Dessa rader fångade min uppmärksamhet i ett inlägg någonstans:
”Jag älskar honom över allt annat och känner mig helt värdelös utan hans närhet.”
Tvivlar inte en sekund på den här personens uppriktighet i sin kärlek, men det som kommer efter kärleksförklaringen är någonting helt annat – känslan av att vara värdelös, likt ett tomt skal som endast existerar på riktigt om en annan blåser liv i oss genom sin totala uppmärksamhet.
När vi bygger upp vår identitet och betydelse kring en partner är vi ALLTID ute på djupt vatten, eftersom risken för klängighet, desperation och självutplåning står precis vid tröskeln. Få människor tycker detta är attraktivt – allra mins vi själva (om vi tar tiden att stanna upp).
Att älska någon på bekostnad av självvärdet (vilket bl.a. innefattar respekten för den egna personen), är aldrig ett vinnande koncept och har egentligen ingenting med kärlek att göra.
Hur har jag kommit fram till dessa insikter? Genom självhjälpsböcker och teoretiska modeller? Nej, så enkelt var det inte, utan genom att leva i motsatsen till det sunda: utförsäljning och prisdumpning av kärnan i den egna personen gav ovärderliga erfarenheter, som gjort det möjligt att hjälpa andra och skriva den här bloggen. Självklart är de teoretiska kunskaperna oerhört viktiga i arbetet, men den egna avkläddheten…
EN SUND NARCISSIM ÄR NÖDVÄNDIG FÖR ETT FRISKT FÖRHÅLLANDE. SÄGER DET IGEN: EN SUND NARCISSM.
ETT STÄRKANDE AV DET EGNA JAGET ÄR DEN BÄSTA INVESTERINGEN.
Vilka är dina erfarenheter? Känner du igen dig i något av detta?
P.S. Imorgon kommer det att handla om självvärde och hur det ser ut i handling.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag har surfat på de vågorna….
Sakta suddades bilden av mig ut , lite i taget, och just därför var det inte självklart att inse vad som hände.
Efteråt , när tiden gett distans i kombination med egna reflektioner kunde jag se att jag nog burit känslan med mig , länge .
– utan att just då kunna sätta ord på vad det var .
Ja, insikterna kan ibland komma först när vi blickar tillbaka Lin. Hoppas bilden av dig själv återigen klarnat.
Ja, jag är en annan person idag, och väljer att se det som något jag lärde mig av.
Stor egen erfarenhet av detta. Utplånade mig själv så mycket i mitt äktenskap. .att när jag blev lämnad för ett halvår sedan även fick en identitetskris. Jobbar nu varje dag på att lära känna mig själv igen. Tufft att nu se tillbaka och inse vad jag tillät och gjorde för honom.
Tack för daglig dos av insikt. Och stor kram till er som också kämpar. ….
Tack för att du delar med dig Linda. Visst kan kriser få oss att växa? Kram till dig också som kämpar.
Att se och erkänna inför sig själv vad som hände / händer tror jag är ett stort steg i rätt riktning ..! Lycka till
kom ur ett dåligt förhållande i november förra året och första tiden var bara skönt, jag hade ingen som jag behövde ta hänsyn till men sen när hon slutade höra av sig då kom chocken av tomhet, att inte kunna äta och bland mängder av personer på ett gym en fest känna den där totala ensamheten. Är bland det absolut värsta jag känt och varit med om totalt mörker någon månad och det var ett kämpande som jag aldrig varit med om innan. började gå i terapi vilket hjälpte mig mycket och i slutet av april träffade jag en ny tjej som jag verkligen gillade…jag var redan från början väldigt rädd för att släppa in henne även om vi sågs och hördes intensivt, men efter mycket tänkade och för att bryta ett mönster jag haft hela livet med att bara släppa in personer delvis för rädslan av bli övergivenså körde jag på…jag blev kär men tyvärr så känner hon inte likadant.Hon tyckte jag var för intensiv bland annat…och jag inser det så tydligt nu precis som du skriver ovan, jag tänkte bara på henne och mitt stora bekräftelsbehov fick näring igen och inget annat gällde.
Nu känns det förbannat tomt igen det men så är det precis som du skriver ovan jag måste stärka mig själv annars kommer det bli likadant igen.
Hittade din blogg i fredags och den har gett mig så mycket redan. STORT TACK!
Tack för att du delar med dig Mattias. Modigt att blotta din sårbarhet. Separationer sätter våra sår i strålkastarljuset, så att vi kan läka för framtiden. Jag är också glad att du hittat hit. Var du för intensiv eller var det hennes personliga uppfattning? Närhet skrämmer en del och när två personers sår möts… Värme och styrka till dig.
tack för svaret, faktiskt så upplevde jag henne själv väldigt intensiv….Även hon är osäker och har även hon ett stort bekräftelsebehov så vi triggade väl varandra kan man säga så vi var nog faktiskt lika goda båda två, dock så när jag inte var med henne så var jag väldigt osäker och rädd för att bli övergiven, hon tog över mina tankar helt …och det är ju inte det jag behöver direkt nu men förnuftet och hjärtat är inte överens och ett invant mönster är svårt att bryta.