relationer

Det finns en del människor som verkar tro att sex är någon slags box, isolerad från resten av förhållandet. En aktivitet man bara plockar fram likt ett ess ur rockärmen: ”tadaaa!!”

För mig känns det nästan lite konstigt att behöva säga det eftersom självklarheten är så uppenbar: sexet är en konsekvens av allt det andra i relationen. Det är ingen exotiskt paradisö vi kan fly till när allt annat i relationen bryts ned likt ett mögelskadat hus.

Jag skriver i mina egna ögon ofta om det uppenbara, just därför att vi glömmer och tar mycket för självklart. Gäller särskilt i nära relationer.

Hur kan vi tjata och älta sex utan att titta närmare på JAG? Vad får oss tro att vi kan missa:

  • Vardagskomplimangerna, bekräftelsen, detaljerna: ”det där smycket passar dig. Jag såg hur fin du var när du läste saga för barnen. Du är viktig för mig.”
  • Min partners och egna djupare behov utan att det har negativa effekter på intimiteten?
  • Delandet av arbetsbördan med tvätten, disken, körningarna, räkningarna, föräldramötena etc. Vad händer när vi missar det? När den jag lever med känner att hon/han drar hela lasset. Och sen förvänta mig regelbunden och fantastisk sex..?
  • Att ta hand om och jobba med den egna personligheten, kommunikationsfärdigheten, känslomässiga tillgängligheten och fysiska hälsan.

Allting hänger samman och den sexuella närheten börjar och slutar ALLTID MED HUR DU FÅR DIN PARTNER ATT KÄNNA SIG I DIN NÄRHET. Genvägarna finns inte.

P.S. Vill poängtera att det finns de som kan ha det bra i relationen i stort, men som har specifika problem med självbilden kring egna kroppen och en sexuell historik som blockerar.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare