Det finns en del människor som verkar tro att sex är någon slags box, isolerad från resten av förhållandet. En aktivitet man bara plockar fram likt ett ess ur rockärmen: ”tadaaa!!”
För mig känns det nästan lite konstigt att behöva säga det eftersom självklarheten är så uppenbar: sexet är en konsekvens av allt det andra i relationen. Det är ingen exotiskt paradisö vi kan fly till när allt annat i relationen bryts ned likt ett mögelskadat hus.
Jag skriver i mina egna ögon ofta om det uppenbara, just därför att vi glömmer och tar mycket för självklart. Gäller särskilt i nära relationer.
Hur kan vi tjata och älta sex utan att titta närmare på JAG? Vad får oss tro att vi kan missa:
- Vardagskomplimangerna, bekräftelsen, detaljerna: ”det där smycket passar dig. Jag såg hur fin du var när du läste saga för barnen. Du är viktig för mig.”
- Min partners och egna djupare behov utan att det har negativa effekter på intimiteten?
- Delandet av arbetsbördan med tvätten, disken, körningarna, räkningarna, föräldramötena etc. Vad händer när vi missar det? När den jag lever med känner att hon/han drar hela lasset. Och sen förvänta mig regelbunden och fantastisk sex..?
- Att ta hand om och jobba med den egna personligheten, kommunikationsfärdigheten, känslomässiga tillgängligheten och fysiska hälsan.
Allting hänger samman och den sexuella närheten börjar och slutar ALLTID MED HUR DU FÅR DIN PARTNER ATT KÄNNA SIG I DIN NÄRHET. Genvägarna finns inte.
P.S. Vill poängtera att det finns de som kan ha det bra i relationen i stort, men som har specifika problem med självbilden kring egna kroppen och en sexuell historik som blockerar.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Du har skrivit mycket bra, men det här var nog det bästa. Så viktigt och långt ifrån självklart för alla. MÅNGA skulle behöva läsa.
Vi behöver alla påminnas Josefine och tack för uppmuntrande ord. Värmer!
Kloka ord och så sant..och som sagt många skulle behöva läsa dina texter…du är bara bäst Michael
Oj, så snällt sagt Maria! Önskar dig en fin dag:-)
Jag ler, faktiskt, och tänker att det i sig är fantastiskt. (en liten parentes)
För mig är det delarna som gör helheten precis som du beskriver.
Det går inte att bortse från någonting egentligen.
Allt som händer i relationen påverkar varandra.
Man är inte alltid lika men det krävs respekt och vilja att försöka förstå. Sen måste man vilja, båda två.
Ha en fin dag alla! <3
Önskar dig detsamma maja och håller med dig i det du skriver.
Så rätt du har!!! Tyvärr finns det alltför många där ute som anser att man borde veta att de älskar en för att man skaffat barn och lever tillsammans. De anser att dessa vardagliga komplimanger är överflödiga, de stannar aldrig upp och ser på sin partner med de där ”nyförälskade ögonen”. Jag har själv levt i en sådan relation och plötsligt en dag, efter 12 år och 2 barn var den över. Det kom som en blixt från klar himmel!!! Inte bara för mig utan för alla i vår omgivning. Vi hade glömt bort att uppskatta varandra helt enkelt, att ge bekräftelse och att samtala. Att läsa din blogg gör att jag kan se livet med andra ögon. Tack!
Så väldigt uppmuntrande att höra ML! Du beskriver faran med att ta varandra för givet och tron att ord inte är nödvändiga. Tack!
Du har rätt i att allting hänger samman!
Mitt i vardagen är ju ” förspelet ” som bygger upp allt, så tänker jag. .. Det är där det börjar
Så är det verkligen!
Tänk om män kunde begripa detta. Att allt hänger samman. Du beskriver det jag tänker och som jag så många gånger har berättat för mitt numera ex.
Fullträff som vanligt Michael!! Hade det exakt så..detta tjatandet om sex fast inget annat fungerade. Jag slet ensam med allt – fick ingen hjälp med varken barn, hem eller uppbackning på nåt sätt. Men han förväntade sig få sex närhelst han var ”sugen”.. Vem orkar ens tänka på måt sånt när verkligen ”inget” fungerar?? Inte jag iaf.. för mig är sex nåt fint..inte nåt man bara gör i en relation..
Det du beskriver vet jag att många kvinnor känner igen sig i GJ. Tack:-)
Har väldigt svårt att uttrycka mig i tal för min partner, blir oftast missförstånd som leder till diskussioner och bråk. Oftast vill han säga att jag är negativ och bara fokuserar på det dåliga.
Sedan jag började läsa din blogg har jag insett att män ofta vill skylla ifrån sig för att vi kvinnor aldrig är nöjda osv.. Kanske hade vart bra ifall fler män hade läst och tänkt efter lite. Klart man behöver kärlek i vardagen för att ens kunna känna någon lust. Förmodligen är det inte lika för män kring den biten.
Tack för alla dina kloka texter, dem har hjälpt mig på vägen!
Det är stenar som släpper från mina axlar när jag läser här. Det som jag undrat och funderat på om det bara är jag som känner såhär. Och så får jag det liksom bekräftat. Tack! Det här inlägget precis som alla andra hjälper mig. Och min man för vi jobbar hårt för att få det att funka. Då är sin sida bra. 🙂
Visst är det så, men ibland måste man strunta i att alla porslinsfigurer inte står rätt och kunna slappna av. Vi har rätt stora krav på oss själva. Sex är även ett sätt att få bort spänningar emellan varandra. Då kan det bli lättare att prata efteråt.
Bra skrivet! Gäller för såväl män som kvinnor.
Vi män känner likadant ibland
Nej. Troligen endast för ett fåtal män. Han beskriver däremot hur det fungerar för de flesta kvinnor. Bra att bli påmind om hur det fungerar.
Så viktigt och så bra skrivet! Tack!
Bra text och intressanta kommentarer!
Tror att ’vardagen’ lätt smyger sig på många par. Att individer inte tar sig tid att stanna upp och visa uppskattning. Att de negativa ’klankningarna’ blir fler än de positiva. ’Jag älskar dig’ blir en tomt standarduttryck och inte den härliga bekräftelse det först varit. Har läst att det behövs 3 positiva saker för att väga upp 1 negativ. Hur många av oss ger 3 gånger mer positivt?
Sluta ta varandra för givet och börja lyssna på varandra – fullt närvarande!
Tack Marcus! Och för dina kloka ord.
Viktig aspekt du tar upp M. Sex är både viktigt och ett behov för de flesta. Men utan respekt och känsla för partnerns övriga behov kan sex lätt tendera bli till en maktkamp istället för ömsesidig närhet. Men det handlar mycket om att vara sann mot sig själv i relationen, och våga se svårigheter. Många(inklusive mig) vill ha snabba lösningar och har ej tålamod att vänta in varandra. Tillit till livet och att våga tro på din sanning och inte svika sig själv och sina behov. Ljuger du eller sviker dig själv sviker du din partner….och är inte sann i ditt möte…..
Relationer är ingen kompromiss…
”Våga tro på din sanning…” Håller fullständigt med dig Cecilia. Kruxet jag ibland ser, är att en del människor inte har en aning om vad deras sanning är. Jag ser att du hittat din, vilket måste vara inspirerande för de du har omkring dig. Tack!
Klokt och sant!
Sex ömhet o närhet dvs skörden av det vi sått tiillsammans.
Men om den ene älskar mer än den andre? Och vill att det ska bära frukt. medan den andre vill trava på utan ord blickar ömhet mm men ändå hålla fast vid förhållandet. Hur löser man det? Är det då så att den ene älskar mer än den andre? Man kommer ingenstans med bara ett bärande ben. Eller hur?
Det måste finnas en vilja till att ständigt lära sig av varandra. Det fungerar inte om endast ena parten vårdar relationen. Du har själv svaret i dina frågor liza. Tack för dina tankar.
Har läst hela din blogg från början till slut, ibland när jag läste så nickade jag & log, ibland rullade en tår ner över kinden. Allt du skriver är så självklart & mkt ”ramlar på plats”…
Kan inte låta bli att tänka tanken att du nog är en förklädd kvinna bakom dataskärmen, för inte kan det finnas en man som vet, kan & förstår så mkt om det kvinnliga könet väl?!
Ha, ha, ha….ja, tänk om det är så;-) Nej, men tror att jag lärt mig av mina misstag och strävat mot att börja förstå. Härligt att du kan relatera till det som skrivs här.
Ja där satt du huvudet rätt på spiken!
Roligt att höra:-)
Jag tror också det är viktigt att se vad det är ens partner också upskattar. Jag skulle bli så otroligt glad och skulle uppskatta ett nystädat hem eller tvättat och vikt tvätt jättemycket. Då gör jag också det för min sambo och ”förväntar” mig att han ska uppskatta det och se det jag gör. Han å andra sidan kanske mer skulle uppskatta mer att vi hade sex oftare, och kanske mer närhet. Därför tror han också att det är det jag först och främst vill ha. Men jag kanske istället skulle bli supersugen på honom om han hade städat hemma helt av sig själv:p kanske låter invecklat när jag förklarar men:p
Jag förstår vad du menar Caroline. Garanterat många kvinnor som känner igen sig i det du skriver.
EXAKT!!!…….. Kan inte du starta en Poscast Michael?
Vilken bra idè – det tänker jag absolut göra:-) Tack för tipset G.
*Podcast* 😉
Hej! Intressant sida. Jag har också funderat kring detta mysterium och numera tror jag att vi fungerar tvärt emot varandra. Känner igen mig precis i det du beskriver Mikael. För mig är motorn närheten och omsorgen. Intimitet kommer då som grädde på tårtan. När omsorgen minskar gröps tårtbotten ur o hela tårtan riskerar att kollapsa. Men är det inte så att för mannen är det tvärt om? Intimiteten är tårtbotten och närheten grädden? I så fall kan jag också hjälpa honom till mer närhet o ömhet om jag vill ha det, genom att bygga hans botten och tvärt om. En positiv spiral:)
Vilken bra liknelse Lena. ”Tårtbotten” 🙂 Ja, kanske ett slitet uttryck, men det handlar om att ge och ta emot.
Läser din blogg och det träffar mig rakt i magen som ett knytnävsslag. ……
När det är tvärtom då , det här med sex ? Finns i stort sett inget att läsa om när det är mannen som inte orkar /vill etc trots att det är jag (kvinnan) som gör ”allt” i mina ögon är den samhörighet som det ger ovärderlig. …
Bra frågeställning annhelen – då får jag skriva om det. Tack för ditt tips. Samhörighet är allt. Tack för din kommentar.
Jag och min partner är totalt i osynk.
Jag har alltid varit en väldigt sexuell person som sprider känslor som konfetti och älskar att se andra ordentligt och på riktigt. Kommunikation är grunden i allt anser jag, men.. Han är helt olika.
Han är uppfostrad till att inte prata om känslor, saker och händelser, han verkar tycka att kompisarna är mycket mer intressanta än jag är (då kan han hålla sig vaken, diskutera saker i timmar och han har tom. även mot slutet givit kompisar presenter trots att han aldrig ger mig något).. Han ger mig aldrig komplimanger, är fullständigt ointresserad av att se mig som en jämlike och en intressant person i likhet med sina vänner.. Det ENDA det känns som om han är intresserad av är sex.
Det känns som om hans ständiga sexlust har avsexualiserat mig, som om jag är förminskad till att bara vara ett objekt som han kan trycka sitt stånd emot istället för att få vara den jag är!?
Jag får ALDRIG vara den som är mest sugen i den här relationen. Allt handlar om honom och hans lust och nu är jag så förbannad att jag bara stänger av allt. Jag är trött på att vara den som tar upp saker för diskussion, jag är trött på att vara den som engagerar mig känslomässigt, som tar ansvar för julklappar och att fixa middagar och allt annat som jag förväntas göra när han ska prata om smarta klockor med sina kompisar på en jävla chatt.
Nu har han tjura i evigheter och sagt att han ”inte ska ta ett enda initiativ mer” och det betyder att INGET händer i ännu mindre utsträckning än vanligt.. Inga komplimanger, ingen uppskattning, ett absolut obefintligt intresse för något jag kan vilja prata om. Finns inte chansen till sex så verkar det inte finnas något alls!?
Han verkar inte heller förstå att andra människor tycker att jag både är intressant och attraktiv. Jag arbetar där jag träffar mycket människor och jag får dagligen höra att jag är ”smart” och ”fin” (vad nu det spelar för roll när den jag VILL ska se det verkar strunta i det..)
Nu gör jag hans grej. Jag har slutat prata. Jag gör samma saker som han gör, vill bara vara ensam och inte prata. Det gör honom ännu surare och var är logiken i DET?
Jag gör det han verkar gilla att göra själv och HAN blir sur?
Jag vill vara i en relation där det man pratar om det jag tycker är viktigt också, där man finner varandra intressanta och bekräftar varandra och där jag skulle slippa pressen med att en person har tagit över hela rätten till att vara kåt.
Jag saknar mig själv som jag var före honom.. När jag var LEVANDE, var intressant och hade en egen sexlust som jag SJÄLV fick välja. Nu är jag helt avsexualiserad – mot min vilja – pga. att jag blir sedd som en sak, en ägodel som han inte tror sig behöva bry sig om eller respektera utan som bara ska finnas till hands när HANS lust faller på. Det är vad jag är förminskad till och det sugen att leva ett helt liv så tillsammans med en människa som inte har något annat intresse av mig.