sorg

När jag tänker tillbaka på de perioder då jag känt sorg var det inte goda råd eller ord som: ”det ordnar sig. Allt kommer att bli bra. Gör så här” jag främst behövde höra.

Det var nästan som om de goda råden (även om de gavs i all välmening) gjorde mig ännu mer ledsen. Har du också upplevt det? Tyngden över att inte kunna följa upp eller ens vara mottaglig.

En aspekt av det här med ”smarta tips” kan vara att avsändaren känner sig hjälplös och vill lösa det åt oss. Kanske påminns hon/han om sina egna sår och ett sätt att inte låta dem komma alltför nära är att just att försöka trösta genom optimism och fixaranda.

Vi behöver lära känna och integrera vår egen sorg för att kunna trösta andra.

Det är inte allting som går att lösa, utan vad vi behöver är någon vid vår sida som delar bördan av smärta. Riktig närvaro utan alltför många överflödiga ord är i sig ett fantastiskt stöd. Att blir sedd och bekräftad i sina känslor kan vara en mirakelmedicin.

Vilka är dina erfarenheter kring att trösta och bli tröstad?

Michael Larsen – livscoach