relationer, separation.seEmellanåt får jag frågan om jag inte blir trött på att skriva och jobba med separationer/skilsmässor. Det kan ligga nära till hands att tro svaret är ”ja”, men det finns så oerhört mycket mer i det än människor som går skilda vägar och tunga känslor. Förutom att trösta, ge struktur, skapa förståelse för det som kanske först inte går att förstå, handlar det om att ingjuta styrka så att inte generaliseringar och cynism tillåts slå rot.

De jag inledningsvis möter är förkrossade, fyllda med skuldkänslor, ensamma och känner sig värdelösa som föräldrar (många). Under resans gång sker någonting: det är inte ovanligt att någon som aldrig upplevt en inre GPS, hjärtas önskan eller vad vi väljer att kalla det, kommer i kontakt med positivt djupare upplevelser. Tidigare har hela identiteten kretsat kring rollen som partner och/eller förälder.

EN DJUPT ROTAD IDENTITET SOM PLÖTSLIGT LÖSES UPP ÄR FRUKTANSVÄRT TRAUMATISKT. EN KÄNSLOMÄSSIG TSUNAMI SLÅR TILL.

Men det finns alltid vägar framåt.

Ser och lyssnar till dem som känt bottenlös hopplöshet, börja skymta möjligheter. Liv väcks i ögon och röster, vilket är väldigt speciellt att få ta del av. Känner mig tacksam.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare