Jag har stämt möte med morgonens första solstrålar. Det är tidigt och i hörlurarna hör jag: ”if there is love in this life there is no obstacle that can´t be defeated.” Tänk att få finnas i detta nu!
Jag har i teorin alltid vetat vad som får mig att må bra. Det är lätt för de flesta att ta hand om hälsan när vi har flyt, kära människor nära, tankar som tjänar oss, känslor i balans, skönt samspel med en partner etc. Men att kunna hålla fokus när det inte är så, är någonting helt annat. Det är då det är absolut nödvändigt att göra det livsviktiga: att ta tag i det som viskar/ropar liv i hjärtat.
Det är inte energin i en annan person du längtar efter, utan det som uppstår i mötet er emellan. Det som gör att 1 + 1 är mer än 2. Mycket mer!
Hur ser det ut för dig? När blir dina andetag lite lättare?
I detta nu är jag i min mentala bubbla som har med mitt livssyfte att göra. Ord som tar form. Mening och rikting som nära, nära vänner. Önskar att alla skall kunna hitta sin poäng – det som gör dagarna rika. Fylla oss själva med det som stärker våra emotionella, fysiska och spirituella liv.
Någon lyssnade kärleksfullt med klarhet till mig och kraft tog form. Det vi alla längtar efter: att bli sedda och förstådda i vår verklighet. Det är så jag tänker i samtalen med klienter: att väcka elden där inne. Stärkande meningar som ger rymd i bröstkorgen.
Vi behöver se att vi är mer än våra anknytningsmönster, rädslor och skeva bilder av vad som är möjligt för oss. Det är ok att falla – men kom ihåg att vi behöver resa oss upp igen. Varje dag. Jag påminner mig själv.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Du är helt underbar…du inspirerar mig varje dag! Tack för att du finns!
Det gör mig väldigt glad att höra Sandra! Väldigt…
Håller med, Sandra!
🙂
En nyfiken fråga..lever du i en relation?? Mikael..
Din blogg stärker mig i livet, både i mitt privatliv och yrkesliv, två liv men jag är bara en person allt hänger samman.
Jag tror jag kommit över det värsta…jag har det gott och är nöjd, fortfarande rädd för att falla..
Längtan efter äkta närhet kommer med jämna mellanrum, det kommer väl när man minst anar det, men det är inte lätt, fyller snart 50..och i mina djupaste tankar; tänker jag hur i hela friden ska det gå till, inte att fylla 50 då 🙂 men att träffa någon??
Alla behöver vi närhet…
gå på dans!! eller ngt annat du finner intressant, för dom finns därute….. 😉
Jaså gör de, finns alltså? De som finns på dans ställen är mest bara ute efter sex.. inget djupare. Det är i stort sätt omöjligt träffa en ny man om man närmAT sig 50, det enda de är intresserade är tillfredsställa sina behov.
Sitter med en kopp te det ända jag hör är måsarnas skrän på håll och ser ut över havet. Solen strålar lyser i mitt ansikte, är på landet och det är ett av stölderna där jag kan andas lugnt där jag kan hitta en ro i kroppen och hämta enegi.. Längtar tills jag ska hämta mina tjejer för då känner jag mig hel.
Tack för ett underbart inspirerande inlägg
Och jag känner att elden i mitt inre börjar glöda igen efter att varit släckt ett tag..
Tack Michael.
Vi förlorar inte upplevelsen – även om vi lätt glömmer att uppleva den i vår jakt på allting annat. Nu drar jag, för att uppleva upplevelser och väcka upp det inre barnet och bryta ner rädslobarriärer med ren lek. Överbrygga den inre seperationen (med legobroar i plastens alla färger, såklart!). Ha det fantastisk!
Att läsa dina rader är ett extra plus när man arbetar med med sin egen utveckling till att bli en bättre människa.
För två år sen blev jag lämnad efter nästan 15 år som gifta. Hela världen rasade för mig, jag var inte längre fru, här blev jag mamma till fyra barn o skulle klara allt själv. Varför rasade min värld??? Jo, konstgjord andning via min man. Jag levde enbart för mannen o barnen. Nu två år senare lever jag ensam med mina barn på halvtid, de två minsta o heltid med de äldsta.
Nu när jag kan andas utan ”respirator” har jag aldrig mått bättre. Saknar jag någon att leva med??? Stundtals men oftast gör jag det inte. Jag tror att kärleken kommer när den kommer. Aldrig igen kommer jag låta någon annan ta mina andetag, jag andas nu själv.
Tack för en fantastisk sida. ❤
Tack Paulina för att du sätter ord på precis det jag känner fast inte kunnat formulera; aldrig igen kommer jag låta någon annan ta mina andetag, jag andas själv nu!
Jag är inte där ännu att jag andas själv, men på väg. Jag valde inte separationen, men bestämde mig omgående att hur ont det än gör så ska jag göra detta till min utvecklingsresa, och du sätter så klara ord på det ställe jag vill till – att andas själv, hemskt gärna intill en man igen, men andas själv. Stort tack! Och varm kram!
Så starkt! lycka till
Tack för allt klokt du skriver. Är i en sorg fortfarande efter ett destruktivt förhållande. Funderar på varför jag är nedstämd. Borde va glad att jag inte är kvar när det inte var bra. Har mycket att vara tacksam för men är sorgsen och känner mig ensam.
Du hjälper mig så mycket!! Tack!!!
Det gör alltid ont när emotionella band bryts oavsett vad…vi konfronteras med en ny verklighet som vi inte är vana vid. Alla varma tankar till dig Elizabet!
Hej Elizabet!
Jag förstår hur du känner. Jag har själv erfarenhet av det som du beskriver. Den bubbla man lever i en destruktiv relation är svår att ta hål på även efteråt när den väl är över. Vi blir vana att leva i det där och visst är känslan konstig. Man tycker att man borde vara glad att det är över men man är tom.
Det som hjälpte mig var att prata mycket om vad som hade hänt, bearbeta och verkligen lägga allt på bordet. Trots skam och skuldkänslor. Jag tror det är jätteviktigt. Sedan har det självklart hjälpt att jag träffade en man som är fantastisk. I dag kan jag knappt fatta att jag har levt i en sådan dysfunktionell relation tidigare.. Det jag vet är att du kommer dit i tanken och känslorna du också, oavsett om du träffar mannen i ditt liv. Det krävs bearbetning, prata prata prata.. Det kommer att kännas bättre så småningom, jag lovar! Lycka till /Anna
De där stunderna kommer till mig mer frekvent nu än för 1,5 år sedan när jag tror att jag först hittade hit till sidan efter en skilsmässa ( läs: avgrundsdjup)
Jag kan se och känna de där stunderna , ibland är det lycka över en att solen lyser, en så enkel sak…. Som låter fånigt för den som befinner sig i ett nattsvart mörker…
Jag vet att man kommer igen, men det kommer inte av sig själv . Jag har fått jobba på det, ibland övertid …
Tack för dina dagliga lyft Michael ! Läser varje dag via FB men har inte kommenterat så mycket . Hiss för dig ! Blir det ingen käck föreläsning snart man kan befinna sig på ??:) jag vill se dig i 3D !
….alltid så fina och kloka tankar!!!❤️
Tack, Michael!
Inspirerande text. Tack! Dina texter är så kloka och de hjälper mig att orka. Har länge befunnit mig i en jobbig situation, nu är den ännu mer komplicerad. Men du ger mig hopp om att det faktiskt kan bli bra. Någon gång….
Jag mår bra av de människor där det inte finns krav på motprestation varje gång man hörs och ses utan bara kan vara mig själv.
De som har en kravlista för att umgås har jag börjat släppa, då de tar energi innan de ens kan tänkas umgås och alltid bara på deras villkor och när de vill.
Beröring – behöver inte vara av en manlig partner. Barn är underbara på att visa känslor och dela ut kramar.
Relationen jag har till mina kusinbarn Alex å Noel är OSLAGBAR ❤️ Mellan oss finns så mycket äkta och självklar kärlek i rörelse 😀 Tänk va enkelt det är med kärlek ibland. Ömsesidigt, varmt å totalt oförstörbart! ❤️ Önskar alla kärleksrelationer var såna 😀
Så härligt Petra!! ❤️
Jo, det är underbart å ibland måste jag påminna mig om de nära relationer som jag lyckats riktigt, riktigt bra med! Det är så lätt för mig iaf att fastna vid tanken att kärlek är svårt å ouppnåeligt. Men kärleken kan ju vara så fantastiskt okomplicerad! ❤️
Måste säga att jag ser fram emot varje text av dig Michael. Du tar verkligen upp allt jag själv funderar mycket på. Blir förvånad gång på gång att du träffar så rätt. Har funderat och skrivit ner mycket själv, om varför kärleken tog slut. Att hitta ett ”nytt” liv. Ensamheten… Försöker verkligen ta vara på alla små fina stunder i livet. Tidiga, och sena, solstrålar exempelvis. Och bra böcker. Börjar vänja mig ( snart tre månader sedan avslutet ) Har bokat en resa i september, ensam, som jag ser väldigt mycket fram emot. Men det är tufft i ett samhälle som jag upplever bygger på tvåsamhet. Och mina få vänner lever i relationer…
Men som sagt: dina texter ger tröst och inspiration Michael. Tack fina du! Kram
Du har rätt igen som vanligt att jag vill ha det du beskriver att 1+1 ska bli mer än 2…..så hur ska det vara? för 1+1=2…är det då dumt att vilja ha det till mer? och hur gör jag när bitar fattas i ekvationen? när det blir grus i maskineriet och det blir stopp? jag letar efter bitarna på platser som inte är bra…..men jag vill inte sluta, jag vill ha mer
Jag tappar fokus och mår jag bra mår jag bra sen däremellan brist på fokus och känsla av att vara låg, brist på energi, vill sluta/bryta, känner emig blockerad vet inte hur jag ska ta mig vidare, själv med alla tankar och beslut. Jag kan och vill göra allt när energin finns och när jag känner de ekonomiska förutsättningarns finns däremellan står tiden still. Mitt arbete tog all min energi jag orkade inte – upp och ner nu ’ och hur ska det lösa sig. Känner så igen mig i dina ord.