Tänk om kärleken kan ge oss trygghet och inte de emotionella försvarsmurarna. Vi kan bli fullständigt mentala och utan tillgång till känslorna i kroppen, utveckla cynism och leva i bitterhet. Ja, bitterhet är likt isen som pryder klippväggarna. En gång vatten i rörelse men som den kalla miljön nu försatt i karantän. Vi kan bli likt dessa förstenade vintermonument när vi sårats ett antal gånger för mycket, och inte längre förmår att känna tillit.
Tillit innebär ett risktagande! Risken att bli sårad när vi öppnar oss för en annan människa. Vi kan försöka lyfta ur känslomässig närhet i kärleksekvationen, men vi kommer att misslyckas därför att naturen går sina egna vägar och vi är en del av den.
Är du öppen inför personen visar sig vara tillitsfull? Eller har du stängt av?
Se upp för den fysiska attraktionen! Den är en fantastisk kraft, men kan också förföra oss till att gå emot våra djupare behov av tillit, trygghet, respekt, omtanke…Personen som du både kan känna sexuell dragning till och som samtidigt vill dig väl existerar. En dag kommer era vägar att korsas, eftersom det ligger i vår mänskliga natur att söka efter äkta möten.
Men vi behöver städa upp inombords:
Hur ska vi kunna tillåta oss själva att bli älskade om vi inte gjort upp med det som varit?
Vilka minnen från förr ställer till det för dig? Vilka blockeringar gör att det låser sig inombords när du kommer nära någon?
Känslan av svek och att en gång ha blivit bortvald kan sitta djupt och hindrar oss från att våga satsa fullt ut. Vi intellektualiserar, stänger av, ser enbart brister och programmerar psyket till övertygelsen: ”jag ser till att ha nära till nödutgångarna och älskar med skyddsväst på. Lita enbart på dig själv!”
Det handlar inte om att vi ska vara naiva och kletigt romantiserande, utan inse att livet inte serverar fullständiga garantier, men att det under resans gång finns någon som är rätt för oss och som är villig att slå följe hela vägen. Vad gör du när du möter den personen?
Michael Larsen – relationscoach
Åh Michael- Din text är precis vad som hänt i dagarna !!
Tacl för en fantastisk bekräftelse i mina känslor i denna sorg.
Tack Gud och Michael Larsen för orden som bär.
❤
Jag hoppas att jag ska våga lita på den som på riktigt vill mig väl. Att inte mina rädslor från gamla besvikelser ska förvränga min upplevelse. Men det är ju lätt att säga. Jag litar inte på mig själv och på att jag kommer klara av att se verkligheten som den är. Men jag hoppas att jag kan det om människan jag möter är kommunikativ, öppen, närvarande och tryggt kan stå kvar om jag börjar bli rädd. Jag kommer göra allt för att kommunicera och inte fly om jag blir rädd. Tror att den öppna kommunikationen är nyckeln för att bygga tilliten. Fast jag måste också jobba på att inte reagera på starka känslor utan kanske kunna ta ett kliv tillbaka och reflektera över känslan först. Titta på den, och ta reda på vad den handlar om. Sen välja hur jag ska agera. Den där impulskontrollen som du ofta pratar om Michael. Det är inte så stark hos mig. Men jag förstår varför den är viktig att öva på. Kommunikationen och min öppenhet och förmåga att reflektera är nog mina starka sidor.
Jag flyr nog!
Dras till samma typer av män så de blir aldrig bra. Manipulerade män så jag tappar bort mig, blir deprimerad å vill inte leva.
Nu är jag själv, glad och tycker jag är helt okej.
Tänker på en sak: vilken tillit du har till kärleken och livet Michael. Jag menar att du väljer tilliten istället för rädslan, trots att du gått på såna smällar själv. Att välja tillit. Det är det man måste göra, även om en stark röst av rädsla påminner om att det aldrig finns några garantier. Men att ändå våga tro och lita på kärleken och att livet för oss dit vi ska. Det är nog det som e grejen. Att välja att leva och vandra i kärlek, frid, skönhet och tillit trots allt annat som vi kan få uppleva längs med vägen. ❤️
Jag tänker så här: Om livet stänger en dörr – öppna den igen. Det är så dörrar fungerar 🙂
Haha…eller kanske en annan? 😀
Just så. :))
Efter många år revs min mur och jag kände mig älskad. Älskade. Levde upp. Blev mitt bästa jag. En tid. Jag hade mötte en med narcissistiskt beteende och nu är jag dränerad. På botten. Kommer inte upp. Hur ska man någonsin kunna lita – få tillit – till någon igen? Jag önskar inget hellre än att muren aldrig rivits…
❤️
Jag upplever att det var ett medvetet val att fortsätta vara sårbar. Det var min första tanke i min separation för ca tre år sen att jag vill hålla fast vid mitt öppna hjärta och min sårbarhet. Och det gjorde jag. Krävdes rätt mycket medvetet jobb och för mig var nyckeln att ta hand om mig själv, bygga på min egen självkänsla och självkännedom. Hitta min magkänsla, min intuition, lita på den. Prova mig fram, fatta beslut utifrån min instinkt och se gång på gång att jag hade rätt, i stort och smått. Absolut med hjälp av terapi i omgångar men också läsa böcker, lära mig mo min högskänslighet. Och nu vågar jag öppna upp för förälskelse och kärlek för jag känner igen den, jag förstår mer när någon vill mig väl och kan se om någon är genuin. Sen kanske det inte fungerar ändå har brutit upp en relation sen dess och det var oerhört sorgligt för det var en sån fin person men också en helt annan kraft i att kunna gå vidare i det och ta hand om mig själv. Jag förlorade inte mitt värde i att han inte ville längre…
Nu håller jag på och lär känna en ny person och väljer igen att vara öppen för livet, för känslorna och det finns så mycket glädje och glitter i att möta en genuin person på det här sättet. Så otroligt tacksam för det jobb jag gjort de senaste åren annars hade jag aldrig varit öppen för det här, och kanske inte ens känt igen det.
Så tack Michael för den här bloggen den här hjälpt mig massor och pekat på saker jag behövt lära mig mer om och fördjupat mig i.
Jag är ganska naiv har jag insett då jag har erfarenhet av få relationer trots att jag varit singel få år av mitt vuxna liv. Att hitta någon som man känner en stark attraktion och samtidigt vill en väl har jag gjort. Kan inte säga att han inte behandlade mig väl, det gjorde han verkligen. Till skillnad från min exman. Men att sedan få det att hålla trots att man personligheterna matchar riktigt bra. Ja, det finns inga garantier. Finns en hel del hinder på vägen men det handlar om hur man tar sig an de. Att han inte ville försöka är en sorg jag bär med mig. Men tids nog kan jag nog öppna mig igen för någon, men inte än.
Då väljer jag att ta det lugnt, steg för steg…känna efter, reflektera med värme och tillit till ödet. Låta det växa och mogna fram,öppen, lyssnande, lekfullt görande saker tillsammans, uppleva varandra i olika livssituationer. Försöka vara sann gentemot mig själv och den andra. Ta ett steg tillbaka emellanåt, så jag och den andra får hela sig med. Är det sundt, sannt och äkta då stärks vi av växande kärlek. Är det ändast attraktion utan äkta kärlek, då viser det sig snart…och då fortsätter jag häller själv 🙂