Vad händer med oss när stressveckorna innan jul lagt sig och det blir mellandagar? När det uppstår utrymme för funderingar och reflektioner som inte har haft möjlighet att komma upp till ytan tidigare. Slår vi ner på takten eller rusar vi runt?
För egen del har jag tagit det väldigt lugnt; vistats vid havet, umgåtts med familjen och myst med bra filmer. Frågan som kommer upp, och som jag tycker är en av de viktigaste som vi kan reflektera över är: ”vad gör jag med min tid?”
Vilka människor har vi nära inpå? Vilka delar vi vår dyrbara tid till? Vem får tillträde till livsutrymmet? Lovar vi oss själv att påbörja det ena eller andra? Kommer vi till skott? Avslutar vi det vi inledde, eller drabbas vi av bortförklaringssjukan?
Det är få saker som tär så mycket på en som människa, som att veta med sig att vi kastar bort tid på fel förhållanden. Fel sammanhang. Fel prioriteringar.
Vad vet du med dig att du behöver ta tag i, men som du hittar ursäkter för att inte göra? Vad kommer hela tiden i vägen? Den där enastående känslan när man om kvällen släcker lampan och sjunker ned under täcket, och kan tänka: ”jag gjorde det! Jag prioriterade det som är viktigt på riktigt.”
Tiden är valutan som vi betalar våra liv med. Vilka är dina uttag och insättningar? Vad får dig att må bra inombords och att känna att du är en god vän till dig själv?
Michael Larsen – relationscoach
Tack för att du har förmågan att träffa klockrent med dina texter
Dom ger verkligen energi att hålla självkänslan och egenvärdet uppe.
God fortsättning och Gott nytt år
Du är en grym talare
Att välja kärlek till det lilla, till det jag gör och att välja tacksamhet. Vad var jag tacksam för idag? Då sprider sig känslan av att egentligen må bra, även om det finns ett och annat att önska …. Njuta havet, ljuset, luften….
Då känns det somom ett nytt kapitel trots allt är på väg….
God fortsättning 🙂
Att ta sig tid att lyssna inåt ger mer kraft att rikta utåt❤️
P1 vinter ger många tankar och får mig alltid att landa i det dom är viktigt
Tack för ditt fina engagemang med din blogg. Jag har lärt mig så mycket av dina ord. Du ger kunskaper, hopp och förtröstan.
Du är en varmhjärtad och medmänsklig person och jag önskar dig en god fortsättning och Gott Nytt år
Har läst en bok av Eckhart Tolle under julen. ”Lev livet fullt ut”. Handlar mycket om att porten till att finna sann frid och glädje går genom att vara närvarande i nuet. Har börjat förstå att det är mitt ego och mitt sinne som skapar den här oron/rädslan och bristen jag alltid gått runt med inombords. Och jag har ju trott att den ska försvinna när jag bara träffar den jag ska vara med. Ja, jag har verkligen tänkt så och trott det. Nu förstår jag att det inte är sant. Bara högst tillfälligt skulle det kännas som att jag blivit ”räddad”. Sen skulle egot och rädslan ta sig andra uttryck och säkert förstöra relationen. Men jag har verkligen tänkt så. Och så har jag tyckt synd om mig själv. Och blivit bitter. Tyckt att Gud glömt bort mig. Jag ville också ha det jag trodde alla andra som fått bli kära och levde i relationer hade fått. Kärlek, trygghet, glädje och frid. Men nu börjar jag se att de tankarna bara skapat lidande för mig själv. Det blir bara en stor konflikt mellan mitt NU och hur jag önskar att det var. Och så har jag alltid levt. Och lever fortfarande, fast jag har börjat bli mer medveten och nu börjat förstå att lösningen inte ligger utanför mig. Att den aldrig kommer göra det. Det känns lite skönt på ett sätt, att förstå att det är jag som redan har det jag behöver för att öppna mig för kärleken. Att det handlar om att hitta sätt att vara närvarande och acceptera det som är i varje stund. Att inte kämpa emot. Att överlämna sig. Så att förändring kan äga rum på insidan. Och sen på utsidan.
Jag känner mig förstås lite orolig. Undrar över om jag är på rätt spår den här gången. Om jag kommer att klara av att förändras. Om det här är sant. Men jag är så less på att känna mig rädd och ensam. Vill känna mig som en själ som vet vem hon är. Som känner kärlek, frid och enhet.
Lite djupa tankar, jo jag vet.