Tror jag var 6 år när jag välte på cykeln och skrapade upp knäet rejält. Vilket sår det blev! Jag fascinerades av den stora sårskorpan och kunde bara inte låta bli den. Var tvungen att lossa lite på kanterna och gissa om det förlängde läkningen till omgivningens stora frustration.
Det finns likhet mellan en sårskorpa och sår i själen, även om det senare kan vara så mycket mer abstrakt. Likheten är att tiden jobbar för oss och att vi helst inte skall dra alltför mycket i såret.
Inledningsvis måste vi få älta och vända ut och in på det mesta när en kris drabbat oss. Vi behöver få upprepa frågorna om och om igen: ”varför? Hur kunde det hända? Gjorde jag något fel?”
Men dagen kommer då vi behöver släppa taget och låta den andra fasen i läkandet ta över – där nya minnen skapas och vi i djupet av oss själva inser att allt inte går att kontrollera. Oförutsägbarhet är en del av livet. När tiden är mogen börjar vi rikta blicken mot tilliten och att sår kan läka.
Tillit och tid…
Michael Larsen – livscoach
Tack för en jättebra blogg. Jag, precis som många andra, befinner mig just nu i en deppig period då jag gått från sambo till singel och det känns faktiskt mycket bättre, i alla fall för stunden, att läsa dina ord. Tack så mycket, du gjorde min dag lite ljusare!!
Du gör mig jätteglad som skriver så:-) Tack Emma! Hoppas att du får en fin dag. Michael