självförtroende

Visst är det lätt att räkna upp saker vi inte tycker om hos oss själva, eller i bästa fall sådant vi behöver bli bättre på? Kan känna viss tveksamhet när jag ställer mig själv frågan: ”tycker du om dig själv Michael?” Varför är det så? Det inbyggda försvaret mot att inte bli uppblåst och dryg. Försöker inbilla mig själv att tveksamheten skapar balans. Jo, jag tycker om mig själv. Det har jag lärt mig under resans gång.

Tänk så stor del av terapi, coaching och självhjälpsböcker som handlar om att vi behöver börja acceptera och så småningom tycka om oss själva. Tycka om och älska sig själv? Kan du tänka dig den tanken på en mindre ort i Sverige för låt oss säga 100 år sedan? Det hade troligen ansetts som hädelse, eftersom vi alla ansågs vara syndare. Inte konstigt att vi har ett tungt bagage att frigöra oss från, som legat där i generationer. Tänk om synden egentligen ligger i att förakta och förminska sig själv? Att förneka det bästa inom oss.

café

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst gör vi mer än gärna saker för dem vi tycker om? Vi ger komplimanger, tänker gott om dem, köper presenter, stöttar, goda middagar, dela skön tid etc.

IMG_4519

Vad gör vi för dem vi inte tycker om? Ingenting eller hur? Så vad gör vi för oss själva om vi inte tycker om den vi är? Ingenting! Kan det bli torftigare?

Vi behöver börja våga smaka på den där meningen, även om det skulle starta med en tveksam viskning: ”jag tycker om mig själv.” Det kan förändra din värld.

P.S. Imorgon tänkte jag ha rubriken: ”Så börjar du tycka om dig själv”

Michael Larsen – livscoach