Jag blev väldigt berörd i slutet av mitt webinar igår kväll, då jag fick veta av en mamma att två av hennes barn/ungdomar lyssnade till min föreläsning om högkänslighet. Vad tänkte och kände de? Igenkänning, hopp och förståelse för sig själva? Det är i alla fall min förhoppning. Känner respekt och vördnad inombords inför det jag håller på med
Till dig som är i början av ditt liv och känner mycket: jag vet att det kan upplevas som fruktansvärt tungt ibland. Människor som inte förstår det som du känner. Blickar, höga ljud i skolan, på bussen eller var du nu befinner dig, kan kännas invaderande – som om allt det där utanför dig tvingar sig på. Tankar som studsar hit och dit och som det inte alltid går att förstå och få stopp på.
Det enorma obehaget av att känna att man blir röd i ansiktet då en lärare ställer en fråga till dig inför klassen. Ögonblicket då du bara vill fly därifrån och samtidigt känslan av att vara fången på stället där du sitter eller står. ”Ser de min rodnad?!” Det låser sig!
Vet du vad? Du tillhör dem som gör den här världen bättre med ditt djupa sätt att tänka och känna. Det bevisar att du har empati (du känner med andra människor och djur. Ja, allt levande!) Det är en fantastisk fin egenskap som du bär på! Men ibland blir det för mycket för dig. Så mycket att ta in och smälta! Ditt känslomässiga nervsystem är likt en fantastiskt kraftfull kamera med ett objektiv som fångar upp detaljer. Även på ett långt avstånd.
Jag minns en scen från filmen ”X –Men” där mutantungdomarna, ser och hör precis allt som händer runt omkring dem. Till och med andra människors tankar och känslor känner de inom sig.
Det är många av dina kompisar i skolan som inte förstår dig. Ibland säger och gör de elaka saker som gör ont inom dig. De vet inte bättre!
Men jag vet att ju mer du lär känna dig själv och varför du är som du är, desto starkare blir du. Att vara högkänslig som det heter, gör att du en dag kommer att ge av din kreativitet, förståelse och uppfinningsrikedom till andra. Många, många av världens skådespelare, artister, författare, bloggare, YouTubers, forskare och/eller andra som hjälper människor till att leva bättre och rikare liv, är HSP. Gåvan som du bär på kan användas till fantastiska saker!
Det finns likasinnade (din tribe). Du är inte ensam!
Michael Larsen
[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]
Tack, snälla, för ditt fina inlägg, det betyder mycket för mig. Har alltid rodnat sedan ung ålder, blivit retad för det. Blir det än idag, lika jobbigt, men nu är jag vuxen, så jag tänker på ett annat sätt, jag förstår mig själv mer och försöker tycka om mig själv , jag är jag! ❤️
Tack Michael !
För ditt fina webinar om högkänslighet. Du beskrev detta personlighetsdrag som något fint och som man ska vara stolt över. Oftast känner man sej besvärlig för att man är så känslig, men du förmedlade en känsla som fick mej att känna mej varm inombords.
Kom i kontakt med begreppet HSP för några år sedan. Jag läser och lär mej om detta och känner att mycket faller på plats, hur det mesta hänger ihop.
Jag tillhör inte de extremt högkänsliga, men tänk om jag vetat detta tidigare i livet, hade jag gjort annorlunda val då?
Vill lära mej och veta mer, så tar tacksamt emot lästips om HSP
Hej!
Detta är något helt annat än om dagens blogginlägg men jag skulle behöva lite input på hur jag ska resonera med en person jag dejtat ett tag. Den här mannen har inte gett mig EN enda komplimang. Kräver inte så mycket, hade blivit glad över lite uppskattning som tex, att jag luktar gott, är fin, har lagat god mat, kyssarna eller sexet är bra, fina kläder, len hud, fina former, fina ögon…ja men alltså VAD SOM HELST. Idag kom vi in på samtalsämnet och jag sa att jag tyckte det var tråkigt att han inte hade sagt ett enda fint ord till mig. Då får jag som svar att jag nog redan vet hur vacker, sexig och snygg jag är. Exakt det jag har misstänkt. Att han tycker att jag minsann redan vet om det och inte behöver boostas av honom. Han vill inte lyfta mig för han tycker jag redan är tillräckligt upplyft. Hur sjutton ska man kunna utveckla ett sånt förhållande? Nu när jag dessutom sagt det till honom så kommer det bara kännas så påtvingas och forcerat om han skulle säga något. Varför beter han sig så? Jag har gett honom fina ord så det är inte så att jag gjort likadant tillbaka men inte heller överröst utan sagt något gulligt nån gång ibland. Någon om har erfarenhet av män/kvinnor som beter sig så?
Carin:
Jag har själv fått liknande input i relationer. Jag tycker för det första att du har gjort helt rätt som lyft frågan och att du själv försöker ge det du saknar. Om det nu är något din partner uppskattar. Det är ju inte säkert att han gör det för att du gör det.
Sen hade jag försökt och jobba med dig själv i termer av att inte vara beroende av att han (eller någon annan) säger dessa saker. För ”sanna” blir de först när du själv känner dem oavhängigt av vad andra säger. Till sist tänker jag att sakerna din partner GÖR är viktigare än sakerna han säger.
Pappa till:
Tack för input. Du har helt rätt i att man behöver veta sitt eget värde och inte söka bekräftelse utan vara trygg i vem man är, MEN en relation utan fina ord, gester, någon som lyfter och peppar, som gör att du känner dig sedd och som får dig att känna dig vacker både på insidan och utsidan är en ganska tråkig och kärlekslös relation. Det känns som att han inte vill bekräfta mig för att han känner sig underlägsen mig. Du har rätt i att gester kan vara minst lika viktiga som ord men känner inte att det finns speciellt mycket av den varan heller. Vad har hänt med dagens män? Var är romantiken och vet och etiketten? Om män bara visste hur långt de kunde komma med så otroligt små saker, som tex att ta med något till sin dejt när hon bjuder hem på middag, inte bara stå där i dörren tomhänt. Tacka för sig och va en MAN.
Pappa Till och Carina…jag tänker så här…
I ett underbart kärleksförhållande där parterna visar ömsesidig respekt och båda älskar varandra förutsättningslöst finns det en egen kraft, nyfikenhet, engagemang och vilja till att lära känna sin partners behov och försöka tillfredsställa dem i ord och handling.
Man kan vända på ditt resonemang Carin och säga att om du älskar honom av hela ditt hjärta så hade du aldrig brytt dig om att han inte har förmågan att ge dig smicker…
Å…andra sidan var hans svar sådant att du bara ska gå!
Själv har jag fått smicker om utseende från män….då faller allt. Allt för många män säger till sin killkompisar…säg att hon har vackra ögon så har du gjort halva jobbet!!
Våra handlingar hos kvinnor och män för att närma oss en ny partner styrs ju dels av utseende…attraktion…det vet vi ju! Men det är ju hemskt om det långsiktiga förhållande ska bygga på ytliga saker som utseende.
Vi vet ju att den vackraste och sexigaste man eller kvinna kan inte med bara sitt utseende och kropp skapa en Kärleksrelation.
Hm, man ska ju ha något att prata om vid frukost!
Skulle en man säga till mig att kag har vackra ögon….så är det sista ggn jag träffar han. Det är bara yta.
Tack Michael för din fina text om HSP personer.