Uttala den här meningen för dig själv: ”jag behöver inte en partner vid min sida för att tycka om mig själv.”

Dumpad, avvisad, sviken, bedragen, förd bakom ljuset, inte längre älskad… Vem har inte någon gång (kanske är du mitt uppe i det) känt stinget i hjärtat efter att ha blivit bortvald? Den totala ensamheten där varje andetag känns som en smärtsam evighet?

Vid ett par (eller ännu fler) tillfällen i livet drabbar de oss: nederlagen och förlusterna. Jag försöker inte förminska intensiteten av smärtan du kanske känner i bröstkorgen, men det finns några saker att påminna sig själv om: ditt värde som person ligger inte i händerna på någon annan, utan i bilden du har av dig själv och hur du agerar.

När det är mörkt och vi nästan slutat tro på allt, finns möjligheten att hitta styrkan. När vi tillfälligt lever på knä kan vi hitta kraften att resa oss upp igen och bli ännu rakare i ryggen än tidigare. Det är ingen gammal klyscha, utan fakta: din tro och övertygelse kring din egen person är avgörande.

Det finns alltid kärlek, även om den du trodde du skulle leva resten av ditt liv med inte längre vill. Du behöver aldrig jaga kärleken. Låt den komma till dig och slösa inte energi på någon som inte anstränger sig för att vara en del av ditt liv.

Ta reda på vad du tycker om (och gör det!) och VEM ditt sannaste jag är. Resten kommer av sig själv.

Se det här klippet och kom ihåg: förminska aldrig dig själv.

Michael Larsen – livscoach om mental tränare