vänskap, relationer, separation

En av bloggvännerna bad mig skriva om vänskapsrelationer och vad jag lärt av min egen separation. Det får bli en kompaktversion för annars blir detta en bok.

Först av allt tror jag att det finns vänner som är där under en viss period och de som är för livet. Vännerna jag har nu är för livet. De andra droppade av för några år sedan. Det skedde naturligt eftersom flödet helt enkelt inte längre fanns där och kanske egentligen aldrig funnits från början.

Alla former av relationer bör vara självklara och med ett flyt av givande, tagande, källa till glädje, inspiration och utveckling. VET att de vänner jag har nu finns där under alla omständigheter och de VET att om de behöver mig 03.00 på natten är jag inte sent på plats. Det är sann rikedom!

Strul och intriger har ingenting med vänskap att göra och om det är ett mönster i dina relationer kan det vara en bra idé att ställa frågan: varför? Peka inte ut någon (det hjälper inte), se istället personen i spegeln. Vad är det du tar med dig? Handlar inte om att skuldbelägga, utan öppna ögonen för personlig makt och förändring.

Låt mig avsluta med att lista sådant som min egen separation lärt mig:

–  Ta ingenting för givet. Det går inte att kontrollera allt som sker i livet. Särskilt inte andras val.

–  Fäst dig inte alltför mycket vid livets berg och dalbanor. Ja, det är lätt att säga men vad händer med oss om vi ständigt grubblar över det som varit?

–  Jobba med dina sår så att du kan bli en helare person och därmed minska bekräftelsetörstandet.

–  Var förlåtande gentemot dina egna och andras misstag.

–  Släpp taget om personen som inte älskar dig för den du är.

–  Ditt värde som individ är oberoende av andras beslut.

–  Orka se egna misstag så att du slipper peka finger åt andra.

–  Kärleken gör inte ont utan bristen på den. Träna på att ge dig själv kärlek genom dagliga små handlingar.

–  Släpp inte in bitterhet och cynism när de knackar på dörren. Hur gör man det tänker du kanske? Genom att inte lägga hela sin kraft i händerna på en annan och byta ut bilden av sig själv som ett offer – hur ont det än gör.

–  Följ inte alltid dina känslor. Erkänn dem men låt inte trycket på insidan göra att du tappar respekten för dig själv. Lätt att ge råd om tänker du kanske – men hur ser alternativet ut?

Tro inte att detta är något som jag bara sitter och formulerar lite bekvämt här framför datorn med en kopp kaffe vid sidan av. Det är förståelse som sakta, sakta vuxit fram efter oändliga misstag och frustration i superdoser.

Vad säger du min bloggvän? Tankar?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare