En av bloggvännerna bad mig skriva om vänskapsrelationer och vad jag lärt av min egen separation. Det får bli en kompaktversion för annars blir detta en bok.
Först av allt tror jag att det finns vänner som är där under en viss period och de som är för livet. Vännerna jag har nu är för livet. De andra droppade av för några år sedan. Det skedde naturligt eftersom flödet helt enkelt inte längre fanns där och kanske egentligen aldrig funnits från början.
Alla former av relationer bör vara självklara och med ett flyt av givande, tagande, källa till glädje, inspiration och utveckling. VET att de vänner jag har nu finns där under alla omständigheter och de VET att om de behöver mig 03.00 på natten är jag inte sent på plats. Det är sann rikedom!
Strul och intriger har ingenting med vänskap att göra och om det är ett mönster i dina relationer kan det vara en bra idé att ställa frågan: varför? Peka inte ut någon (det hjälper inte), se istället personen i spegeln. Vad är det du tar med dig? Handlar inte om att skuldbelägga, utan öppna ögonen för personlig makt och förändring.
Låt mig avsluta med att lista sådant som min egen separation lärt mig:
– Ta ingenting för givet. Det går inte att kontrollera allt som sker i livet. Särskilt inte andras val.
– Fäst dig inte alltför mycket vid livets berg och dalbanor. Ja, det är lätt att säga men vad händer med oss om vi ständigt grubblar över det som varit?
– Jobba med dina sår så att du kan bli en helare person och därmed minska bekräftelsetörstandet.
– Var förlåtande gentemot dina egna och andras misstag.
– Släpp taget om personen som inte älskar dig för den du är.
– Ditt värde som individ är oberoende av andras beslut.
– Orka se egna misstag så att du slipper peka finger åt andra.
– Kärleken gör inte ont utan bristen på den. Träna på att ge dig själv kärlek genom dagliga små handlingar.
– Släpp inte in bitterhet och cynism när de knackar på dörren. Hur gör man det tänker du kanske? Genom att inte lägga hela sin kraft i händerna på en annan och byta ut bilden av sig själv som ett offer – hur ont det än gör.
– Följ inte alltid dina känslor. Erkänn dem men låt inte trycket på insidan göra att du tappar respekten för dig själv. Lätt att ge råd om tänker du kanske – men hur ser alternativet ut?
Tro inte att detta är något som jag bara sitter och formulerar lite bekvämt här framför datorn med en kopp kaffe vid sidan av. Det är förståelse som sakta, sakta vuxit fram efter oändliga misstag och frustration i superdoser.
Vad säger du min bloggvän? Tankar?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack för dina tankar, jag har kommit fram till något liknande men det är bra att se det i skrift. Brukar spara ett foto av kloka ord och citat på mobilen för att läsa när jag känner mig riktigt nere. Sparade din text!
Vilken underbar bild! Önskar dig en fin dag, kram
Underbart att läsa det du skriver. Jobbar sen länge med att få saker o ting på plats. Du satte helt enkelt ord på mina funderingar idag. Härligt att läsa allt du skriver för det stämmer helt rätt i min värld med allt jag varit med om. Sållat bort mina ”ytliga” vänner för att värdera mina äkta bra relationer. Har lovat mig själv att bara ha människor omkring mig dom får mig att må bra. Bort med negativa människor och energitjuvar!
Tack för dina inlägg…dom sätter ord på mina tankar o funderingar.
Så härligt med igenkänningsfaktorn:-) Fint höra hur du ser det värdefulla i tillvaron. Tack, själv för att du delar med dig.
Många kloka ord men så svårt att leva efter dessa ord när man är mitt i ett kaos.
Jag vet: när det är som mest akut är det svårt att se klart. Kaoset kommer att klinga av och du kommer att må bättre (på sikt). Ge dig själv den tid som behövs och tänk på hur viktigt det är att få sätta ord på känslorna. Värme Michael
Tack för omtanken! Jag känner precis så, att jag måste få låta det ta den tid det tar, även om det tar lång tid. Tyvärr har omgivningen svårt att förstå det och tycker istället att det är dags att jag rycker upp mig och går vidare. Lite jobbigt att höra men jag inser att det handlar om att de inte orkar sätta sig in i mitt sätt att tänka.
Ville bara skriva till dig att jag oxå får höra dagligen….att det är dags att släppa taget, gå vidare, acceptera det som hänt, rycka upp mig. ..ett halvår i mörker räcker. …osv
Ingen av dem har dock varit igenom detta jag kämpar med.
Det är lätt att tala om för andra att det är ”dags att gå vidare”, men när det kommer till en själv så är det någonting helt annat. Gäller att vara finkänslig i sina kommentarer till andra.