självvärde

När jag tänker på människor som jag mött och hört talas om genom åren, målar två helt olika slags profiler upp sig när det kommer till synen på relationer: de som kompromissar bort sina djupare värderingar i alldeles för hög grad och stannar då de inte borde. Sedan har vi de som inte kompromissar över huvud taget och lämnar partnern när problem uppstår och deras checklistor inte är fullt markerade.

Självklart finns det den tredje varianten: den ömsesidiga balansen av att ge och ta emot och som innehåller potentialerna till ett långt lyckligt förhållande.

Mitt problem har varit att jag tillhörde den första kategorin. Tänk det i kombination med någon som är i den andra gruppen.

Jag ser relationer som en människokropp: en helhet som är beroende av detaljerna. Om en del av kroppen blir sjuk påverkar det allt annat. Vi kan därför inte ignorera de ”små” sakerna och tro att det nog fungerar ändå. Det handlar inte om att vara negativt synande utan kärleksfullt förebyggande.

Om vi skall kunna vara lyckliga i det långa loppet behöver vi både känna och erkänna våra individuella brister och tillgångar. Och självklart en partner som kan göra detsamma. Blindhet inför sår i den egna personen är ett säkert minfält.

För min egen del önskar jag en relation där vi dansar i takt. Båda leder och följer i en behaglig rytm till skön musik. När respekten, värmen, nyfikenheten, förundran, förståelsen för varandras olikheter, skratten, förmågan att hantera motgångar finns där och blandas i mixern – är allt möjligt. Jag väljer att tro det.

P.S. Läs gärna om anknytningsteori – en av grundpelarna när det kommer till relationer.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare