I hur grad påverkas du av vad andra säger och gör? En annan persons åsikter, beteenden, känslor, kroppsspråk, röstläge etc.? Hur bra är du på att sortera eget skräp från en annans?

Ofta tror vi att vi är mer immuna än vad vi egentligen är. En hel del negativitet läcker in i våra ”system” utan att vi är medvetna om det. Där blandas det lätt till en oläcker cocktail.

När det väl landat och tagit fäste inom oss sätts automatiska och omedvetna processer igång. Vi vet inte varför vi känner oss irriterade, nervösa, frustrerade, låga på energi och allmänt försvagade. Ju närmare en person står dig desto lättare att triggas igång.

Våra kroppar och psyken är inte åtskilda – allt hänger samman. En händelse där en utomstående, vän eller partner gör eller säger något som har en negativ inverkan på oss, kan poppa upp efter timmar, dagar eller t.o.m. veckor. Kraftfulla barndomsminnen många år senare. Från en sekund till en annan är det som om vi inte känner igen oss själva. Främlingar inför det egna jaget.

Om vi inte gör oss själva tjänsten att jobba med personen här inne, kommer vi ständigt att kastas hit och dit i den emotionella centrifugen. Vi blir slavar under de egna känsloreaktionerna.

Sann frihet är att besitta impulskontroll, sortera vad som är andras vrakgods och vad som är eget. Ditt bekräftelsebehov från mitt. Min osäkerhet och den som är din etc.

I en hel relation har vi lärt oss att prata med och lyssna till varandra, utan forcerat: ”jag har rätt och erkänn nu att du har fel!”

Tänk så här: andra människors åsikter om dig är helt och hållet deras. Ta till dig det som du känner innehåller sanningar och ger dig möjlighet till växande. Se och avslöja projiceringar så att de kan studsa bort från ditt mentala/emotionella ozonlager. Strålarna som skall tillåtas komma in är de som ger näring och utveckling. De andra får sticka tillbaka ut i tomrummet.

När vi går från omedvetet till medvetet intag, får vi ett helt annat livsutrymme. Vi blir våra egna mästare. Inte mästrade av en annan.

Lätt att skriva om, men att leva efter? Vad är alternativet? Gå runt med de ständiga reaktionernas skavande känslobojor?

”We know what we are, but not what we may be.” William Shakespeare

Om vi kommit så långt att vi vet vad/vem vi är, har vi öppnat ögonen för att kunna se morgonhorisonten för vilka vi kan bli.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vill du prata med Michael – boka tid på michael@separation.se