guld 1

Jag hör ibland vissa ”förnuftiga”, rationella och i år räknat, erfarna personer säga: ”Det är naivt att tro på livslång gnista! Efter en tid tar vardagen vid. Man måste vara realist.”

Vi har alla minnesbilder och tolkningar av verkligheten och när det gäller relationer har majoriteten stukat sig rejält ett par gånger. Det intressanta är att två helt olika synsätt på parförhållanden utkristalliseras:

  • De som slutat tro, som intagit en misstänksam och cynisk syn gällande kärleken (så mänskligt).
  • De som trots smärtsamma erfarenheter fortsätter le och tillsammans med drömmarna reser sig upp igen.

Det finns inget rätt och fel här, utan inre sanningar. Men, det vi behöver tänka på, är att det vi säger till oss själva i tankarna formar verkligheter. Vårt medvetande är designern av relationslandskap.

Jag är allt annat än naiv när det kommer till relationer – egna erfarenheter och klienters har visat mig att människor bedrar, tröttnar, ljuger för sig själva och andra, utnyttjar och låter djupa emotionella sår vara ständiga beslutsfattare. Det är delar av verkligheten. Delar, men inte allt!

Det finns människor som lever ut det varma, omtänksamma, viljan till en annans bästa, som ser sitt värde i den egna personen. Kommer att tänka på mina egna föräldrar som efter många år fortfarande håller varandras händer ute bland andra. Ett par vänner som ständigt lyfter varandra genom att se. Mannen i 80 – årsåldern som varje morgon, med ett stort leende vinkar till sin fru på balkongen, då han cyklar till havet för att bada. Den ensamstående föräldern som varje dag fortsätter framåt och hoppas… att hon/han återigen får känna någon vila mot bröstkorgen…

En bra början: ta aldrig någon för självklart, fatta beslut och agera på ett sätt som gör att du tycker om dig själv och se hur sprickorna fogas samman med guld.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare