”Jag kände en olustkänsla redan efter bara ett par veckor in i vårt förhållande, men jag tänkte att det bara var jag som hade en svacka. Nu har jag tappat bort mig själv.”

”Har aldrig känt mig så harmonisk och lycklig tillsammans med någon! Det är som om jag befinner mig i en helt annan värld. Och vi har varit tillsammans i mer än fyra år.”

Två ytterligheter! Två helt olika emotionella tillstånd i tvåsamheten.

Tidigt i livet fick vi lära oss att kämpa: göra bra ifrån oss inom våra fritidsintressen, sträva efter bra betyg i skolan, vara ”duktiga” och handlingskraftiga barn. Livet skulle belöna oss för vår starka vilja.

Men stark vilja är inte allt. Långt ifrån! Den garanterar inte välmående. Vi behöver även den goda viljan – omtänksamhet gentemot oss själva och andra. Men att tycka om sig själv fanns inte på skolschemat och det var inte någonting som alla föräldrar visste och visade vad det innebar. Så vi kopierade – även det som inte var hälsosamt! Eller så intog vi en motsatsposition till det som vi kände inte var bra. Men inte ens det skänkte oss lugn i sinnet.

Det finns ett enkelt och finstämt mätinstrument på tillståndet i ditt förhållande: du! Hur känner du dig tillsammans med din partner? Vem blir du tillsammans med mannen eller kvinnan som du är i relation till?

Men det finns ett problem: vi vet inte alltid vad vi känner eftersom livet rusar på. Under småtimmarna vaknar vi till med en oro i bröstkorgen. I tystnaden får tankarna utrymme och vi känner det som vardagsruset lyckas blockera. Nattmörkret kommunicerar, men alltför ofta slår vi bort och försöker förtränga när det återigen blivit dagsljus. Men känslan hänger sig kvar och så länge vi inte lyfter den genom samtal, och har någon som lyssnar, kommer melankoli att vara vår följeslagare.

Frågan är enkel: tycker du om den du är i ditt förhållande? Ler du? Känner du dig trygg? Är du älskad i både ord och handling? Kan du ge av din egen person? Inte ett givande som bygger på ett dränerande medberoende, utan ett givande som kommer från en djupare lust.

Det är en av grundpelarna i att vara människa – en hel sådan: att tycka om och respektera sig själv för den du är. Vår psykologiska värld skulpteras av våra nära relationer.

Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Webinar söndagen den 4/3 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach