då går det förmodligen att rädda relationen. Kärlek är en otroligt stark kraft – den kan förändra oss utan tvekan. Men det förutsätter att när vi har kommit till insikt om vad vi gör för fel. Om det inte finns tillräckligt stark bas då är det bäst att låta bli att plåga varandra. Man kan fortsätta älska sina barn och vara en god förälder även om man har skilt sig. För en infekterad, kärlekslös, oäkta relation kommer inte att ge mycket till barnen.
Jag trodde det också var en så stark kraft att bara jag gjorde allt för honom så skulle han förändras och göra allt för mig. Vi har varit och försökt få hjälp men han tycker de bara ser mig och håller med mig. Så han är väldigt långt ifrån en förståelse av vad jag känner och upplever.
Då har han en väldigt lång väg att gå Mini.
Sexuellt attraheras jag av männ men kan se när jag tycker en kvinna är attraktiv hon med. För mig är kunskap visdom attraktivt, jag är fascinerad av människor som har fördjupade kunskaper i ämnen som stämmer med mina intressen. Tycker även att den där lilla extra beröringen som jag tolkar som ngt positivt att personen vill vara nära mig-blir att jag upplever att personen tar för sig och är attraktivt.
Attraktiv person: framförallt bra empatiförmåga – att se och bry sig om varandras behov; flexibilitet – att vara nyfiken på och öppen mot varandra, inklusive mot det nya eller det annorlunda; sinne för humor – att kunna skratta med varandra och inte minst, åt sig själv.
När jag träffar en person som vågar visa sitt inre. När alla murar och fasader släpps. Det är det absolut mest attraktiva jag vet 🙂
Jag instämmer:-)
Någon som är öppen o äkta och som ser mig, mitt hela jag samtidigt som denna person ger mig känslan av att vara något av det underbaraste som går på denna jord. Om inte ens man får en att känna sig speciell och fantastisk så anser jag att man ännu inte funnit den rätta. Dessa män finns om än svårfunna 🙂
Åh fy jag hade bestämt mig för att inte ”göra någon affär” av att det är jul men VAD jobbigt allt blev plötsligt. Exet roar sig med sin nya och hennes familj. Hans föräldrar och ena syster ingår numera också i kvinnans familj. Ett av våra barn räknas också in där. Den andre är nyvuxen och glöms bort. Det gör såååå ont.
Och jag känner att jag står mitt i elden.
Sen har han mage att vräka ur sin aggression och ilska över mig.
Känner med dig Lollo. Det där gör riktigt ont.