Hur bra är du/ni på att bråka? Hur blir du att vara nära när relationen vobblar? När ni är två som upplever verkligheten helt olika. När du eller partnern befinner sig i en svacka?

Om det är någonting som rycker tag och för oss in i gamla automatiska mönster, så är det just konflikter. Vi blir paralyserade, tysta, högljudda, anklagande, småaktiga, känslomässigt omogna, besserwissrar, klängiga…Checklistan kan göras lång.

Fastän vi lovat oss själva att inte trycka gasen i botten mot våra förutbestämda mönster, hamnar vi där. Varför? Varför gör vi det som vi innerst inne vet, sänker attraktionen, tilliten, viljan till emotionell och fysisk närhet?

Jo, därför att vi reagerar under vanans hypnotiska makt.

Vi kan gräva i barndomen och hitta det som är fullständigt logiskt och som förklarar allt. Som gör att vi förstår oss själva och utropar: ”nu har jag fattat!”

Men räcker det? Att ha förnuftsmässiga insikter? Att familjestrukturen såg ut si eller så när vi växte upp?

Vi behöver agera annorlunda för att kunna känna annorlunda. Vi behöver se oss själva i ett nytt ljus när konflikter uppstår. Ge partnern möjlighet till att möta ett större du när det blåser.

Det ligger nära till hands att provoceras när:

”Nu kom det där igen! Nu gör hon/han som vanligt i dessa lägena!”

Men, framförallt blir vi matta av vår egen förutsägbarhet.

Det är en tuff match att gå emot det instinktiva när vi hamnar i meningsskiljaktigheter. När partnern säger vissa saker, i ett specifikt tonläge, ser på oss med den där välbekanta blicken…är vi där igen:

”Jag som hade lovat mig själv!!”

I mitt eget liv var det (och ibland trillar jag fortfarande dit) ”naturligt” för mig, att börja förklara, bli analytiskt och i stunder alltför anpasslig:

”Vi behöver prata!”

Det var min krockkudde. Min livlina för att inte behöva kännas vid rädslan för en villkorad/sanktionerad kärlek. Rädslor är våra största fiender. Men det är också här som vi verkligen kan förändras: att möta, inte fly från det som skrämmer.

Många har fått lära sig att samtal innehåller det magiska elixiret. Jag har sett de mest verbala mästarna trascha sina förhållanden genom just:

”Låt oss prata…”

Förtroliga samtal kan vara enastående. Jag sa; kan vara. Men de kan också ställa till det – fullständigt! Orden, gesterna, blickarna och den dåliga tidpunkten kan vara nätet som snärjer. Ju mer vi försöker, desto mer hopplöst.

Att backa är ibland vara den bästa vägen. Förväxla det inte med tystnad, makt, bestraffning, flykt etc.

Timing är allt. Den visar måttet på vår emotionella förståelse. Att bråttom inte alltid är den snabbaste vägen till ett hjärta.

Att stå pall under relationsmässiga kristider är en konst. Det är just under dessa perioder som vår personliga mognad testas. Det är nu vi serveras möjligheterna att lära, förstå och verkligen göra på ett helt nytt sätt.

Hur ser den bästa versionen av du ut, när det kan upplevas som svårast? Vad ser du dig själv göra?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se