När jag tänker på människor som jag mött och hört talas om genom åren, målar två helt olika slags profiler upp sig när det kommer till synen på relationer: de som kompromissar bort sina djupare värderingar i alldeles för hög grad och stannar då de inte borde. Sedan har vi de som inte kompromissar över huvud taget och lämnar partnern när problem uppstår och deras checklistor inte är fullt markerade.
Självklart finns det den tredje varianten: den ömsesidiga balansen av att ge och ta emot och som innehåller potentialerna till ett långt lyckligt förhållande.
Mitt problem har varit att jag tillhörde den första kategorin. Tänk det i kombination med någon som är i den andra gruppen.
Jag ser relationer som en människokropp: en helhet som är beroende av detaljerna. Om en del av kroppen blir sjuk påverkar det allt annat. Vi kan därför inte ignorera de ”små” sakerna och tro att det nog fungerar ändå. Det handlar inte om att vara negativt synande utan kärleksfullt förebyggande.
Om vi skall kunna vara lyckliga i det långa loppet behöver vi både känna och erkänna våra individuella brister och tillgångar. Och självklart en partner som kan göra detsamma. Blindhet inför sår i den egna personen är ett säkert minfält.
För min egen del önskar jag en relation där vi dansar i takt. Båda leder och följer i en behaglig rytm till skön musik. När respekten, värmen, nyfikenheten, förundran, förståelsen för varandras olikheter, skratten, förmågan att hantera motgångar finns där och blandas i mixern – är allt möjligt. Jag väljer att tro det.
P.S. Läs gärna om anknytningsteori – en av grundpelarna när det kommer till relationer.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag tillhör nog kategorin som kompromissar en del, men det tror jag oxå man måste göra. Kanske är negativ, men jag har väl aldrig riktigt trott att man ska hitta någon som har ALLA egenskaper man söker. Det gäller att hitta någon som har många av dom och där man kan acceptera att vissa egenskaper inte är perfekta. Efter 2 ”bra” dagar är det en tung dag igen. Minstingen fyller 3 och det kändes konstigt att fira honom ensam. Min fru (eller snart ex..) kommer ikväll vilket känns jobbigt. Som grädde på moset så råkar den person hon förälskat sig i oxå fylla år idag, känns som det ”smutsar ner” den här dagen. Även om ”han” försöker rädda sitt eget äktenskap så gnager en undran i mig hur min fru tänker och agerar idag. Delar hon ut varma grattiskramen på jobbet?? Att det kan göra såå ont.
Matias – känner igen det där med födelsedagar, helgdagar etc. – det triggar igång känslan av att vi står där ensamma (i alla fall tillfälligt). Otroligt viktigt skapa sina egna traditioner med eller utan barnen. Hur vill du att ditt liv skall se ut om 1 år från nu? Hur vill du må?
Den som lämnar, när checklistan inte är fullt markerad, men ändå hör av sig med lite olika tidsinternaller via sms, för att, som man menar, visa omsorg…. Hur tackar man det?? ….
Låter som du står på reservlistan tyvärr. Försök avsluta. Eller, om du vill ha personen kvar i ditt liv, ta initiativ till ett samtal kring detta. Kan ju inte bli sämre?
Jag tillhör definitivt grupp 1 som du och mitt nuvarande ex definitivt grupp 2. Skulle också gärna vilja träffa någon som möts någonstans i mitten. Om jag skulle träffa någon framöver är det väl svårt att veta vilken kategori man hittat innan man fått en ”djupare” relation? Tänker lite som att jag ska bli bättre på att se hur han är mot sin egen familj, om de är varma och hjärtliga mot varandra eller ganska ytliga, borde inte det säga ganska mycket om personen? Har du några andra ”knep”? Förutom magkänslan då. Tror min magkänsla nu är ganska överkänslig pgav allt svek….
Jag brukar titta på hur personen vid min sida bemöter främlingar. Även vad hon fråga säger om sig själv och hur motgångar hanteras. Är också otroligt viktigt hur den andre får en att känna sig. Skulle den här personen stå kvar vid min sida om jag hamnade i en svacka eller är det bara när allt flyter som man kan räkna med den andre? Kan vi ha bra samtal?
Jag läser din blogg och alla fina inlägg från så otroligt modiga och starkar personer som i sin egen kamp och resa orkar och vill dela med sig ❤️ Ditt sätt att sätta ord på känslor och tillstånd får igenkännings faktorn att skapa en känsla av trygghet, hopp och gemenskap, Tack ❤️ Jag har själv vandrat i den mörka tunnel som otrohet, lögner och svek skjuter in en i, vägen är tung och svår men också läkande på många plan. Till er som är precis mitt i kaoset vill jag bara säga att ni kommer fixa det!! Trots att ni just nu inte tror det så kommer det att bli lättare och för varje dag som går och för alla tårar du fäller kommer du en bit på vägen, glöm inte bort att du är den viktigaste människan i ditt liv.
Något jag själv inte tidigare har levt efter, all kraft och tid har gått åt till att ”fixa” relationen och få min partner att trivas och må gott, kompromissat och fullständigt tappat bort mig själv. Om inte jag ”tvingats” ut ur relationen och blivit helt slagen mot marken hade jag nog inte börjat titta på mig själv så objektivt och ärligt, ställa mig själv frågan ”varför” har jag gått med på att leva halvt, gått med på att inte ta större plats.
Håller med dig Michael Anknytningsteorin är ett bra redskap för att förstå sig själv i relationer, boken ”hemligheten” är också jätte bra o lättläst. En annan bok som hjälp mig mycket är ”kvinnor som älskar för mycket”
Min resa och de insikter den fört med sig är att jag har/haft en medberoende problematik och att fokusera på det och ta ansvar för mitt eget växande har hjälpt mig enormt.
I det har min bristande självkänsla, min otrygghet och gamla mönster legat , stor kram till alla er som varje dag kämpar med att hålla huvudet ovanför vattenytan, låt inte något ”pucko” få er att tro att ni inte är värdefulla❤️
Tack för din historia, det är så svårt när man befinner sig på botten att tro att livet någonsin kommer bli ok igen och att man kommer att må bra och kanske till och med bli lycklig igen. Man behöver verkligen höra från andra som befunnit sig här att det blir bättre, ju fler desto bättre!
Ja jag håller med. Så svårt att förstå att det finns ett slut på allt ”det onda”. Så värdefullt att läsa/höra om andras resor av samma orsak.
Jag förstår verkligen din tvekan över framtiden, smärtan är just nu så stor och allt gör så ont, det är svårt att tro på att den någonsin ska ta slut, men det kommer den att göra ❤️ Första gången jag blev bedragen kunde jag bokstavligt talat inte röra mig, jag var fysiskt helt slut och jag bara grät o grät, gick med krokig rygg gick ner tio kilo och den ständiga frågan malande i huvudet ”VARFÖR?”
Jag är stolt över mig själv idag att jag tagit mig igenom det, men jag har förändrats och jag har blivit både skörare och starkare samtidigt.
Önskar jag kunde plantera ett frö av jävlarenamma och skratt i ditt bröst det behövs mellan tårarna och tomheten
Försök att göra saker du tycker om eller nya saker trots att du egentligen inte har orken, positivenergi genererar mer energi
Stor kram ❤️
Tycker om att du uppmuntrar bloggvännerna Susanne:-) Det gör allt så mycket mer levande.
Tack för väldigt vackra, kloka och insiktsfulla tankar Susanne – generöst av dig. Kan känna igen mig i ditt sätt att skriva.
Tack själv för en fantastisk blogg ❤️ så gott att det finns ett forum för alla med liknade erfarenheter att mötas på.
Susanne. ..tack för ditt inlägg. Mycket igenkännande. Jag tappade helt bort mig i mitt medberoende. Mina vänner säger att hade han inte lämnat mig och jag blivit tvingad till ensamhet…hade jag gått under. …jag hade aldrig lämnat honom. Fortsatt kämpa och hålla ihop min lilla familj. ..no matter what.
Nu tar jag en dag i taget…och hoppas en dag gå med huvet högt och ryggen rak igen ..utan att trycka illa om mig själv mer.
Läser och går i terapi kring mitt medberoende. ..
tips?
Kram Linda k
Hej Linda K
Va stark och modig du är som klarat bryta upp ❤️, det är inte lätt och kanske det är så att du i slutändan kommer tacka ditt x för att han ”hjälpte” dig ta steget.
Att vara fast i en relation där obalansen är så stor kommer alltid bara sluta på ett sätt, du förlorar dig själv!
Va bra att du går i terapi och samlar på dig kunskap om medberoende, en viktig faktor för ens eget ”tillfrisknande” är att bli medveten om sitt eget agerande i relationen, tankemönster, kontrollerande, manipulerande och mycket mer som ligger i medberoendet. Har ditt x varit beroende av alkohol/droger skulle jag rekommendera stöd/terapigrupper för annhöriga de är väldigt duktiga på medberoende. Har du levt med en Sexmissbrukare eller dysberoende finns absolution i Stockholm som också har grupper för medberoende.
Personligen tror jag inte alltid det behöver vara så att ens partner har ett beroende det kan helt enkelt vara så att det är en styrande och dominant partner, med stort ego som kräver och tar all plats, har man sedan tidigare ett medberoende med sig från barndomen eller tidigare relationer är man ett lätt ”offer” för man är redan inställd på att fixa och få andra att må bra, man har desto svårare att själv känna vad man vill och verkligen känner, den inre rösten är svår att höra, du är helt enkelt inte van att lyssna på den, ditt fokus ligger utanför dig själv, du mår bra om din partner mår bra och om din relation är i balans.
Ja det går att skriva mycket kring detta, men det viktiga är att förstå att all förändring ligger inom en själv, detta innebär INTE att skuldbelägga sig själv eller avskriva den andre något ansvar utan enbart att förstå att du har makten över ditt eget liv, ingen annan. Det är en skön och befriande känsla att lämna offerrollen (med detta sagt menar jag inte att du ser dig själv som offer, jag utgår från ett generellt perspektiv) den hjälper inte en att bli fri och stark, den håller en kvar i historien och tron på att ens eget välbefinnande ligger i händerna på någon annan.
Jag tror att vi som fastnar i dessa relationer är också personer som är ”givare” partnern lär sig utnyttja vår godhet och spelar på vårt samvete och projicerar sin egen skuld rakt i knäet på oss.
Jag har själv gått i terapi både KBT och samtalsterapi, och läst mycket kring bl.a. medberoende, tränar och utöver mindfulness, yoga är en träningsform som hjälpt mig mycket också. Det har även varit nödvändigt för mig att bryta de relationer där obalansen varit för stor, jag har behövt se över hela mitt liv inte bara min kärleksrelation, obalansen har funnits på många plan. Att inventera och se var och när du förminskar dig själv , inte tar full plats, säger saker du egentligen inte kan stå för, när du är otydlig med dina gränser ( kanske du till en början behöver ta reda på vilka dina gränser är) , när du säger ”nej du får bestämma eller vad tycker du” är också tillfällen då du kanske inte tar full plats. Denna lista kan göras ganska lång, men när du ringat i dina områden fundera då på hur du skulle vilja agera och säga istället och gå sedan till handling! När du börjar förändra ditt beteende kommer den verkligen förändringen att ske både inom dig och runt omkring dig.
Jag har i min process även ställt mig själv frågor som ”vad är det som gör att jag accepterar detta”? ”Varför tar jag ingen plats”? Bristande självkänsla har varit mitt svar och följdfrågan blev ”vad är jag rädd för” osv , för mig har det handlat om att verkligen gå till botten med att lära känna mig själv på djupet och växa som människa.
Bra böcker ”Bli fri från ditt medberoende” ”Kvinnor som älskar för mycket” ”flodhästen i vardagsrummet” ”mindfulness, John kabat zinn” ”lev som du vill och inte som du lärt dig” ”vi är våra relationer” ”från skam till självrespekt”
Ja det finns egentligen hur många som helst, det är ju även ganska personligt vad man behöver och vad som tilltalar en, jag läser just nu ”själens hjärta” och den är skriven med ett andligt perspektiv vilket jag tycker mycket om.
Hoppas du hittar några delar i det jag skrivit som kan hjälpa dig, du är påväg och det tycker jag är fantastiskt stort, ibland är det ett steg fram och två tillbaka men även två fram och bara ett tillbaka
Vilken fin bloggvän du är Susanne som delar med dig så generöst. Imponerande och omtänksamt. Tack för att du är med och ger liv till bloggen. Värme till dig:-)
Tack själv Michael och värme till dig