Jag vet inte om begreppet i rubriken fanns sedan tidigare – om inte så gör det nu.
Du har säkert liksom jag märkt hur vissa människor är så fantastiskt smidiga och behagliga att umgås med. Har förmånen att ha flera sådana personer i mitt liv och även om stegen en dag skulle kännas tunga, är de garanterat lättare efter ett möte med någon av dessa. Det går att samtala om små vardagliga saker och händelser som plötsligt blir intressanta och berörande.
Jag tror egentligen inte att det är mystiskt eller särskilt omständigt: de känner den allmänmänskliga koden – det som behövs för att kunna relatera och uppleva tillsammans med en annan. De flackar inte med blicken och lyssnar på riktigt. De kan berätta om sig själva utan självupptagenhet. De ställer frågor för att det finns ett verkligt intresse. De ser det bästa i andra utan att för den sakens skull vara naivt skönmålande. Eftersom de känner vad som är viktigt på riktigt, vet de hur man prioriterar – människor och relationer först.
Vi har alla perioder då vi inte är relationssmarta och det är ok – riktiga vänner och rätt partner förstår – de scannar inte brister och svaga punkter. De ser vad du KAN bli till, samtidigt som de älskar dig för den du är.
NÄR VI SKAPAR ETT BRA FÖRHÅLLANDE TILL OSS SJÄLVA BLIR VI GENERÖSA PÅ ALLA PLAN OCH RELATIONSINTELLIGENSEN TAR PLATS.
Vad betyder relationsintelligens för dig?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Hej Michael
Är nyfiken på om du skrivit om avundsjuka nånstans man kan läsa på bloggen? Jag kämpar med det nu och har aldrig tidigare i mitt liv haft dessa liknande känslor. Det är otroligt jobbigt. Mvh Linda K
Linda K: det finns inlägg om svartsjuka, eller är det specifikt om avundsjuka du söker?
Hej. Lite svårt att förklara var det egentligen är jag känner. ..men jag är liksom avundsjuk på min exmans nuvarande liv. Han har redan efter ett halvår en ny seriös relation och är förälskad. Nytt boende. Nytt jobb och god ekonomi. Han glider vidare och jag står kvar i dyn känns det som. Jag vill nog innerst inne inte byta med hans nya flickvän. ….men jag vill ha allt det där han har. …jag är kvar i sorg, blivit utbytt och kämpar för att komma på fötter. Är det avundsjuka? ?
Linda K
Avundsjuka eller inte Linda K – det gör ont att se honom gå vidare så till synes lätt. Vad behöver hända för att du inte skall stå kvar i dyn? Finns det några steg som behöver tas? Du jämför ditt liv med det han lever och det drar ner dig. Jag vet väl hur det är att känna sig utbytt – fruktansvärt och frustrerande. Man känner sig oduglig. Mitt i allt detta finns det dörrar att öppna – de som leder till kännedomen om dina styrkor- går det att använda avundsjukan som drivkraft till att forma ett bättre liv? Pratar inte nödvändigtvis om det materiella, utan sådant som inte alltid går att ta på: självkänsla, självförtroende, självrespekt, drivkrafter, nyfikenhet, trygghet etc.Vet att det inte är lätt, men se om det går att skifta fokus från det som fattas till det som går att fylla på.
Ibland är det en bra insikt att förstå att man kanske inte är så relationsintelligent….
Jag är bra på att lyssna och hjälpa men är inte så bra på att dela med mig av mina egna tankar. Mer och mer inser jag att det egentligen är mitt eget fel att jag sitter i den situation jag gör nu. Det gör ont att inse men samtidigt kan jag lära mig något av det.