Det är naturligtvis önsketänkande att vilja föra tillbaka dyrköpta nutida insikter till tidigare händelser i livet. Att lägga allt det vi vet idag och som sjunkit in på ett känslomässigt plan, i en tidkapsel och swischa tillbaka den i tiden. En livboj till den yngre versionen av oss själva.
Det som var smärtsamt då har till stora delar omvandlats till bättre självkännedom, förståelse kring relationer och synen på kärlek. Hur jävligt det än var hade jag inte velat ha det ogjort (hoppas att jag inte romantiserar nu).
Om mitt ”nujag” hade tagit en tur längs med havet i sällskap med ”dåjaget” hade följande sagts:
- Relationer kan vara smärtsamma, men inte kärleken.
- Ansträng dig för rätt person – den som visar att hon/han vill att du skall vara en viktig del i deras liv.
- Härda ut. Flyktförsök undan känslor slukar all kraft. Stå kvar oavsett hur ont det gör. En dag lättar det. Helt säkert.
- Lägg inte för mycket energi på att analysera och förstå exets beteenden. Människor gör som de gör och det finns ingenting vi kan göra för att förändra dem. Sträva istället mot att förstå dig själv.
- Var inte rädd för att visa hela dig själv i en relation. Försköna inte i försök att vara älskad och attraktiv. Originalet finns kvar medans kopiorna faller ifrån.
- Se till dina gränser. Utplåna inte ditt jag i försök att vara osunt tillgänglig för någon annan. Kärleksfull med integritet.
- Romantisera och idealisera inte personen eller det som varit. Sätt inte någon på piedestal till priset av din egen självkänsla/förtroende.
- Tillit till att det finns gott om kärlek. Ibland på platser vi inte kunde föreställa.
Vilka insikter vill du KÄNNA i bröstkorgen?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Önskar jag kunde sluta känna mig värdelös och ratad. Männen som ratade mig är jag ju ”över” för länge sedan! Lever i en mycket lycklig relation och min man har gett mig kraft och utrymme att växa. Han är min syrgas när andan tryter. Men jag undrar ändå alltid när han ska hitta en som är bättre än mig. Det gjorde ju de andra …
Det låter som att du behöver prata med någon Misa. Förstår att ditt självförtroende naggats i kanten efter det som varit.
Idag är all smärtsam insikt värdefull. Fint skrivet 🙂 Tack för en riktigt bra blogg!!
Tack fina Mari!
Visst önskar man att man hade eller har dessa insikter då och nu.. Efter min katastrofala separation för 2,5 år sedan har jag många gånger repeterat i huvudet hur jag visar mer kärlek berättar mera hur jag känner och hur jag hade velat ha det… Så dax nu… Men även om jag fortfarande mycket sitter fast i ältandet så kan jag ändå konstatera att jag mår bättre nu och har ett lugn i kroppen oftare nu än för 2,5 år sedan.. Alla fall en liten tröst.. Det går åt rätt håll.. Måste säga att du strålar Michael.. Det hoppas jag med göra en dag.. Kram Yvonne
Ältandet är en process. Ett sätt att försöka läka. Efter ett tag behöver vi hitta kraften att släppa taget. Kram Michael
Då undrar jag vad du menar med, efter ett tag, hur länge är det ungefär? känner att det går väldigt upp och ner….
Tiden beror på ett par olika faktorer: vår personlighet och förmåga att hantera motgångar. Hur vi använder tiden: om vi har kontakt med vårt ex på mer än ett praktiskt plan förlängs läketiden. Våra vanor: fysisk träning stärker oss både fysiskt och mentalt. Ha någon att prata ut med och som kan ge hälsosamma råd. Från ca ett halvår upp till ett par år. Pendlande i känslor är hur normalt som helst. Tack för en bra fråga Yvonne!
Dået & Nuet är ute och går här precis nu. Påminner varann att bryta mönster.Dina ord samt berättelser är värda för alla oavsett om man är själv eller i relation, ger enorm eftertanke & speglingar, som i vattnet vid strandkanten.
Varma ord från dig som ger mig ett leende. Tack Josephine!
Jag ler när jag läser dagens inlägg – idag känner jag precis samma sak – trots en mycket uppslitande skilsmässa för 3 år sedan och ett smärtsamt uppbrott för ca 8 månader sedan. Jag hade inte varit den jag är idag utan dessa mycket smärtsamma upplevelser – det har inte varit lätt, verkligen inte – men idag ser jag fram igenom vindrutan och inte så mycket genom backspegeln. Håller med Yvonne, du strålar Michael, keep going 🙂
Önskar alla en fin dag – oavsett om du är mitt i tunneln eller kommit ut den.
Fint sagt Therese! Det känns gott att höra:-) Fantastiskt skönt för dig kunna se så klart trots allt du gått igenom på kort tid. Önskar även dig en fin dag.
Idag är jag just på den platsen då jag skulle behöva råd från mitt senarejag. Precis i inledningen av en separation och allt känns övermäktigt, tvivlet rasar inuti och jag känner mig bara hemsk. Elak. Fruktansvärd. Ska försöka följa ditt råd, härda ut och stå kvar trots att det gör vansinnigt ont just nu… Tack för att ditt nujag kan stötta mig!
När det är som värst, kom ihåg varför du separerar. Det finns en orsak och den behöver du påminna dig om. Varma stöttande tankar.
Är glad och tacksam för att jag hittade dig och din blogg just nu när jag verkligen behöver det. Eller kanske just därför jag hittade det…
Hej Therese!
Befinner mig på samma plats som du. Varje dag är en kamp om att orka ta sig till nästa.
Vill du ventilera o utbyta tankar/känslor hör av dig!
Styrka till dig!
Jenny
En dag åt gången. Kan låta klyschigt, men så är det verkligen. En sorgeprocess. Tack för att du skriver Jenny.
Hej Jenny!
Tack snälla för ditt inlägg! Skulle garanterat vara värdefullt att byta tankar, särskilt med någon som befinner sig på samma plats just nu…
Tack! Har skrivit av din lista i min bok som jag har där jag skriver om tankar och funderingar och där det blivit många tips från dig. Du gör väldigt mycket gott med din blogg och den stärker mig varje dag och den är en påminelse om att jag är på rätt väg.
Så kloka ord och tankar…
Jag tycker det är svårt att veta när man ska lämna! Alltså separera… Jag verkar liksom stanna för länge. Även om jag berättar exakt hur jag känner och varför. Vi går bägge till psykolog, men jag längtar efter kärlek. Det tar så lång tid! Hur länge ska man ge det? Vi har ju två små barn ihop också.
Tacksam för råd!
Mvh Sara
När en relation är kärlekslös och när den skadar är det inte hälsosamt att stanna kvar.
Hej igen, kanske en dum fråga. Men när är det kärlekslöst? Jag tycker ju jätte mkt om honom och tanken att lämna är krossande. Men är det bara rädsla? Hur känns det när man inte älskar längre?
Förstår precis din fundering Sara. Har själv levt i samma kval. Är fortfarande inte säker på att jag gjorde rätt. Vi funkade så bra tillsammans på så många plan. Vad är kärlek funderar jag ofta över. Så lätt att likställa det med sex.
När man inte älskar längre, känns det tomt och det görs inga ansträngningar för relationen. Bra frågor Sara.
Det svingar ju så väldigt! Ena stunden hatar man varann, gärna när det varit nån konflikt. Andra stunden känner man stor samhörighet. Speciellt med barnen… Och sex är ju inte nödvändigtvis kärlek, där luras man ju väldigt. För man tror att man har nåt tillsammans och man känner sig trygg och tillfredsställd precis efter. Men det går ju fort över när man igen hamnar i konflikt. Känns som en gråzon?
Tung situation du är i Sara. Vad hade du behövt mitt i allt detta? Varma tankar.
Hej Michael!Jag hade behövt nån som ger mig idéer att komma vidare och stötta mig! Att min partner kunde inse och göra en tvärvändning så allt inte ser så tungt ut. Minsta lilla projekt är bara omöjlig just nu! Våran psykolog menar att min kille kan ändra sig, menhur lång tid ska det ta? Och vem tar han om mig så länge? Jag har också mina saker att jobba på ändå ska jag va überpedagogisk med killen. Ibland känner jag bara att han bromsarmig. Men jag skulle aldrig lämna för barnen! Varannan vecka skulle inte funka för mig! Tack för att du lyssnar och svarar! Sara
Vad är det du vill att han skall ändra på Sara? Vad menar du med att någon skall ta hand om dig så länge? Vad exakt är det du behöver jobba med? I mina öron låter det som om du behöver prata med någon Sara – hör om en självkänsla och självförtroende som behöver stärkas. Varma hälsningar till dig.
Det här är precis vad jag behövde läsa just idag.
Fint att du hittade hit A.
Hittade hit redan i augusti. Två dagar efter att separationen och skilsmässan var ett faktum. Har tagit till mig mycket från bloggen och andra läsares kommentarer.
8 år efter en tuff separation med två barn involverade så håller jag med om varje punkt. Nu är jag redo att träffa någon igen. Verkar lättare sagt än gjort. Fortsätter leva och njuta under tiden.
Fantastisk fin blogg du har! Ser fram emot att läsa varje dag liksom kommentarerna. Så mycket innerlighet, ärlighet….livet… Sårbart och njutbart.
Kram och må gott!!
Du är med andra ord fri S. Fantastiskt roligt att du känner så för det här forumet. Precis såsom jag önskar att det skall vara. Kram till dig med.
Tänkte detsamma igår om råd. Har dock inte kommit så långt än i mitt bearbetande då han flyttar först i morgon. Ska fortsätta läsa här för att få styrka.
Känslomässigt svår tid med flytt så tätt inpå. Det tar tid att komma på fötter igen. Värme till dig Selma.
helt underbar sida. Hoppas jag en dag kommer dit & hittar mig själv igen efter att ha levt med enligt mig å iof många andra en psykopat. Hoppas jag kan titta tbx på detta inlägg å le & också säga att det är sant…
Tack Louise! Det blir lättare. Rätt använd tid läker.
Jag har lagt mycket tid på att försöka förstå min exman. Önskar att han kunde se annorlunda på hur vår relation ser ut och skulle kunna vara. Men NU vet jag sedan en tid tillbaka att det är inget jag kan påverka. Jag förstår mig själv istället och mitt sätt att agera.
Att inleda en ny relation och försöka vara någon annan än den man är. Det är verkligen inte sunt och dumt att misslyckas.. Sen att anpassa sig och förstå varandra är en helt annan sak. Ibland har vi nog för bråttom att börja om med någon annan..innan vi hittat vårat nya ”nujag”. Vi vill så gärna få kärlek och allt därtill att vi kanske inte ser bakom det rosa molnet. Det har hänt mig.
Jag kommer aldrig mer sluta vara mig själv igen. Jag är den jag är med både mina fantastiska sidor och de negativa. Så är vi väl alla.
Det är både skrämmande och härligt att inse att man är intresserad av en ny person. Nu när man byggt upp ett liv som jag ville ha det och då inse att det kanske förändras. Men att få och ge kärlek, är ju underbart. Att våga ge sig ut i det okända. Får se om jag vågar att försöka igen 🙂
En separation är aldrig lätt, man får kämpa och lära sig leva på ett nytt sätt. Det gäller också våra fina barn. Så länge det finns kärlek så fixar man det.
Jag är lyckligare nu i mitt ”nujag”, det är härligt. Det har varit en lång resa och undrar ibland om den är slut.. Eller kanske jag har påbörjat en helt ny resa.
Fin beskrivning och tack för att du delar med dig. Jag hör i dig en person som inte gett upp det minsta:-)