Nu är jag tillbaka efter ett par dagars skrivpaus min bloggvän!

Skulle du kliva på flygplanet om du inte litade på att piloten hade full koll? Att kirurgen är stadig på handen och har all kunskap som behövs? En fallskärm som är omsorgsfullt och korrekt packad. Vänner och familj som tryggt allierade…

Vi behöver, nej ännu närmare sanningen: vi måste ge varandra den tilliten om våra relationer skall kunna leva. Tillit eliminerar osunt kontrollbehov. Den gör att våra bästa sidor kan blomma ut.

Misstänksamhet gröper ur värmen i våra röster och gör blickarna mörka. Ständiga diskussioner som dränerar all energi och där ingenting känns tryggt.

Hur blir våra barn som vuxna om de inte känner tilliten till oss som föräldrar? Speglarna är så extremt viktiga.

Vi behöver också ha förmågan att vara mottagare av tillit. Öppenhet för partnerns goda vilja och kärlek. När vi stänger av ges inte det positiva utrymme att få flöda.

Och så har vi tilliten till oss själva: kan jag luta mig mot min egen kärna? Kan jag vara centrerad även då känslorna emellanåt skakar om? Tappa fotfästet utan att helt förlora sig själv.

Tilliten förhandlar inte. Den är i sin egen självklarhet och gör att vi kan vila i varje given situation. Själva syret i alla former av förhållanden.

Jag vet att det kan låta självklart, men ändå är det många som missar grundpoängen: ge det du själv längtar efter. Var det du önskar av en annan och dribbla aldrig bort – det.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vill du prata med Michael – michael@separation.se