När jag tänker tillbaka på de perioder då jag känt sorg var det inte goda råd eller ord som: ”det ordnar sig. Allt kommer att bli bra. Gör så här” jag främst behövde höra.
Det var nästan som om de goda råden (även om de gavs i all välmening) gjorde mig ännu mer ledsen. Har du också upplevt det? Tyngden över att inte kunna följa upp eller ens vara mottaglig.
En aspekt av det här med ”smarta tips” kan vara att avsändaren känner sig hjälplös och vill lösa det åt oss. Kanske påminns hon/han om sina egna sår och ett sätt att inte låta dem komma alltför nära är att just att försöka trösta genom optimism och fixaranda.
Vi behöver lära känna och integrera vår egen sorg för att kunna trösta andra.
Det är inte allting som går att lösa, utan vad vi behöver är någon vid vår sida som delar bördan av smärta. Riktig närvaro utan alltför många överflödiga ord är i sig ett fantastiskt stöd. Att blir sedd och bekräftad i sina känslor kan vara en mirakelmedicin.
Vilka är dina erfarenheter kring att trösta och bli tröstad?
Michael Larsen – livscoach
Jag tror att vi kan lära oss mycket genom att iaktta det lilla barnet. När barn ser ett annat barn gråta konstaterar de snabbt att kompisen är ledsen. De ställer sig gärna nära den som gråter, tittar på det och kanske får den ledsna en klapp eller kram. Att ha en vän som visar att hon finns nära, som bara vågar vara där – det är det finaste för mig. Tack för en underbar blogg!
Tack för dina kloka och uppmuntrande ord Malin! Det ligger mycket i det du säger om barn och hur de tröstar varandra. Jag är glad över att du tycker om bloggen.
Ibland vet jag inte vad jag behöver, men försöker sänka kraven på mig själv och säga att det är okej att va ledsen.
Jag drar mig gärna tillbaka och är själv, promenerar för att rensa tankarna, ”distraherar” mig med att boka in saker med andra och försöker träffa de riktigt bra vännerna för att prata eller bara vara..det sistnämnda får jag lite ny energi av 🙂
Jag tycker det är svårt att låta andra hjälpa mig o se mig ”svag”, får lite dåligt samvete..jag är van att o bekväm med att finnas till för andra och vara den som klarar allt och är stark samtidigt..svårt!
Tror det är många som kan känna igen sig i det du skriver. Lättare att ge, än ta emot tröst. Tack för att du delar med dig:-)