separation.se

För ett par år sedan skrev jag till några mycket förmögna människor för att höra vad deras definition av framgång var. En av dem var den excentriske miljardären James Goldstein och hans svar var kort:

”Lev bortom illusionen att ensam är stark. Vi behöver rätt människor omkring oss för att lyckas och må bra. Fokus, upprepning och gör din grej.”

När jag gått utbildningar och läser en del böcker inom mitt område, märker jag en stark tendens av betoning på ”hitta oss själva” innan vi kan leva med andra. Det ligger naturligtvis en hel del sanning i det, men samtidigt är det att lätt luras tro vi känner oss själva på den ”ensamma bergstoppen.” Det är sällan antingen eller.

Har sett ganska många experter inom mitt eget område som undviker nära relationer eftersom det kan krossa bilden av sig själva som balanserade och ”färdiga.” Det är i relationer som vi utmanas och ”provoceras” till att växa. Menar inte att parförhållande är ett måste men att konstant undvikande kan stå för något.

Vi är både självständiga (men i vilken grad?) och beroende av andra: vår första tid i livmodern (vilket fantastiskt ord) är symbios. Under uppväxten är vår överlevnad helt i händerna på betydelsefulla vuxna. Tonåren är perioden då vi utforskar vår individualitet och klipper banden för att senare knyta samman igen.

Parrelationer har även sin period av tonårsuppbrott där vi försöker hitta jaget i tvåsamheten. Ibland lyckas vi i detta och relationen kan fortsätta. Ibland inte.

Militärbefälet ropar till oss: ”rör er som EN kropp så blir ni oövervinnerliga!”

Jag tror på det där – individer som tillsammans skapar ett ännu större sammanhang.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare