Föreställ dig en tv serie som inte tar slut. Den fortsätter år efter år och som tittare väntar vi på det förlösande slutet. Avsnitten blir mer och mer dramatiska, invecklade och fyllda av intriger.
Jag ser relationer, halvförhållanden och sådant som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla det för, som är likt de ändlösa tv serierna. Om du är mitt uppe i ett relationsdrama med konstanta frustationsuppdateringar, kriser och kaos som utgör tio % (vilket är enormt mycket) eller mer, ber jag dig stanna upp en liten stund, ta ett par djupa andetag och fråga: vad gör detta med mig? Vad gör de små, små förhoppningarna, de tätt återkommande bråken och slitagen på ditt autentiska Jag?
Livet är nu – en förlorad dag på en person som inte ger lugn och ro i själen, är inte värd det. Det är lätt för mig att säga – jag vet, men om du backar för ett kort ögonblick och iakttar det hela utifrån – vad ser du? Bortom: ”men, vi älskar varandra..” de passionerade återföreningarna efter tider av avstånd och kyla, sömnlösa nätter och förtrogna samtal med vänner i soffan? Vad ser du min vän?
Varför är du både skådespelare, regissör och manusförfattare? Vad är det som hindrar dig från att kliva av? Har du redan lagt ned så mycket tid, kraft och hjärta, att det känns lika bra att fortsätta. För en dag det kanske…
En parrelation som inte får oss att må bra hela vägen in, inte utvecklar (här och nu), ger sömnlösa nätter, som inte gör att vi ler på in/utsidan, frånvaro av varaktig trygghet, är inte värd dina oroliga andetag. Var så säker!
Vänd din blick och drömmar åt ett annat håll, låt det få göra ont i några månader, gråt, känn ensamheten och tomheten. Du vinner dig själv och smakerna kommer tillbaka.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Så sant!! 🙂
Jag befinner mig i den näst sista meningen i ditt inlägg. Tyvärr inträffade en del på vägen som gjorde att dessa antal månader blev för många. Otroligt tungt att vara nedslagen under så här lång tid. Så svårt att känna att det är rätt…
Förstår att det är tungt för dig just nu, men hade det varit bättre att fortsätta? Vad är det du saknar? Värme till dig.
Tack! Jag saknar tryggheten och tvåsamheten. Hudkontakten, omtanken, sällskapet och min allra bästa vän. Den vännen är nu helt förändrad då han slängde sig in i ett nytt förhållande och, i mina ögon, tappade bort sig själv. Vi kommer aldrig att bli ett par igen pga just denna personförändring men min saknad kvarstår… och nej, det hade förmodligen inte varit bra att fortsätta.
Det gör ont fina du. Vi behöver tid och bra människor omkring oss för att bli hela. All värme och styrka till dig. Kram
Du beskriver det så bra! Jag inser när jag läser dina rader att jag befinner mig i den där tv-serien utan slut. Varje dag frågar jag mig själv varför jag inte hoppar av denna ändlösa historia, som ger så mycket smärta. Men…jag klamrar mig fast vid de små guldkornen, de få glädjestunderna. Trots att jag vet att det gör mig illa i längden.
Vad behöver du för att gå vidare cj? Vilka egenskaper i dig själv behöver du använda, upptäcka och stärka?